Oro för psd..

Ja som rubriken lyder o detta har tagit över så mkt av gläjden för mitt barn.. Tänker på det nästan varje dag, kan inte sova utan sitter o kikar på mitt barn, känner och petar för att se att hon lever.. Detta känns inte okej längre, vill kuna va glad o glädjas åt denna tid, inte att min mammaledighet ska vara en orons tid och inte heller kunna känna lycka för min bebis.. Vet inte vad jag ska göra! Många säger att andningslarm kan vara en sak som kan dämpa men jag känner med, vad gör jag om larmet går?? Eller så kommer jag inte kunna stressa ner för att jag ligger o lyssnar efter o tänker att det ska gå, o kan då inte koppla av för det. Men det skulle ju kännas bättre med larm OM nått skulle hända, åh det är så jobbigt hela grejjen bara :( o det gör mig så lessen.. Men psd är ovanligt va??