välkommen till helvetet med framfall o att vara ung!

åh en till ungtant! här e jag 24 år, har framfall på både bakre och främre väggen. Livmodern sitter dock på plats. Väntar på remiss till kirurgen men sköterskan som bekräftade framfallet sa att det är svårt att få hjälp. Värdelöst.

Jag vill med ha ett underliv igen. Inte ett krigsfält, för det är så det ser ut.

Jag vet PRECIS hur ni känner!!! Jag har snart gått med mitt framfall i två år och bemötandet från sjukvården är helt bedrövlig. Det finns ingen som vill hjälpa dig eller kan hjälpa dig med dina problem. I slutändan kommer vi att sys ihop där nere så att inte våra inälvor åker ut och det tycker sjukvården att vi ska acceptera!!!

Jag var livrädd inför att föda barn antingen kejsarsnitt eller vaginalt just för de enorma komplikationerna som barnmorskerna låtsas om som om dom inte finns. Och sjäälvklart fick jag det värsta av allt. Frammfall!

Så otroligt skönt att få höra andra med samma problem!

Men det låter helt bedrövligt!!! Delar inte era problem, men blir minst sagt upprörd över att ni inte får den hjälp ni behöver! Stå på er, skrik och bråka. Förj*ligt att man ska behöva slåss, men jag tror tyvärr att den som skriker högst får bäst hjälp. Nöj er inte med ett läkarutlåtande utan gå till fler. Så där kan ni ju inte ha det...

nej, det går inte att ha det så här.
Jag fick min remiss till gyn kirurg avd. pga. att jag i rent vansinne när tanten förklarade att jag kan leva så här skrek till henne; Jag är 24 år måste plocka ut mitt eget bajs, hoppas du själv sitter en dag med fingrarna i arslet och gråter!

Då skrev hos remissen. Men som hon sa, troligtvis kommer dom inte göra något.

Ingen kvinna oavsett ålder ska behöva gå så här, och som jag, behöva hjälpa till för att kunna bajsa. Det är inte normalt.

Så, det är det enda tipset jag kan ge en bit på vägen. Skrik åt dom som inte fattar. 

Jag har tröffat ALLA läkare som finns i det här landet ang mitt framfall. Men det hjälper inte hur mycket jag än skriker för det finns ingen läkare som vet hur man ska "bota" detta problem. Det finns ingen operation som hjälper finns ingen ring som fungerar hela livet. Det är helt jävla hopplöst!

metoo och ung tant jag skulle så gärna vilja träffa er och höra era historier om hur ni har det för jag känner mig så otroligt ensam i det här.

Men det finns väl framfalls operationer? Eller?

Om man opererar bort hela öivmodern då, gör dte nån skillnad? Eller är det just slidväggsframfall som det inte finns något bot mot?

ÅH!!!!! JAG BLIR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ ARG!!!!

Jag är 28 och har fött tre barn tätt, yngsta är 8 mån och nu drabbats av detta helvete! Trodde först jag fått cancer när jag såg en "boll" där inne och känslan av att det tyngde ner. VARFÖR har ingen på MVC eller Förlossningen någonson pratat om detta om framfall någon gång??!! Sånt borde man prata om på den där jävla föräldrautbildningen (som är helt värdelös by the way...) Nä, man måste själv gå in på google och skriva in "det hänger ner någonting från slidan" för att sedan upptäcka att tusentals andra kvinnor lider av detta!!! VArför har ingen berättat detta för mig tidigare?? URDÅLIGT!!! Hade detta varit en manlig åkomma hade det stått spaltmeter om detta i tidningen varje vecka. Grrr.... Ringde en gynekolog igår som inte lät så upphetsad över mitt bekymmer. Hon (ja!! HON!!!) frågade mig i vilken utsträckning jag lider av detta och jag bara satt o gapade i luren. "Ja, vi gör ju ingenting om du inte lider av det" sa hon sedan. Sa att jag känner av det hela tiden, nör jag går, har sex, kan inte motionera osv. Sen fick jag en tid för undersökning, OM 5 VECKOR!!!!!! Ska det ta så lång tid??!!

Har gjort knipövningar till förbannelse i 8 månader, men det ska tydligen inte påverka framfallet nämnvärt har jag förstått eftersom det inte är muskler utan annan vävnad som är uttöjd och måste åtgärdas med en operation i värsta fall. VIlket kan leda till inkontinens och ytterliga framfall i framtiden. Plus att man ihelst inte ska föda fler barn vaginalt i alla fall.

TYcker attityden från vården är bedövlig, samt informationen från MVC är usel när det gäller detta. Inte ens min mamma har pratat med mig om detta... JAG ska i alla fall berätta om detta för mina döttrar när dom bestämmer sig för att skaffa barn en vacker och solig dag!

Kram o hej på er och era underbara underliv!!!! <3 <3 <3 

jag menar, man pratar och vänder in och ut på en massa information vad gäller graviditet, förlossning, amning och allt va det heter. Dessa saker är viktiga, MEN att framfall som i många fall är en direkt effekt/skada av en förslossning och dessutom så vanliga och påverkar livskvaltéen så mkt, är oerhört angeläget att prata om.

Dessutom är det så trist att vi kvinnor inte ens kan delge erfaranheter av denna typ med varandra. Inte ens att man har lätt för att kissa på sig efter att man fött ett eller flera barn kan man "bjussa på". Det handlar inte om att "varna" någon för att vänta/föda barn, tvärt om! Att vänta barn är en gåva, och en förlossning är fantastisk upplevelse. För mig, det häftigaste jag varit med om. Håller inte alls med dig om att förslossningar är överskattade, däremot tycker jag att föräldrarutbildningen kunde förbättras, samt informationen man får från MVC och BB. Jag hade självklart inte avbrutit min graviditet pga rädsla för att hela livmodern skulle trilla ner. För att få barn är som sagt en gåva. Men jag hade i alla fall varit beredd på eländet och inte trott (så som jag gjorde först) att jag fått världens cancersvulst! 

Därför hoppas jag att jag är en så pass omtänksam mamma gentemot mina döttrar, att när de skaffar egna ungar så kan jag berätta vad som faktiskt händer med kroppen under och efter en graviditet. På ett avslappnat sätt såklart!

Jag håller helt med hemmmafru!
Det fins idag INGA bra operationer för framfall. De metoder man använder idag kan ge större skada än nytta. Dock talar vissa läkare om att 50% slipper återfall efter operation däremot slipper man aldrig obehag eller tyngdkänsla.
Att operera bort livmodern resulterar bara i att tarmarna åker ut genom slidan istället!!! det finns inget stöd för invälverna från att åka ut ur våra kropppar helt enkelt.

Jag har en dotter och hon ska få veta vad som kan vänta henne vid en förlossning eftersom detta är en ärftlig sjukdom. Jag hoppas att om 30 år så är kejsarsnitten mindre riskfyllda mså att hon kan göra det iställlet. Hon ska iallafall vara väl informerad.

Det som jag reagrer mest mot är hur alla mina läkare berättat om hur OVANLIG min åkommma är och att de inte förstår varför jag inte kan leva normalt med en livmodertapp som skaver mot trosorna. Jag har känt mig så fruktansvärt ensam i det här!
tack för attt ni vill berätta om det!