Hjärtesorg... :(

Fast han verkar ju inte så underbar med tanke på hur han burit sig åt. 8 månader skriver du? det är en väldigt kort tid egentligen för att verkligen känna varandra. Såklart hemskt att detta inträffat och det är helt naturligt att du känner dig helt mosad. MEN! Försök, om möjligt, kavla upp ärmarna och se framåt.

det låter också som om han insåg "allvaret" när ni tittade på hus och fick kalla fötter. Det är ju inte första gången man läser om sånt..tyvärr.

Hoppas iaf han fick höra av dig vilken skit han varit. Hade blivit asförbannad på en kille som uppfört sig så...

Det gör mig ont att läsa det du skrivit, sitter själv i samma båt.

Själv flyttade jag ihop med, vad jag trodde... mitt livs kärlek.
Efter en månad, dagen efter vår ett-års dag så slänger hon ut mig och mina barn. Så jag bor på gatan nu, vi är hemlösa, utan boende och hem.

Människor är grymma och egoistiska, slänger lätt ur sig att de älskar någon. Men det är bara ord när handling inte går hand i hand med orden.

Jag vet att det finns inga ord för att lindra din smärta idag, själv har jag en fruktansvärd ångest och hjärtesorg.
Att bli så grymt sviken av den man älskar gör väldigt ont.

Men det kommer gå över en dag, tiden läker alla sår. Men resan dit är tung och svår.

Jag hoppas det löser sig för dig, sänder styrke-kramar.

Mikael

Men oj! Blir så ledsen av att läsa om din situation! Usch :(. Att människor kan göra såhär? Speciellt när det är barn inblandade. Hur kan man? Hur har man mage att göra det? Jag vet exakt vilken sorg du känner! Hoppas innerligt att det snart löser sig för er med boendet! Och ödet hade något större planerat för oss ska du se. Jag vill gärna tänka så i alla fall!

Styrkekramar

Jo,kanske du har rätt. Finns väl en mening med allt, försöker också tänka som du. Men ibland är allt tungt, vissa dagar är tyngre.

Kramar

Jag och min (ex) sambo var tillsammans i 8 underbara felfria månader. Vi blev blixtförälskade och han flyttade in till mig nästan med detsamma. Det var på hans initiativ. Vi älskade varandra mest i världen, varje dag, varje timme. Våra barn kallade varandra för syskon. Vi gick igenom några tuffa saker, men klarade det för vi var tillsammans. Alltid. Vi planerade att flytta till hus. Vi tom anlitade mäklare för att sälja våra lägenheter. Vi planerade barn efter sommaren.

 VARJE dag sa han att han älskade mig och att jag var det bästa som hänt honom. Hans allt. VARJE dag skickade han sms om hur bra vi har det och hur mycket han längtar efter vår framtid ihop. Sen när vi skulle lägga bud på ett hus säger han plötsligt att han inte är kär. Och det beror inte på någon annan. Utan att han har känt så länge men inte vågat säga något. HUr kan man? Hur kan man föra någon bakom ljuset så? Planera barn och allt?  Hur kan man göra så mot en människa som älskar en mer än allt annat på denna jord? Gav alla förslag till att få det att funka igen, men han ville inte.

Han flyttade ut samma kväll och hämtade sina saker 2 dagar senare. För några dagar sedan kollade vi hus. Nu är vi varandras ex. Så nu sitter jag här. Ensam. Igen. På ruta ett. Igen.

Ville bara skriva av mig lite....har aldrig känt sådan hjärtesorg. Han var min drömman. Det mest underbara jag träffat.

Det gör mig ont att läsa det du skrivit, sitter själv i samma båt.

Själv flyttade jag ihop med, vad jag trodde... mitt livs kärlek.
Efter en månad, dagen efter vår ett-års dag så slänger hon ut mig och mina barn. Så jag bor på gatan nu, vi är hemlösa, utan boende och hem.

Människor är grymma och egoistiska, slänger lätt ur sig att de älskar någon. Men det är bara ord när handling inte går hand i hand med orden.

Jag vet att det finns inga ord för att lindra din smärta idag, själv har jag en fruktansvärd ångest och hjärtesorg.
Att bli så grymt sviken av den man älskar gör väldigt ont.

Men det kommer gå över en dag, tiden läker alla sår. Men resan dit är tung och svår.

Jag hoppas det löser sig för dig, sänder styrke-kramar.

Mikael

Får ont i hjärtat när jag läser detta, beklagar Ts. Så jävla trist. Märkligt att han hux flux har förlorat känslor bara sådär, kalla fötter kanske?

Kramar om.. massor!

Det gör mig ont att läsa det du skrivit, sitter själv i samma båt.

Själv flyttade jag ihop med, vad jag trodde... mitt livs kärlek.
Efter en månad, dagen efter vår ett-års dag så slänger hon ut mig och mina barn. Så jag bor på gatan nu, vi är hemlösa, utan boende och hem.

Människor är grymma och egoistiska, slänger lätt ur sig att de älskar någon. Men det är bara ord när handling inte går hand i hand med orden.

Jag vet att det finns inga ord för att lindra din smärta idag, själv har jag en fruktansvärd ångest och hjärtesorg.
Att bli så grymt sviken av den man älskar gör väldigt ont.

Men det kommer gå över en dag, tiden läker alla sår. Men resan dit är tung och svår.

Jag hoppas det löser sig för dig, sänder styrke-kramar.

Mikael

Hade du och dina barn ingen bostad själva innan du träffade denna kvinna, bodde ni på gatan?

Tror jag har hamnat lite i en depression....har rasat i vikt o äter eller dricker knappt. Dock sover jag väldigt bra..säkert 12 timmar varje natt. Vet inte om jag bör prata med en läkare...

Det finns nog inget hemskare här i världen än kärlek.vi luras som små att tro att det finns någon lycka, att det verkligen finns någon där som älskar dig och behandlar dig väl och ni e happy ever after.BULLSHIT!!!
Har aldrig trott på glädjen och kärleken, fann dock för ett och ett halvt år sedan den man jag kom att älska, så där innerligt och det kändes ovant men fint, dock kom verkligheten ikapp o alla rosa moln blev grå, allt blev svart, kom på att ja just ja, det finns ju inte på riktigt, bara nåt man drömt om sen man va liten, men fy fy fy fy fy faaaaaaaan va ont det gör, det är ju på riktigt i mitt hjärta, men fy fy fy faaaan va jag känner mig blåst, inget kommer någonsin att vara fint och kärleksfyllt, bara att inse, svälja tårarna och försöka hitta en väg tillbaka till den vissheten att, nääää lyckan kommer inte