dezibel skrev 2011-02-17 06:03:45 följande:
Kan du inte be någon om hjälp eller betala någon som kommer och aktiverar/motionerar hundarna åt dig? Mycket träning/aktivering kan du ju pyssla med inne.
Nej, det är nog svårt att få till. Folk jobbar, och betala en utomstående kan nog bli dyrt, då jag bor i skogen. Närmsta "samhälle" är det 1.5 mil till, stan är det 4 mil till. Och i ärlighetens namn har vi inte råd med det heller. Grejen med den här jycken är att han kissar. Och då menar jag inte att han inte är rumsren, utan känslomässigt eller hur jag ska säga. Har träffat hundar som i glädje och upphetsning kissat på sej, men med honom blir det extremt! Han har blivit bättre, men det är fortfarande frustrerande mycket.
Tex: Han är i köket med grind för. Jag ska gå ut i köket för att hämta något. Har normal kroppshållning, tittar inte på honom, men likt förbannat kryper han ihop och kissar. Jättesvårt att förklara. Låter som han gör det i skräck, men han är inte rädd. Utan blir exalterad för att jag kommer (?). Men kan även kissa i andra situationer. Sätter jag mej på huk och lungt säger åt honom att komma, kommer han hukandes hela vägen med en gula pöl efter sej och kastar sej på rygg.
Förra veckan var jag hemma hos en kompis och tog med honom för att han skulle få träna sej (kan inte ta med honom till vem som helst, alla uppskattar inte hundkiss) När vi kommit in går han runt och kollar läget, luktar, hittar lite gotta som ligger på golvet, och gör hundgrejer. Han är med andra ord inte rädd eller osäker, kryper inte längst väggarna. Sen skulle vi sätta oss och äta. Placerade honom en bit bort. Efter en stund testar han om det är fritt fram, jag säger helt lungt: Gå och lägg dej, och pekar mot handduken han fått. Han vänder tillbaka, hukar lite och måste såklart lägga en liten pöl på golvet innan han lagt sej.
Ja, så här håller han på. Veterinären kan inte hitta något medicinskt fel, utan rådde att vi skulle avvakta och se om det var en mognadsgrej. Han är jättelätt att ha att göra med, och är extremt lyhörd och samarbetsvillig, MEN det faller på detta kissande. Tillslut ger man helt enkelt upp träningförsöken inomhus, för det är helt enkelt frustrerande att ha en hund kravlandes i sitt eget kiss, och torka, torka, torka. Utomhus vore det en annan sak. Men då ska jag bylta på mej, 2åringen och sedan hållas i -10 gradig kyla krypandes på knä med mage och foglossning och 1 meter snö överallt...
Oj, oj, oj. Ja, vad tror ni? Har ni bra handfasta övningar som kan få honom att tagga ner och få mer självförtroende vore jag evigt tacksam (utan att han kissar

). Ska ta kontakt med en kvinna som tydligen ska vara duktig på beteenden. Men det ligger längre fram i tiden, typ våren.
Detta ständigt dåliga samvetet är inte roligt att dra omkring med. Vet ju att bollen ligger hos oss/mej.
Ber om ursäkt ifall det blev lite osammanhängande, fråga gärna om det är någt som är oklart.