Att vara ensamstående mamma!
Jag har inte varit inne här på ett BRA tag, men känner verkligen att jag behöver ventilera mina mamma känslor lite..
Sedan jag blev ensamstående(2år sedan, min son är 3) Så har jag arbetat så mycket att jag verkligen inte har haft tid med varken vänner, söka andra föräldra kontakter eller en stund att reflektera!
I höstas så tog jag och min son en liten semester på 2 veckor eftersom att jag i princip var på väg att gå in i väggen. Denna resa fick mig verkligen att öppna ögonen!!!!
Sedan jag gjort slut med min sons pappa så skedde stora förändringar. Jag flyttade till min hemstad och mina föräldrar. Utan närmare förklaring så är jag helt ensamstående med min son förutom några vecka per år.
Jag då tagit på mig allt ansvar gällande min son och hans utveckling eftersom att hans pappa överhuvudtaget inte har förstått innebörden av att vara en förälder. Jag satt upp mål; eget boende, fast jobb osv. Och uppnått alla dessa mål genom HÅRT arbete lyckats skaffa mig både en karriär och en egen lägenhet på denna kort tid!
De gånger jag har varit ledig har jag mestadels spenderat tid med släkt och närmsta vännerna.
Tills jag kände att nu orkar jag inte mer och tog ut dessa 2 veckor i semester! Under dom här 2 veckorna fick jag lite tid att reflektera. Jag hade varit så pass utbränd av stress och press på jobbet samt att jag hade konstant dåligt samvete över min roll som förälder och bestämde mig för att göra en förändring när jag kom hem!
Jobbet löste jag på det sätt att jag begärde 6 månaders tjänsteledigt för att studera på distans. Angående mitt dåliga samvete som förälder utvärderade jag i att det beror på att
jag har helt enkelt inte hunnit med att träffa andra föräldrar, eller andra i min situation under den här tiden som ensamstående hårt jobbande morsa. Vi umgås mycket med min familj och mina kusiners barn men jag har inga vänner som har barn. Jag vill helt enkelt träffa någon annan med barn som vill hitta på saker med oss! Mina vänner som jag har som är både killar och tjejer, älskar min son över allt annat och vill gärna ta med honom ut på roliga saker som lekland, fika, cykeltur på stan osv. Men jag tror han hade velat träffa andra barn lite oftare förutom på dagis och dessutom få träffa PAPPOR!!
Behöver man ha vänner med barn är väll första frågan ??!
och sen hur gör man för att träffa andra föräldrar ??
Vad gör ni när ni träffas ??
Berätta, det känns som att jag har varit instängd i min lilla mamma-bubbla med bara jobb, närmsta familjen och mina närmsta vänner och har missat massssor !!
Så ni som är föräldrar och kanske har vidgat era vyer lite mer än jag har de senaste åren så berätta för mig!!