Värkar utan att veta om det?

Nej märker du inte av det så handlar det garanterat inte om värkar :) Däremot kan du ha kraftiga sammandragningar! Det är som livmodern övar sig inför förlossningen. Säger egentligen itne så mycket. Första graviditeten hade jag regelbundna sammandragningar från vecka 23.

Det var ju tur. :)

Jag hade det enligt fl bm när jag låg med ctgn på förlossningen.

Jaså? Värkar utan att du själv visste om det? :o

Japp! Jag sa att jag känner inget men hon sa att jag ser att du har värkar. Blev igångsatt så det var bland de första värkarna för sen gjorde det oooooont

Jag märkte inte av mina värkar i början.. Trodde det var ytterligare en natt med hård mage.. Det var först när jag insåg att de kom och gick som jag insåg att det nog var värkar..

Oj, så det kan alltså va värkar för min del med? Blir hård om magen ett par minuter för att sedan försvinna och komma strax igen.

Jodå! Det går aldeles utmärkt. Jag hade tydligen något som de kallade för "tysta värkar".

Jag själv trodde det bara var vanliga sammandragningar. Alltså inget ont utan bara att magen blev hård med jämna mellanrum.

Men sedär....när det verkligen satte igång så var jag på Burgerking och fick åka ilfart till förlossningen och 47 minuter senare var mitt första barn fött.

Jag är ingen barnmorska :)
Gick igång i förlossning i vecka 24, hade då haft sammandragningar från vecka 23. Blev stoppad i vecka 24, tror vecka 28 och sen i vecka 31. Det alla sa till mig på förlossningen var att så länge de inte kändes behövde jag inte oroa mig för då var de inte "effektiva" och man kallade därför de sammandragningar.
Sammandragning=ingen värk, Värk=värk. Men mina sammandragningar ledde ju till värkar vid tre tillfällen så gränsen är säkert hårfin! De generaliserade det kanske bara för mig!

TS: Ledsen att jag kom med vilseledande råd! Det var den erfarenheten min BM gav mig. Att det kom ingen bebis utan smärta :) Att sammandragningar kan man ha hela tiden(vilket jag också hade), men att man kallade de värkar först när de började värka.

Mina var nog effektiva.. Jag kom in på förlossningen och var öppen 6 cm utan att ha haft särskilt ont.. Hade jag väntat till det hade gjort ont så hade jag nog varit öppen kanske 9 cm när jag kom in..

Usch så obehagligt!
Jag har en tjejkompis som vaknade på natten, bebisen var ute när ambulans kom till plats. Måste vara mycket värre när det går så fort och man "själv inte hänger med", än att ligga där flera timmar med smärta utan att något händer!
Man ska nog lita rätt så mycket till sig själv också. Jag märkte själv att man fick en massa olika råd från alla. Man känner sig själv bäst!!

Nu med minsta flickan så åkte jag in på natten i vecka 34 för vattnet hade gått. Blev stoppad för att snitta ut bebis då hon var för "stor" och sjuk. (Vägde 4720 gram i vecka 34 pga min diabetes, hade redan tid för snitt pga detta). När de bytte förlossningsläkare skulle jag plötsligt prova föda enligt honom, och sen när de bytte igen så blev det snitt en stund efter...

Det gick inte så snabbt att jag inte hann med. Vi var på förlossningen 5 timmar ungefär, lagom :) Så 10 timmar efter första värk (som var regelbunden) så var vår dotter född.. 

Däremot sa min bm att nästa gång ska jag inte gå på smärta över huvud taget utan enbart på regelbundenheten på värkarna.