hur skulle ni reagera ??

Jag känner inte igen mig, tack och lov. Är liksom inte redo för att få barnbarn än på många år...

Troligtvis skulle jag bli mycket besviken att jag inte fått höra det personligen. Besviken på mig själv eftersom jag uppenbarligen är en del av konflikten och besviken på sonen som inte kan eller vill diksutera med mig.

Föst skulle jag fundera på relationen, varför har det blivit så frostigt och vilket ansvar har jag själv till det.
Här gäller det att kunna vara ärlig och rak mot sig själv fastän det kan svida.
Som en följd av det är naturligtvis hur man kan reparera skadan och för det krävs en dialog. Om den kommer till stånd är en annan fråga men här måste man acceptera att alla människor inte förlåter på samma sätt som en själv.

hmmm...undra om inte din svärdotter skrivit ett inlägg om just detta..har för mig att jag läst någonstans här inne om att hon känner att svärmor är lite för involverad...om det är så är det ju ganska sorgligt att ni inte kan prata med varandra och få svar direkt....

kan det vara så att hon känner att hon måste få ha lite privatliv och inte dela precis allt med dig och resten av familj/släkt?  men jag håller med dig om att det skulle vara jobbigt att få reda på en graviditet på just det sätt som du nämner...det kunde dom väl berättat för föräldrarna sina innan bloggen... 

jag tycker du skall tala med henne och fråga om hon känner att du är lite för på... 

sök på "svärmor kollar allt" så kan du läsa från en svärdotters perspektiv

annniel: Nädå, är inte min svärdotter inte.. Jag har aldrig någonsin hängt mig på.. Är absolut inte den typen.

Inte har jag lagt mig i heller.... handlar inte om det.

Oavsett om hon har skrivit här eller inte är er relation frostig.

Vad som står i andra trådar är eg rätt ointressant. Kanske är det din svärdotter, kanske inte.
En sak är dock klar, du behöver fundera på varför relationen är som den är och hur du bidrar till att det är så.

Du med fingrarna: Nu var ju inte frågan om hur dålig/frostig och allt vad det nu kan vara, jag är... Utan känslan av att läsa om graviditeten på nätet.
Inte på föräldrarnas blogg eftersom jag inte har tillåtelse att läsa den, utan på en helt annan blogg, där min svärdotter hade kommenterat..
Min fråga var, HUR skulle NI reagera.. Ni andra mor/farföräldrar..

Min reaktion är att det verkar vara vår lott som svärföräldrar. Nätet verkar ju koka när det gäller svärdöttrars ilska mot speciellt svärmodern. Av ngn konstig anledning så verkar inte våra söner ha samma problem med sina svärmödrar. Jag tror inte man kan göra så mkt åt det. Det handlar om svartsjuka. Bara gilla läget och försöka ha en bra relation med sin son. Dessa svärdöttrar får se själva om 30 år när deras egna svärdöttrar behandlar dem som dem behandlade oss.

varför får du inte lösenordet?
vem som vill kan få vara svärmor åt mig, fö
jag behöver en.

Varför jag inte får lösenordet vet jag ej... Har bett om det genom att maila svärdottern, men hon bhagade inte ens svara på mailet.. Så ni förstår vad?!
Nog klarar jag mig utan svärdöttrar, inte det det handlar om.. och jag har ju fler ;0)
Men känns lite (mycket) tråkigt att läsa om det blivande barnet på nätet..
Visserligen tillhör jag dom som har sina aningar om saker och ting i förväg..
Och i höstas drömde jag om bebisar hit och dit, pojkar.. Så jag är helt övertygad om att det blir en liten kille!!

Jag är inte svärmor än, men ändå...

Att få veta om barnbarnet på det sättet är inte sjyst. Det är väl en sak att du kanske inte är den första som får veta (alltså att de berättar för några kompisar först, till exempel, eller sina syskon, innan föräldrarna får veta), men att basunera ut det på bloggen först? Det låter taskigt.

Däremot att du inte får lösenordet till bloggen tycker jag inte är så konstigt. Jag tycker väl att hon kunde svara på mejlet med ett artigt "tyvärr, men det är bara för mina kompisar" eller något sånt, men ta inte illa upp för att du inte får läsa.

Ang. bloggen! Har följt bloggen i flera år, men nu i och med den nya graviditeten samt att den blev allmänt känt, så la hon lösen på bloggen.. Så jag är ganska så säker att det är för att just JAG inte ska kunna följa den längre..

Men alltså vart är pappans roll i det hela? Din son? Borde det inte vara han som vill berätta för dig, sin egen mamma, att du ska bli farmor? Du tycks ju bara reagera på att hon stängt dig ute från bloggen (vilket ju kan vara en tillfällighet och att du snart kommer få lösenord) men han har ju heller inte berättat något. Hur är relationen med honom?

Nu har inte jag heller barnbarn, men dock lite knepiga relationer både med svärföräldrar och egna föräldrar och det är aldrig bara en som träter. Istället för att känna dig besviken och bitter över att du stängs ute så bör du fundera över vad du kan göra åt att er relation ska bli bättre.

Utan att gå alltför djupt in i min egen situation så kan jag säga att min mamma varit frånvarande större delen av mitt liv. När jag så blev gravid berättade jag det visserligen för henne, men jag släppte inte in henne, så att säga, i familjen. Men det var hon som tog steget att bli en närvarande mormor, så som hon kanske hade velat vara som förälder men inte kunde. Hon insåg kanske att hon missat något oerhört, och nu försöker hon istället ta tillvara på tiden med sina barnbarn. Hon har förändrats helt ofantligt mycket på dessa 3 år sedan första dottern föddes. Hon är öht inte samma människa. Hon är varm, kärleksfull och dessutom visar hon stor hänsyn och respekt till att det är vi som är föräldrarna och alltså fostrar barnen så som vi vill fostra dem. Hon är just en sådan mormor, som jag önskar att hon hade varit som mamma.

Märkligt att din son inte berättat för dig om det kommande barnet. Kanske har du sagt och gjort något som han uppfattar som kränkande eller obehagligt? Du kanske inte själv tycker att du gjort något galet, men han kanske känner sig illa till mods?

Min svärmor pikar mig och kallar mig alltid för överbeskyddande, fjompig, fjantig med mera. Det har lett till att hon endast får träffa sitt barn några få timmar en gång i veckan. Jag får magont av att träffa henne, min son känner av min sinnesstämning och blir orolig och väldigt gnällig. Min svärmor är helt oförstående när jag ber henne sluta pika mig och respektera mina beslut. "Det är ju för ditt eget bästa" säger hon. Nu säger jag inte att det är något sådant som hänt mellan dig och din svärdotter, men ibland kan man ju såra någon utan att man inser det. Kanske har du utan att märka det sagt något som gjort att din svärdotter känner sig obekväm eller sårad? 

Mitt råd är att du frågar din son varför han och din svärdotter stänger dig ute. Anklaga honom inte utan visa att du vill veta vad som hänt och vad du kan göra för att reparera relationen. Var noga med att framföra att din svärdotter är viktig för dig och att du vill ha en bra relation till henne. Gör inte som min svärmor som hela tiden propsar på att min sambo måste välja mellan henne och mig. Gissa vad han väljer...självklart mig och vår lilla familj och det gör min svärmor galen av svartsjuka....

Självklart är det sitt barnbarn som svärmor endast får träffa en kort stund en gång i veckan.