• Anonym

    Hjälp , gemensam vårdnad..är det dags att ge upp nu?

    Barnet 8 år
    Vill fortsätta att bo / Bor varannan vecka hos båda föräldrar
    3 mil mellan mamma och pappas hem
    Familjerätten inkopplad flertal ggr då samarbetet -samtalen mellan mamma och pappa inte fungerar utan en tredje part.
    Har både halvsyskon och bonussyskon samt bonusföräldrar
    Inga samtal (förutom på FR) endast mail och sms mellan mamman och pappan
    Endast barnet som ringer till föräldren när barnet själv vill ringa

    Försöka komma överens, mötas halva vägen var, då det gäller tider, bytesdagar, utgifter mm.
    Vilket inte går alls...

    Ena parten vill få till ett bra samarbete och ett slut på allt tjafs, sms, mail  medans den andra parten får det till att det blir ett större problem, kontaktar och kräver svar på en gång.mm.

    Ena parten har enormt kontrollbehov och vill bestämma -styra allt över den andre..den andre försöker först nå en bra överenskommelse men det slutar alltid med att man låter den andre "vinna", och för husfridens skull...

    Nu undrar jag vad ni anser och tror är rätta att göra med:

    -Ska man nu vända sig till domstol och få hjälp via domslut att vårdnad och umgänge blir bestämt av tingssrätten, eller ska man fortsätta hos familjerätten ?

    -Hur ska man nå en överenskommelse med den ena föräldern om bytesdagar mm utan att tvista ?

    -Ska man låta den ena hela tiden vinna eller få som h*n vill och få sin vardag till ett rent h-e med oro på köpet, och andra relationer blir förstörda mm?

    - När är det dags att ge upp eller när ska man ge upp om kampen om barnet?

  • Svar på tråden Hjälp , gemensam vårdnad..är det dags att ge upp nu?
  • Anonym

    Man ska aldrig ge upp kampen om barnet, det säger väl sig självt?

    Däremot kan det ju vara vettigt att fastställa en gång för alla vad som gäller för bytesdagar, vilken tid det ska ske och vem som betalar vad. Att gräla om det varje gång är ju inte särskilt konstruktivt.

    Nu hör vi ju bara din sida av saken och jag uppfattar det som att ni båda vill få till en bra överenskommelse, men att ni har olika syn på hur en sådan skulle se ut och du uppfattar det som att du hela tiden får göra eftergivanden. Just för att slippa oron och diskussionerna och därmed kunna lägga tid på annat så tror jag att ni måste försöka få till en överenskommelse i form av ett domslut, om ni inte kan komma fram till något som känns bra under samtalen med familjerätten.

  • Mamsis

    Både för föräldrarnas skull och för barnets är det ju bra om avtalet följs i möjligaste mån, visst händer det saker i livet och man kan behöva ändra, men det är ju undantag.

    Om den ena föräldern inte kan följa avtalet är det bäst att man går till domstol för att få det fast bestämt, då har man mer 'kött på benen' om det inte fungerar.

    Spara allts om skrivs, alla ändringar etc, då kan man sen bevisa att den ena föräldern har samarbetssvårigheter och kan få boendet om man inte har det innan samt ev i 'extrem'fall även ensam vårdnad.

  • Anonym (#)
    Anonym skrev 2011-01-12 09:09:08 följande:
    Barnet 8 år
    Vill fortsätta att bo / Bor varannan vecka hos båda föräldrar
    3 mil mellan mamma och pappas hem
    Familjerätten inkopplad flertal ggr då samarbetet -samtalen mellan mamma och pappa inte fungerar utan en tredje part.
    Har både halvsyskon och bonussyskon samt bonusföräldrar
    Inga samtal (förutom på FR) endast mail och sms mellan mamman och pappan
    Endast barnet som ringer till föräldren när barnet själv vill ringa

    Försöka komma överens, mötas halva vägen var, då det gäller tider, bytesdagar, utgifter mm.
    Vilket inte går alls...

    Ena parten vill få till ett bra samarbete och ett slut på allt tjafs, sms, mail  medans den andra parten får det till att det blir ett större problem, kontaktar och kräver svar på en gång.mm.

