Jag blir så arg när han skriker

Hejsan!

Min som är lite drygt 11 veckor och jag håller på att ge upp.

Han har haft det ganska struligt från början med gulsot, lågt blodsocker, förstorade njurbäcken, problem med magen pga penicillin och nu det sista misstänker vi att han har gastroesofageal reflux. Detta gör att han inte vill sova på rygg och ibland kan han inte sova alls och bara skriker. Det enda som eventuellt kan fungera är att han sover på min, eller min sambos bröskorg. Vi, min sambo och jag, får pga detta inte mycket sömn och vissa nätter orkar han inte ta ansvar för vår lille kille alls.

Till mitt bekymmer. Eftersom jag knappt kan lägga/sätta ifrån mig sonen utan att han börjar gallskrika hinner jag knappt varken äta eller gå på toaletten. Ibland när han skriker tappar jag tålamodet fullständigt och kastar nappar och andra grejer omkring mig. Jag svär och säger hemska saker till min stora skatt - min fina son.

Jag känner mig som en usel mamma och är inte säker på att jag borde vara mamma när jag inte har mer tålamod och ork än såhär. Trodde aldirg jag kunde bete mig så värdelöst. Hur gör alla andra för att orka med allt skrik och eviga bärande på deras bebisar?

Jag vet att man kan lägga ifrån sig barnet en stund så att man kan hämta andan och inte tappa tålamodet - det är inte farligt för barnen att skrika lite på egen hand. Men i detta fallet så känns det som om det inte stämmer. Han får ju halsbränna och sura uppstötningar när han ligger ner och ibland när han sitter upp och då mår han ju faktiskt dåligt av att jag lägger ifrån mig honom.

Jag har inget självförtroende kvar och känner mig genomrutten. Jag älskar ju mini fina kille över allt annat och jag hatar det monster jag blir när han skriker. Snälla hjälp mig!

PS. Min sambo gör så gott han kan och är ett bra stöd på nätterna, men trots det får jag inte sova så mycket. DS