Ang Ockultforumet.

Jag har läst en del på ockultforumet också, och det är mycket där som står väldigt långt från mitt eget sätt att tolka saker. Däremot så är det extremt vanskligt att börja ifrågasätta någons mentala hälsa utifrån vad de skriver på ett internetforum. Det är inte nödvändigtvis sinnessjukt att tro att andar går och river ner ens gardiner eller att alltid ställa fram en kopp kaffe till en gammal avliden släkting så att de inte känner att man glömt bort dem.

Större varningsklockor för mental ohälsa är oförmåga att ta hand om sig och klara sig i vardagen, att vara rädd, må dåligt, et c. Om någon postar inlägget i ockultforumet snarare än något av forumen för hälsa, fråga experten eller känsliga rummet så betyder väl det att vederbörande är ute efter ett ockult svar, snarare än att h*n är orolig för sin mentala hälsa. Det finns definitivt en drös med andra inlägg i andra forum (inte minst religion, politik, samhälle, vilket som helst av forumen i barnuppfostran) som har fått mig att ifrågasätta om inte inläggsförfattaren är i behov av någon form av hjälp, men på en sån här sajt så är det bara att gilla läget. Förhoppningsvis har inläggsförfattarna folk runt omkring sig som kan ta det ansvar för deras mentala hälsa som vi här på forumet inte rimligen kan.

Med det sagt så tror jag att det var sot i ansiktet-tråden som verkligen lät som att problemet inte i första hand var ockult, så det är klart att det finns anledning att vara uppmärksam. Men det är inte unikt för ockultforumet. Även om jag verkligen förstår hur du tänker, så tror jag att det är värre i långa loppet att göra en för tydlig koppling mellan det ockulta och det psykiskt sjuka.

Jag tror att de som använder och besöker ockult forumet är nog anhängare av just allt ockult. Så det blir ensidigt
för att de tror på andar etc. Jag läser inte ens där så jag blandar mig inte i.

Jag har en familjemedlem som har schizofreni så kan jag säga att det liksom spelar ingen avgörande roll om man själv inte tror på något som personen i fråga säger sig ha sett med sina egna ögon. För denne är det ändå verkligt och någonstans måste man kunna respektera dennes unika verklighetsuppfattning, att även denne behöver ibland någon som bara lyssnar när denne vill berätta och om man ska uttrycka sig så ska man helst
inte uttrycka kritik, påpeka fel (då sårar man någon redan är sårbar) men bemöta det på ett diplomatiskt sätt.

Till inlägget ovan: Min familjemedlem har ingen sjukdomsinsikt (han anser sig inte schizofren) så om han hade varit här för att dela med sig av vad han periodvis ser inte skulle han ha använt forumet psykisk ohälsa. ; ) Det är viktigt att komma ihåg det också, att det finns psykiskt sjuka som har ingen sjukdomsinsikt.

Jag skulle istället tro att det bara är de mest extrema som skriver där. Vi som tror men inte så extremt vet redan innan att det inte är någon ide att diskutera på forumet eftersom man redan i samma sekund som man postar inlägget möts av inlägg som ditt, man får höra att man är dum i huvudet, naiv, knäpp, har misstolkat och en hel mängd av andra mindre trevliga inlägg. De inlägg som faktiskt tar upp trådens ämne dränks liksom i flödet av sarkasm. Väldigt trist faktiskt.

Vad är skillnaden mellan att tro på det ockulta och att tro på religioner i övrigt. 
Jag tycker väl i någon mening att det är "ok" att tro men någon omfattande källkritik skulle inte bibeln, toran,  koranen eller något annat religiöst verk klara av.
Att tro att en kökslucka påverkas av andar som vill varna för dåliga tider eller att tro att änglar kommer "ner" och varnar för dåliga tider är väl precis lika trovärdigt (när man nu hör/läser om det i andra hand).

Dessutom innehåller väl exempelvis bibeln drömtydning vilket diskuteras i det ockulta forumet. Eller?

Avslutningsvis kan man väl passa på att säga att om någon betedde sig som exempelvis Jesus idag så skulle nog madrasserade rum vara runt hörnet (snarare än himlen (fick man med en Lisa Nilssonreferens YES!))

