Dop - ja eller nej?

Först och främst är det ju du och pappan som ska bestämma vad ni vill... Vad släkten tycker anser jag har rätt liten betydelse...

Vi har valt att inte döpa våra barn av den enkla anledning att vi inte är troende och att det skulle kännas märkligt att stå och ljuga i kyrkan. Visst var det ett märkligt ställningstagande enligt vissa som ansåg att dopet var en tradition snarare än en kristen handling.

Så som sagt. Gör som ni vill.  

Håller med föregående talare, ni måste känna hur ni vill.

Vi valde att inte döpa, vi har heller inte gift oss kyrkligt. Däremot hade vi ett namngivningskalas för att ändå fira den lille parveln och hans namn. (Då passade vi på att gifta oss oxå... som en överraskning)

Hoppas ni kommer fram till nåt bra!

Döp det absolut inte i k yrkan om du känner på detta vis. Mycket mognare att låta barnet själv i framtiden välja om det vill ha en modern livsfilosofi eller någon gammal religion. Din sambos familja måste respektera detta: de kan inte tvinga på andra sina egna fördomar även om de bygger på månghundraåriga traditioner...

Klart att ni ska ha en namngivningsfest -det är ju en social grej! Jag tycker man kan kalla denna sermoni (eller fest) för "dop" om man vill -man döper ju en massa saker utan att det har religiös överton -jmf dop av båtar, projekt, ikeaprodukter mm. Det tycker inte alla (bla min fru). Hon resonerar att termen "dop" är befläckad med urgamla kristna traditioner -vilket visserligen är sant men dop var inget som kristendomen uppfann -Johannes döparen var ju inte kristen (snarare judisk), fast å andra sidan gäller detta för nästan alla "kristna" sermonier.
I vårt fall lutar det åt en kompromiss: vi ska kalla "festen" för en "Döpning" (har fått med sambon på argumentet att det inte är religiöst att döpa någon/något). Är dock tacksam för alternativa förslag!

Stå på dig! Och lycka till!

OK såg nu de andra två svaren.

Kan man tänka sig ett ateistiskt dop?   Eller humanisktiskt eller hedningskt dop eller vad man nu vill kalla det?

dvs inte kristet och inte i kyrkan. Vi tänkte själva köra vid sommarstugan och använda Badtunnan som "dopfunt"...

Oh tack för svaren!

Jag vill verkligen stå på mig i detta...
- Jag känner också sådär : varför ska jag stå o ljuga? Varför ska min bror (som i så fall skulle bli gudfar, som mest troligen blir "fadder" istället) stå och säga att han kommer att vägaleda mitt barn i den kristna tron - när han själv inte alls är troende?

Det senaste dopet vi var på var sambons systerdotter. Där stod prästen och höll upp barnet mot taket och sa med "gulleröst" : - vääälkommen in i guds familj! välkommen in i gudsfamilj! ja! gullegulle!!
Haha! ..Det såg så hemskt ut...Nästan sekt aktigt..(det har jag aldrig varit med om förut!)

Jag kommer verkligen inte bli populär från svärmors sida...Hon kommer dessutom tro att jag övertalat sambon! Vi får se hur jag blir bemött i fortsättningen då..

he he he.. sista dopet jag var på så kunde jag inte låta bli att tänka på Monty python Holy grail med scenerna om the Holy Handgrante.

"three is the number thau shall count to, thau shall not count to two unless thau proceeds to three. Thau shall definently not count to four..."

Hade mkt mkt svårt att hålla sig för skratt -lyckades dock, och hade mycket trevlig dop -som att vara på en persnolig privat föreställning av The Holy Grail!

Har bara varit med på ett dop i vuxen ålder och kände som TS: lite tramsigt, lite förljuget, lite sektaktigt. Roligare med en namnfest!

Gör som NI vill, skit i släkten. De fick ju döpa sina barn som de ville...

Jag tycker att döpa ert barn om ni vill att barnet ska bli medlem i svenska kyrkan, tex för att ni själva är kristna och delar kyrkans värderingar.

Är ni inte kristna/troende känns det för mig lite mräkligt att välja att barnet ska vara medlem i en församling.

Men ni ska naturligtvis göra det som känns rätt för er.

Om det främst är cermonin kring namnet och att välkomna barnet somni är intresserade av kan man ju ordna en jättefin och högtidlig (om man vill) namn- eller välkomstfest. Om farmor och farfar inte är djupt kristna och inte angelägna om att barnet ska bli medlem i kyrkan utan främst uppskattar traditionen uppskattar de säkert även en sådan profan cermoni.

Jag tror att en del av behovet av att ha ett dop (om man nu inte är troende förstås) handlar om behovet av ritualer. Det känns bra att ha en tydlig cermoni/sammankomst där man kan välkomna den nya familjemedlemen. Vi hade en sådan för vår dotter som var mycket lyckad. Jag tror att alla som var där var döpta/hade döpt sina barn men jag tror inte någon blev besviken på vårt sätt att välkomna vårt barn utan tyckte att det var lika vackert som vid ett dop.

stå på dig!! det är skitlöjligt att både gifta sig i kyrkan och döpa sin unge i kyrkan..bara för att det är så man gör.
tror man inte på gud tycker jag att det bara är rent trams!