säga upp sig-hur skulle ni göra?
Jag jobbar 75% som undersköterska i hemtjänsten och har trivts bra fram tills i höst nu när hela stället har brakat ihop och det är outhärdligt.
Större delen beror på chefen som har ändrat på allt som går att ändra på, dock inte till
det bättre på något sätt.
Vi är för lite personal och någon får alltid jobba på ledig dag.
Rast existerar inte och chefen tycker inte att det räknas som övertid och därför fick vi inget extra tills facket fick veta.
De som redan har jobbat för mycket och blivit sjukskrivna får gå in och jobba iallafall för att få stället att gå runt.
Inget man får.
Ett tag körde de hårt med inbeordring, utan att veta reglerna för vad som skulle krävas för det.
Bara fyllnadstid betalades ut.
Schemat ändras utan att någon vet något, jag fick veta i torsdags att jag skulle jobba idag.
Facket sa förskjuten arbetstid!
När det är praoelever som ska gå med, får de jobba istället för det saknas personal.
Inget som kommit fram.
Jag har planerat mitt schema efter mitt liv inte tvärtom och därför har jag ett schema att gå efter.
Så jag hade bytt mot att jobba jul istället för nyår, skulle jag ta denna måndagen skulle den infalla vid jul igen och jag skulle få jobba nästan två veckor i sträck och jag skulle behöva ta ledigt... om det finns vikarie att få in.
- Men snälla du, det är ju inte bara du som har planerat fick jag till svar när jag ringde och sa att, så är det jag kommer inte ikväll!
Nu vet jag att på mötet på torsdag kommer chefen inför alla 20 ställa sig och ge mig välrdens utskällning och det gör inte att mitt humör frestas mindre att säga vad jag tycker och tänker och kasta fram uppsägningen och gå.
Mycket kan man finna sig i, men jag är helt vilsen och klarar inte av att vara där, det påverkar allt jag gör och jag kan inte koppla av när jag är ledig, på dåligt humör när man kommer dit... som alla andra, dåligt humör när man kommer hem, kan inte sova och när man får sova börjar telefonen ringa vid 6.30 och kräver att man ska komma och jobba.
Har varit sjukskriven förut, men ser det inte som ett val att bara gå hem och ringa läkaren.
Vad skulle ni gjort?
Jag vet att man ska vara glad över ett jobb man har, men det här går inte!
Därför önskar jag inga kommentarer om den saken, utan från någon som vet hur det är.