Fickringning från när han träffar (för mig) okänd tjej
Min kille misstänker att han har adhd. I höst har det varit lite på och av i vårt förhållande men nu är vi tillsammans igen och det har känts bra. Vi har varit tillsammans i tre år snart men bor inte ihop. Jag har hela tiden känt att vi lever två parallella liv och att han inte riktigt vill släppa in mig. Lång historia….
Vad jag skulle vilja ha lite synpunkter på nu är att han igår var och träffade en tjej (som han bara har träffat en gång på en fest) som har adhd. Tydligen hennes tre barn också. Han hade fått bra kontakt med henne på festen och tyckte det var skönt att prata med någon som vet hur det känns. Detta köper jag helt och fullt (även om tjejen nu råkar vara singel J). Men till saken... Fick en fickringning från min kille samtidigt som han kommer hem till henne och jag hör lite hur de pratar i bakgrunden och förstår att han är hemma hos nån tjej och han frågar hur länge hon bott där och lite så. Hör inte mycket mer och lägger på för det känns olustigt att lyssna samtidigt som jag blir helt kall och undrar vad FAN det är han håller på med. Om han är otrogen eller vad….? När jag kommer hem frågar jag vad han gjort under dagen, om det varit mycket på jobbet och så och då svara han lite svävande. Vad gjorde du vid kl tre då, vill jag veta, Hurså frågar han. Vill veta säger jag och han börjar se rätt osäker ut. Bli inte sur nu säger han och berättar att han pratat med den här tjejen om adhd. Jag förstår att han tycker att det är skönt att prata ut med någon men att han inte kan berätta det för mig innan sårar mig verkligen. Samtidigt verkar hans åsikt vara att man måste kunna ha hemligheter och han tycker att han ska kunna bete sig sår här. Det har även kommit upp tidigare att han förmodligen inte berättat för mig om han tänkte träffa sitt ex. Han är av åsikten att det man inte vet har man inte ont av.
Jag håller med om att man inte pratar om allt, men om han träffar någon annan för att prata vill jag iaf veta att han gör det. Behöver inte veta vad de pratar om men kan inte acceptera att detta ska vara någon hemlighet.
Jag tycker att man ska kunna prata om (nästan) allt med sin partner. Lita på den och respektera den, men jag känner mig helt utanför och inte alls viktig om han nu inte ens kan berätta sånt här för mig.
Är jag helt fel ute? Vad tycker ni?