Hjälp! Jag kan inte sluta tänka på honom!(LÅNGT)
Usch så jobbigt det här är!!!
Jag är tillsammans med en jättefin och underbar kille som behandlar mig bra. Vi har varit tillsammans i fem år. Vi har aldrig haft en kris ihop utan vi har det väldigt bra ihop. Han vill satsa på oss och vi pratar ofta om giftemål och familj och gemensamma mål. Han ger mig tryggheten som jag alltid velat ha och han är både snygg och gullig. Han är inte ett dugg tråkig för att han är trygg. Jag är kär i honom och skulle sakna honom oerhört om han försvann.
MEN jag tänker på min gymnasiekärlek g. ofta, kan drömma om honom på nätterna (senast i natt drömde jag om att han gick med barnvagn och jag blev helt chockad i drömmen av det).
Vi hade ett EXTREMT passionerat förhållande, jag var så otroligt kär i honom så jag nästan gick itu. Han var oxå helt otroligt kär i mig. Han gav mig komplimanger ständigt och när vi älskade var det som vi älskade för sista gången om ni förstår vad jag menar 
.
Men jag var hela tiden rädd i vårat förhållande att han skulle försvinna ifrån mig. Han var på en annan nivå än mig, han behövde leka av sig och lära sig lite om livet och bli en man (inte vara en pojke) medans jag hade lekt av mig innan vi blev ihop så jag visste att jag bara ville ha honom. Jag har oxå haft ett turbulent liv i övrigt så jag hade varit med om mer saker än honom i övrigt och mognat mycket tidigare.
Han var alltså mkt mer barnslig än vad jag var.
Det tog slut mkt brutalt och vi höll på fram och tillbaka i ett par månader ca och velade tills vårat förhållande var så infekterat av sorg. Våra föräldrar lade sig i när vi var ledsna och min mamma ex blev sur och trött på honom och hans föräldrar blev likadant på mig.
Mot slutet bröt vi bara av kontakten för våra samtal slutade hela tiden av att vi grälade och grät.
När jag träffade min nuvarande sambo fick jag äntligen känna på hur det är att ha en pojkvän som man kan planera framtiden med och som älskar en utan några MEN.
Gymnasiekärleken ringde i den vevan och grät och sade att göra slut var ett stort misstag och han vill ha mig men det som kändes jobbigt var att han inte kunde möta min familj i ögonen efter att ha sårat mig så mig så himla mkt. Men då hade jag träffat min sambo och var lycklig för första gången på evigheter så jag sade nej.
Jag ångrar så himla mkt på ett sätt att jag ens träffade min gymnasiekärlek för det känns som om han står ivägen för min lycka.
Jag har försökt att inte tänka på honom och komma ihåg hur himla dåligt han fick mig att må i slutet av vårat förhållande. Jag önskar att det fanns en maskin som man kunde radera honom ur mitt minne.
VAD SKA JAG GÖRA!!
