Snaaaaaaart!

Hej,
BF igår så nu är det nära...jag är jättenervös inför denna förlossningen (nr 2)
Det gör ju ont men är skithäftigt också....förväntansfull men rädd....Längtar efter när bebis ligger på min mage för första gången, mackan efteråt och att få duscha. Bebisbubblan man hamnar i fast som man inte förstår att man var i förren efteråt. Se vem som gömmer sig i magen...

Huah...det går upp och ner...väntar med skräckblandad förtjusning...

Lycka till 

14 dagar kvar idag och sitter och känner efter hela tiden om det kan vara något =)
Trodde att jag skulle vara livrädd då jag var det innan jag blev gravid då sa jag alltid att jag skulle ha kejsarsnitt men nu tvekar jag inte en sekund på att föda vaginalt och är inte ett dugg rädd, känner att jag måste lita på kroppen =)

dock känner jag att ju närmare BF jag kommer desto mer overkligt känns hela grejen, som om allt skulle vara på låtsats, konstigt nog?någon mer eller är det bara jag som är knäpp? =)

Hej tjejer, här är en till!
Har BF 29/1 så det är exakt en vecka kvar idag! Helt otroligt.
Jag har pendlat hela graviditeten i förlossningsfrågan. Fram till halvvägs var jag livrädd och ville inte ens tänka på den. Sen kom en period med "det går säkert bra"-tankar. När vi var på föräkdrargrupp för kanske en månad sen kände jag att NU får den komma ut - jag vill föda!
Nu däremot....jag vet ingenting längre känns det som. Precis som TS längtar jag som tusan efter min lilla bebis och hur h*n ser ut och om det är en pojke eller flicka såklart! Vad är det för en liten rackare som hållit mig handikappad i 9 månader..? :)
Andra dagar, eller mest på kvällar då sambon och jag ligger och pratar om vad vi tror kommer hända och sådär så kan jag känna att "nej, jag vill inte - h*n kan stanna därinne."
Vi pratar mycket om hur vi tror det kommer sätta igång och så och då kan jag få värsta brytet och få panik att jag vill inte det ska sätta igång osv.
Vi har iaf kommit fram till att när det väl drar igång så kommer nog hela hjärnan koppla om och ställa in sig på att föda. Då slipper man ju undra mer och det är nog mitt största "problem" att man inte vet, inte en aning har man ju...

Hej! Är gravid med andra barnet,har en son sedan tidigare,född -08 Har bf den 11 febr men kommer ev att sättas igång den 10e. Känner mkt väl igen mej, är oxå jättekluven. Ena stunden är jag sååå rädd,mkt pga första förlossningen, och jag vill bara stanna tiden och frågar mej själv varför i hela friden jag frivilligt valt att gå igenom detta igen Nästa stund, och tack och lov betydligt oftare, känner jag att nej NU vill jag träffa den här bebisen, spelar ingen roll hur fruktansvärt ont det kommer att göra, kan inte förlossningen starta NUUUUUU

Nyfiken86: Nix här är jag, 4 dagar över nu...
Gillar det Binalle skrev om att hjärnan nog kommer ställa in sig på att föda. Den kör jag på nu...känns lite bättre. *hoppas*

Är öm som bara den pga jag av försökte tydligen gå ner i spagat ute på isen häromdagen....aj....är lite rädd för att det ska göra extra ont nu för det. Var jag tvungen att halka just nu?

Men det går nog bra.

Har ni tänkt på bedövning någonting?

Lycka till allihopa 

Åå här är jag också! Skriver i alla möjliga februaritrådar! Värsta terapin ju :) har bf om 12 dagar, 5/2. Är rädd och förväntansfull, vill träffa bebben så gärna men kan inte fatta att jag ska gå igenom detta.... Lite skräckslagen emellanåt :) Det är vårt första barn och ovissheten är nog värst! Vill vill men ändå inte :/

Nyfiken86: Jag är också beredd på att ta vilken bedövning som helst. Men du döm inte bort kvaddlarna bara sådär för de var på mig alldeles fantastiska! De gör bara fruktansvärt ont i kanske 30 sek sen tar de bort massor av smärta...kan vara värt ett försök...

Vi klarar detta galant...det är ju bara x antal timmar sen har vi en ny liten guldklimp i familjen.