Min mamma är schizofren! Tankar någon?

Oj, kära nån. När en bipolär person är i en manisk fas så kan det övergå i en psykos, det behöver inte betyda att han eller hon är schizofren (men schizofreni är också en psykossjukdom).  Men din mamma kanske har en dubbeldiagnos? Jag har också en anhörig med bipolär sjukdom och min erfarenhet är att det blir lättare om man är så öppen mot omgivningen som man kan, skaffar hjälp för sig själv och försöker leva sitt eget liv så mycket som det går. Därmed absolut inte sagt att det är lätt.

Psykvården fungerar i allmänhet dåligt, men man ska inte glömma att man själv kan ge information till psykvården om hur den sjuke mår även om läkarna inte alltid kan säga så mycket på grund av tystnadsplikten.  Din mamma kanske "spelar frisk" inför sjukvården och läkarna behöver all information som finns för att t.ex. kunna skriva ett vårdintyg. Din mamma kan också skriva en fullmakt med innehållet att du och dina syskon ska få veta allt om hennes sjukdom. Samtycke från din mamma trumfar närmligen över tystnadsplikten.

Och sök psykoterapi för egen del, det behöver man.

Jag har lästips om anhörigskap och bipolär sjukdom om du är intresserad.

Jag jobbar på ett gruppboende för personer med diagnos schizofreni. Förstår hur jobbigt ni måste ha det :(
Har inga råd att komma med på rak arm mer än att söka er till en anhöriggrupp där ni kan få hjälp och stöd,
det är tungt och ni måste ta vara på er så hennes tillstånd inte sänker er!

Tack för länken.

Hon har fått båda diagnoserna, alltså schizofreni och bipolärt syndrom. Vilket i sig kan gå ihop sig, men i detta fall kan det vara fel diagnos, eftersom de egentligen inte utreder henne utan bara skickar hem henne så fort hon äter medicinen igen.

Vi tror att hon spelar mycket för dem och denna gång har vi faktiskt sagt till att hon gör på detta sätt. Vi har ju sett hur hon är hemma och hur hon är då hon träffar utomstående, många tror att hon är frisk.
De på boendet sa att de är vana vid denna sjukdom och att de kan se då hon är frisk och inte och förstår att hon spelar ibland. När man varit sjuk i så många år så börjar man bli ganska duktig och lyckas nog manipulera väldigt många som inte känner henne.

Nu har hon varit sjuk så himla länge, så jag vet inte vad jag ska tro. Att hon och pappa precis skilt sig gör inte saken bättre. Hon måste nu leva ensam (vilket hon påstår att hon inte klarar av, vilket är en av orsakerna till att hon ska ta livet av sig), sköta räkningar och allting själv. Vilket hon inte kommer kunna klara av, vilket vi även har gjort klart för oss för vårdarna.

Vi lever i en ovisshet, vi vet inte vad som kommer hända framöver, om hon kommer få någon hjälp i huvudtaget. Är på samma gång rädd att om de lyckas hjälpa henne med att få en förvaltare, godeman och en lägenhet så kommer hon känna att livet inte är värt att leva för att hon bor ensam och i en liten lägenhet och därför försöker hon ta sitt liv igen, och denna gång kanske hon lyckas. :S

Det här låter enormt smärtsamt och jobbigt. Självmordshot är så svåra att hantera. Självmedicinerar hon med alkhol eller något annat?

Vad säger din mamma själv? vill hon ha hjälp?

Ja, man vet inte hur man ska bete sig. Man kan inte reagera på något av det hon säger för då ifrågasätter hon det och vänder på det som att det är vårat fel att hon ens vill sa sitt liv.

Nej, hon dricker inte ens alkohol just för att hon äter medicin. Fast medicinen vill hon ju helst slippa, vilket säkert är en bidragande faktor till varför hon än idag är kvar på psyket.

liknande situation här, min mamma insjuknade när jag var i tonåren. officiellt har hon ingen riktig diagnos men hon är deprimerad och psykotisk i perioder och blir aldrig riktigt frisk. jag flyttade hemifrån när jag var 19 men de åren jag bodde hemma hotade hon med självmord och försökte även ta livet av sig. hon självmedicinerar nu med alkohol och lämnar inte huset. har ingen kontakt alls med vården. hon har varit tvångsinlagd ett par gånger och fått medicin men slutat med den så fort hon blivit utskriven.