Nån som känner till/har erfarenhet av dagpendling till och från jobbet och rätt/möjlighet till ev. sjukskrivning el.dyl. under senare skede av graviditeten?
Jag pendlar 11 mil enkel resa varje dag till jobbet och undrar med förskräckelse hur det kommer att bli när man blir tyngre och tyngre, och allt bara blir jobbigare! Det är tillräckligt jobbigt idag, med jättetidiga mornar och långa dar, och då är jag bara i v12!
Hej pendlare!
Tyvärr, finns det ingen möjlighet att få sjukskrvning eller HP för att man pendlar. Jag hade 8 mil enkel resa, genom stockholm och alla köer. Jag blev sjukskriven tre månader före BF på grund av ett psykiskt påfrestande arbete, underbemanning och hot. Min sjukskrivning godkändes inte av FK, jag överklagade naturligtvis men fick inte rätt ändå. Jag frågade handläggaren vid ett tillfälle om resvägen kunde påverka deras bedömning men nej då, inte det heller. Så jag varnar för sjukskrivning för annat än bäckenuppluckring som visst är det enda som godkänns för sjukskrivning. Jag blev utan inkomst i c:a två månader och beslutet kom inte förrän någon dag innan min dotter föddes varför jag inte hade möjlighet att gå och jobba, trots att läkaren sjukskrivit mig. Nu har jag tack och lov fått ett nytt jobb på rätt sida om stan så jag slipper pendla när jag ska börja igen i januari.
Lycka till och om du åker bil, skaffa en sådan där bra kudde som håller bältet under magen och kör försiktigt!
Jag pendlade 11 mil enkel väg och kollade upp det, men det var bara att glömma HP enligt FK. Det är tyvärr inte berättigat pga det, är ju "självvalt" att jobba så långt hemifrån.
Jag löste det som så att jag jobbade hemma sista tiden, min chef var schysst på det viset.
Dator o mobil löste det mesta, men jag hade ett sånt typ av arbete med.
Lycka till iaf,..
Tack för ditt svar, Dolphine!
Nope, jag åker tåg! Därav lite extra krångel med försenade tåg, konstant passande av tider, ingen flexibilitet och stress till och från stationen för att hinna, osv. Jag kliver upp 04.45 för att hinna med tåget och är på jobbet 07.30, försöker så ofta jag kan åka tidiga tåget hem (det finns inte så många att välja på) och är då hemma 17.30 men då får jag minus på flextiden så jag kan inte göra så varje dag utan måste stanna till kl 18 minst en gång i veckan (och då är jag hemma 19.30, d v s strax innan jag ska gå och lägga mig!)! Det har varit extra jobbigt nu när man är så otroligt trött av hormonerna, har inget liv längre och går och lägger mig kl 21 för orka upp 04.45, och som sagt, hur ska det bli senare?!
Det känns inte särskilt kul, det här oroar mig varje dag redan, kanske finns det nån annan lösning?
Jag gick också upp tidigt, satt i bilen klockan 6 för att hinna före köerna. Försökte jobba hemifrån ibland. Men trots en lätt graviditet blev det superjobbigt med trötthet och långa dagar. Hoppas att du kan hitta en lösning som fungerar.
En lösning finns ; Fp from 60:onde dagen innan BF.
*puffar efter fler med erfarenhet/info*
Har varit på kurs på Försäkringskassan, och då tog de upp bl a pendling. Som sagt ovan så får man inte HP för att man bor långt bort, det är "självvalt". Om man däremot har ont, t ex bäckenuppluckring, men inte så tungt jobb kan man ibland få hjälp med annan transport (taxi) till arbetet via läkarintygblanketten. Inte helt ovanligt vid kontorsjobb att man med rätt sitthjälpmedel kan arbeta heltid, men inte på villkors vis klarar att ta bussen till arbetet! Det är ju ofta en bra lösning, då behåller man sin lön och kontakterna, men får hjälp med det som faktiskt är besvärligt! Samhällsekonomin sparar också.