Personligen anser jag att man har en osviklig rätt tro på det man behagar, om det nu är Gud eller avlidnas släktingars fortsatta inblandning i ens liv. Blandar man däremot in mental ohälsa i bilden så finns det faktiskt en skillnad i det att mental ohälsa handlar om att må dåligt på ett sätt som inte är kopplat till normal utveckling eller kultur. Ergo, om en person mår dåligt så kan vara meningsfullt att göra en skillnad mellan att personen å ena sidan upplever sig ha en konversation med en ondsint älva och å andra sidan att personen via bön i en kyrka har en konversation med Gud. Det är inte ett sätt att säga att det är "bättre" att tro på Gud än på älvor, det är ett sätt att ställa diagnos.Tanakh, liksom andra religiösa skrifter, studeras på två sätt: ett religiöst (d.v.s. jag studerar Bibeln med utgångsläget att Bibeln är en helig skrift med Gud som upphov) och ett sekulärt (d.v.s. jag studerar Bibeln med utgångsläget att Bibeln har mänskligt upphov och därför kan utsättas för historiskt och vetenskapligt studie). Källkritik går alldeles utmärkt när det kommer till sekulära studier av heliga texter, och är närmast irrelevant då det rör sig om religiösa studier (d.v.s. spelar liten roll för den troendes själsliv).Varför då?

Svar på första kommentaren: Ok det går att genomföra sekulär källkritik men då "håller" ju bibeln ungefärlika bra som Odyssen. Och du har aldeles rätt den typen av analys är helt irrelevant för troende, de tror ju. 

Svar på andra frågan: Var ett tag sedan jag var inne i bibeln men vad sägs om att en bekant till dig säger att han ska gå rakt in i öknen för att hitta sin pappa? Vad sägs om att att en bekant skulle säga att denne är guds son? Åtminstone den första skulle jag personligen för personens bästa ringa akutpsyk.

Apropå psykiskt ohälsa så brukar det ju sägas att talar man med gud det normalt, men svarar gud så är man nog schizofren.

Tror faktiskt inte att varenda en som upplever/upplevt såna saker är psykiskt sjuk, det vore snarare sjukt att anta det. Eftersom nog säkert 50% eller mer av sveriges befolkning upplevt liknande saker .Måste finnas många mentalstörda här då, hehe.

Men vadå "håller"? Du menar att om vi källkritiskt granskar t ex nya testamentet så blir vi varse att Jesus faktiskt inte var Guds son? I såna fall blandar du ihop religiösa och sekulära studier av den här typen av text.Vad jag vet gick inte Jesus in i öknen på jakt efter sin "pappa" (d.v.s. vem? Josef? Gud?). Hade min bekant och jag befunnit oss i t ex Israel och det fanns anledning att tro att min bekants pappa gett sig ut i Negev och möjligen gått vilse, då hade jag inte tyckt att det vore det minsta konstigt. Hade min bekant och jag befunnit oss i Sverige och min bekants pappa varit död i flera år och min bekant plötsligt sa att han skulle ut i öknen och leta efter sin pappa, då hade jag börjat fundera kring vederbörandes mentala hälsa. Men det visar bara att kontext är allt. Det var inget unikt märkligt med vad Jesus gjorde, men att göra samma sak 2000 år senare vore lätt excentriskt. Likaså att tro att man är Jesus skulle väl kunna vara tecken på någon slags personlighetsklyvning.Jag har inte hört det sägas, men det beror väl också på vad man menar med "svar". Skulle jag befinna mig i en knepig sits och säga "Gud, hjälp mig," varpå min mobil ringde, jag svarade och någon säger, "Det är lugnt, grabben, det här fixar jag", då hade jag också funderat över min psykiska hälsa. Däremot finns det ju många religiösa som pratar om "bönesvar" och annat, men då inte menar den här typen av direktkommunikation.

Eftersom nog säkert 50%. Undrar hur många riktiga procent det är? Tror att det är en gaaaanska hög siffra. Tro gör man väl oftast av övertygelse inte av erfarenhet, eller?

Med "håller" menar jag (om än lite löst) som giltig historisk beskrivning

Gud, anden menade jag "Jesus frestas är en passage i Nya Testamentet. Den förekommer i alla de synoptiska evangelierna: Matt. 4:1-11[1], Mark. 1:12-13[2] och Luk. 4:1-13.". Och du har nog rätt i att folk skulle tro att man led av personlighetsklyvning om man sa att man var jesus och det är min poäng också. 
Men vad är egenligen skillnaden mellan att säga att man är guds son nu eller för 2000 år sedan?

Ok, tycker du inte att det var konstigt nog men ökenhistorian, vad sägs om att man erbjuder sig att döda sin son för att gud bett om det?

Med svar menar jag direktkommunikation, en röst. Det är ett engelskt uttryck som jag direktöversatt.