    Ena parten har enormt kontrollbehov och vill bestämma -styra allt över den andre..den andre försöker först nå en bra överenskommelse men det slutar alltid med att man låter den andre "vinna", och för husfridens skull...

    Nu undrar jag vad ni anser och tror är rätta att göra med:

    -Ska man nu vända sig till domstol och få hjälp via domslut att vårdnad och umgänge blir bestämt av tingssrätten, eller ska man fortsätta hos familjerätten ?

    -Hur ska man nå en överenskommelse med den ena föräldern om bytesdagar mm utan att tvista ?

    -Ska man låta den ena hela tiden vinna eller få som h*n vill och få sin vardag till ett rent h-e med oro på köpet, och andra relationer blir förstörda mm?

    - När är det dags att ge upp eller när ska man ge upp om kampen om barnet?
    Man ska inte ge upp om barnet!

    Däremot ska man lägga ner så lite energi som möjligt. Att all kommunikation sker via mail eller familjerätten är ju rätt bra för då slipper man tjafsiga telefonsamtal. När det gäller "komma överens" så är det bara att göra så få ändringar som möjligt. Uppenbarligen bor barnet varannan vecka och då fortsätter man helt enkelt med det. Ju färre ändringar desto färre gånger att behöver komma överens. Dvs byt aldrig bytesdag, byt aldrig dagar med varandra, byt aldrig tider, osv. Bara kör på med samma varannan vecka hela tiden. Utgifter som är enstaka gånger är inte värt att bråka om, om tex den ena föräldern vill att barnet ska gå på fotboll så får väl den föräldern stå för utgifterna. Vinterkläder kan man antingen vänta ut varandra tills den andra föräldern köper dem, eller också kan man tänka på barnet och köpa dem när man tycker att barnet behöver dem. Det är helt enkelt inte värt tjafset om den tusenlappen per år.

    Jag tror att barnet mår bäst av att två föräldrar som är i konflikt har så lite kontakt med varandra som möjligt. Det blir bara jobbigt för barnet när föräldrarna går runt och är irriterade, eller när de pratar/träffas med varandra.
  • Anonym
    Mamsis skrev 2011-01-12 10:40:51 följande:

    Både för föräldrarnas skull och för barnets är det ju bra om avtalet följs i möjligaste mån, visst händer det saker i livet och man kan behöva ändra, men det är ju undantag.

    Om den ena föräldern inte kan följa avtalet är det bäst att man går till domstol för att få det fast bestämt, då har man mer 'kött på benen' om det inte fungerar.

    Spara allts om skrivs, alla ändringar etc, då kan man sen bevisa att den ena föräldern har samarbetssvårigheter och kan få boendet om man inte har det innan samt ev i 'extrem'fall även ensam vårdnad.


  • Anonym
    Anonym (#) skrev 2011-01-12 11:54:45 följande:
    Man ska inte ge upp om barnet!

    Däremot ska man lägga ner så lite energi som möjligt. Att all kommunikation sker via mail eller familjerätten är ju rätt bra för då slipper man tjafsiga telefonsamtal. När det gäller "komma överens" så är det bara att göra så få ändringar som möjligt. Uppenbarligen bor barnet varannan vecka och då fortsätter man helt enkelt med det. Ju färre ändringar desto färre gånger att behöver komma överens. Dvs byt aldrig bytesdag, byt aldrig dagar med varandra, byt aldrig tider, osv. Bara kör på med samma varannan vecka hela tiden. Utgifter som är enstaka gånger är inte värt att bråka om, om tex den ena föräldern vill att barnet ska gå på fotboll så får väl den föräldern stå för utgifterna. Vinterkläder kan man antingen vänta ut varandra tills den andra föräldern köper dem, eller också kan man tänka på barnet och köpa dem när man tycker att barnet behöver dem. Det är helt enkelt inte värt tjafset om den tusenlappen per år.

    Jag tror att barnet mår bäst av att två föräldrar som är i konflikt har så lite kontakt med varandra som möjligt. Det blir bara jobbigt för barnet när föräldrarna går runt och är irriterade, eller när de pratar/träffas med varandra.
Svar på tråden Hjälp , gemensam vårdnad..är det dags att ge upp nu?