Ha ha! Och hur mycket skulle det inte kosta samhällsekonomin att betala en taxi varje dag, 11 mil tur o retur?!! För allas bästa (såväl min, som jobbets som samhällsekonomins) så "ordinerade" FK pendlare jobb hemma nån el några dagar i veckan, utan resor, utan sjukskrivning men med bibehållen kontakt och utfört arbete! Det är inte alla arbetsgivare som är så välvilligt inställda till detta och ett påpekande från FK och läkare/BM skulle i såna fall göra susen!
Sen anser jag att argumentet "självvald pendling" inte är relevant i saken och heller inte sant! Många gånger är inte pendlingen självvald utan en åtgärd som krävts för att överhuvudtaget få en inkomst, jag själv skulle gladeligen ge min högra hand för ett arbete i den stad jag bor men här finns inga! Och till de tjänster som utlyses som ligger någorlunda inom mitt gebiet är det mellan 300 och 500 sökandel! Skulle jag vänta med att bli gravid tills jag fick ett jobb där jag bor (för att komma ifrån mitt "självvalda" pendlande) så skulle jag få adoptera då jag pga ålder inte kan vänta särskilt länge till!
Shit, vad sånt här gör mig förbannad! Märks det? 
Det här borde jag ju istället framföra till FK men det får bli här istället!
måste bara inflika att det är ett lustigt argument från Fk sida att man inte kan få ersättning vid pendling pga att det är självvalt. I sådana fall så är väl även de yrken, tex sjuksköterska där man faktiskt kan få hp också självalt och borde i såfall inte godkännas....eller har jag fel....
Jo precis,
Jag håller med där,
Dessutom hade jag inget val att börja pendla, det var antingen det eller bli arbetslös när kontoret i min hemstad stängde och centraliserades till en större stad 11 mil från mitt hem.
Well well, sånt e livet, I guess...
Jag vill bara inflika en sak, och det är att det inte är FK som bestämmer vilka lagar som ska styra socialförsäkringen, det är det Riksdagen som gör. Dagens försäkring är inte heltäckande på något sätt. Den täcker det som finns som villkor i försäkringen (som vilken försäkring som helst.)
Det är dom som stiftar lagarna som avgör vad som ska ge rätt till havandeskapspenning och sjukpenning. Fk har sen skyldighet att tillämpa dom regler och lagar som riksdag och regjering lagt.
Dom regler som är relevanta är dom om sjukresor istället för sjukpenning, dvs. att man har rätt till att få bidrag till att på annat sätt än sitt vanliga ta sig till jobbet.
Jag har också varit i samma situation, pendlade 4 mil enkel resa, med buss. Men pga illamåendevar jag tvungen att åka bil, och inte tyckte jag att jag kunde skylla på ngn annan än mig själv, har själv valt vart vill bo och jobba. Man kan inte kräva att samhället ska ta ansvar för dom valen man själv har gjort.
Jag håller definitivt med Snubbelfot om att argumentet "självvalt" i samma utsträckning kan anammas på "valet" att jobba som sjuksköterska, brandman, inom hemtjänsten etc., etc.!
Jag håller även med FruCissy om att det är Riksdagen som beslutar om socialförsäkringen, dock anser jag att applicerandet av lagar och regler (som FK sysslar med) bör ske med hänsyn även tagen till individens omständigheter och situation och inte enbart utifrån en övergripande och samhällelig nivå! Det har tidigare tagits en viss hänsyn till individen hos FK men vad jag kan förstå har detta mer och mer försvunnit mot bakgrund av åtstramningar och besparingsåtgärder!
Allt är dessutom relativt, 4 mil är en ganska kort sträcka i förhållande till 11 mil!
Tant t.
Enligt grundlagarna ska Sverige vara ett demokrati, och ett av det som krävs för att dett demokrati ska fungera är likhet för lagen. Alla ska enligt grundlagarna behandlas likt inför lagen, och förvaltnintslagen ställer ocksä sådana krav på myndigheternas verksamhet.
Sen att mycket at dom prövningarna som FK sysslar med är individuella prövningar gör jo att varje fall blir olikt. Men dom krav som regjeringen och dom folkvalda politikarna ställer på FK är att det ska ske en rent försäkringsmessig bedömning, och då måste FK följa dom kraven. Dessutom finns det rättspreaxis där domstolerna har provat olika mål och på det sättet lagt grunder för hur lagar ska tolkas. Nu är det så att politikerna har bestämt vem som uppfyller kraven till havandeskapspenning, och att kriteriet är ett fysiskt påfrestande arbete, och att skaer som stress, pendling och dylikt inte kan tas hänsyn till. Den tillämpningen har sen FK fått stöd genom olika domar gällande olika typer av situationer.
Sen när det gäller sjukskrivning (sjukpenning) så gäller det att man ska ha en sjukdom som minst sätter ner arbetsförmågan med en fjärdedel. Och trots allt är inte en normal graviditet en sjukdom, ej heller normala graviditetsbesvär.
Personlig tycker jag att pendling på många sätt är självvalt, och att jamföra med att andra som har fysiskt påfrestande arbete som tex usk också är självvalt känns lite konstigt. Samhället kan omöljligt ta ansvar för alla medborgare i alla situationer.
4 mil kanske inte är det samma som 11 mil, men samtidigt så tycker jag att jag vet hur det är att pendla, har pendlat både 8 mil, 5 mil och 4 mil enkel resa, och det är inte en veldig skillnad mellan dom avstånden.
Nope, graviditet är inte sjukdom, normala grav.besvär är i största allmänhet inte det heller men under vissa omständigheter _kan_ grav.besvär vara det alt. så kan grav.besvären försämras vid särskilda omständigheter , och det är dessa omständigheter som jag önskar att FK kunde ta hänsyn till, när det så behövs!
Den rakt av självvalda pendlingen tror jag inte existerar, förutom möjligtvis i och utanför storstäderna! Mina erfarenheter av 8 års pendling (4 för studier, 4 för arbete och samtliga år 11 mil enkel resa) och pendlare är att motsvarande arbete i hemstaden står högst upp på samtligas önskelista!
Sen kan tilläggas att samma riksdag som beslutar om socialförsäkringsreglerna och hur dessa ska följas även är det organ som uppmuntrar, rekommenderar och genom AMS kräver pendling till arbete... Snacka om moment 22! Självvalt my ass!
Tant T : Vi kan konstatera att vi har lite olika åsikter om detta, eller hur ?
Vem som stiftar lagar och grundlagars status är väl en nivå som inte helt står i proportion med TS fråga? Blev det inte lite abstrakt eller kanske lite t o m aningen mästrande? 
Eftersom FK gör individuella prövningar finns det inte ett fall som är identiskt med ett annat och rättspraxis kan ändras - det är en del av poängen - så jag tror inte man kan veta helt säkert hur TS fall skulle bedömas. Säkerligen handlar det delvis om vilken handläggare resp. läkare man möter. Jag tycker det borde kunna vara en facklig fråga, att man med fackets hjälp (som höggravid med långa pendlingavstånd) borde kunna kräva möjlighet till hemarbete. Å andra sidan är facket väl ganska tandlöst numera så det är säkert en utopi. En jämställdhetsfråga är det i alla händelser, och hur sådana frågor klassas vet man ju...
Huvet på spiken, Timisen!
Dessutom är det arbetsgivaren som har rehabiliteringsansvaret, dvs. ansvaret för attt lägga till rätta för arbetstagarna kan arbeta i den utreckning han/hon kan. I så fall får man begära ett rehabmöte på jobbet, och då kan man ta med sig facket.
När det gäller sjukskrivning står det i lagen om allmänn försäkring att man ska se på sjukdomen, och bortse från alla sociala, arbetsmarkandsmessiga och ekonomiska förhållanden. Och pendling kan jo enlig er räknas som en arbetsmarknadsmessig åtgärd, då det inte finns jobb där man bor.
Rehabiliteringsåtgärder hänger samman med längre tids besvär eller sjukdom, de besvär man genomlider som gravid brukar antagligen ofta avta eller helt upphöra när orsaken dvs graviditeten avslutas., förhoppningsvis efter en förlossning av frisk bebis.
Fast jag börjar fundera över om man ändå inte kan klassa graviditet som en socialt åsamkad åkomma som påverkar ens arbetsmässiga förhållanden och driver en i ekonomiska trångmål...vilket ju i sin tur kan ge även den starkaste svårbotad sjukdom och skapa rehabiliteringsbehov...jaa kanske är det så?