1,5 år sämsta tiden att börja på dagis?

Som förskollärare tycker jag att d brukar vara bäst när d är just 1,5! 1 är absolut för litet. Psykologiskt tror jag d är när barnen är 3 eller 4 å lämnar seperationsfasen?

Min äldsta son var 1 år och 7 månader när han började på dagis. Det funkade ypperligt!

Det beror helt på vilken personlighet barnen har. Mina äldsta började vid 1,5 år och det var inga problem. Tvillingarna var över 2 år. Det hade nog inte gått innan. Dom behövde mer tid hemma. Och nr 5 får nog börja runt 2 år.

Det måste ju vara oerhört olika beroende på barn. VI skolade in i höstas på dagis vår som var då ganska precis 1,5 år.  Det var två inskolningsgrupper och totalt skolades 12-13 barn in i två omgångar med några veckors mellanrum, och alla barnen var ungefär lika gamla, det skiljde ett halvår mellan äldsta och yngsta.

I den första gruppen var det tre barn som var ledsna under inskolningen och fortsatte att ha det jobbigt efteråt. I andra gruppen där min son var med var det ingen som var ledsen och inskolningen gick jättebra!

Så av totalt 12 barn eller så var det ungefär tre stycken som hade svårt med inskolningen.

Min lillkille är 1,5 år och alldeles nyligen inskolad. Eftersom jag aldrig haft barnvakt till honom eller lämnat honom tidigare trodde jag det skulle bli mycket gråt men det har gått jättebra.
Han har varit glad hela dagarna (förutom vid sovstunden men inskolningsfröken har honom i famnen varje dag nu och då går det bra) och han har inte reagerat alls när jag har gått.
Däremot blir han jätteglad när jag kommer för att hämta honom, han tjuter till och skuttar upp och ner och så får jag en jättekram

Jag hoppas det blir bättre för er!
Lycka till!

Vilken ålder du än väljer så kommer det att kännas jobbigt, det är helt naturligt. Det kommer att bli bra, ge det lite tid. 

Jag har skolat in ett barn vid 3 års ålder och två vid 1,5 års ålder (21 resp 20 månader)

3 år gick hur bra som helst. Hon förstod varför hon behövde vara på dagis, hade ett begrepp om tid och kunde greppa det som skulle hända. Hon hade även ett behov av att umgås med barn i sin ålder och inte bara lillebror.

21 månader hade de tufft. Vi fick förlänga inskolningen och korta ner dagarna i början. Aldrig ledsen vid lämning men det endast för att jag inte lämnar ledsna barn. Hade personalen fått som de velat hade han lämnats ledsen.

20 månader. Behövde ingen inskolning. Vi var där första dagen, han sket i oss utan tyckte det var superkul med dagis. Nästa dag lämnade vi honom en timme, han var arg när kom för att hämta honom. Tredje dagen fick han gå enligt schema. Har aldrig varit ledsen på dagis. En ritkig dagisunge. Ja förutom nu då. Nu har han upptäckt att det är skönt att vara hemma när storasyskonen är i skolan.

Dottern var 14 mån var inga problem alls. Inskolningen tog 3 dagar. Vi hade sagt det redan innan till på dagis att det skulle bli en enkel inskolning då hon är väldigt trygg i sig själv. Men de envisades med att det var tvungen att ta 2 veckor. Första dagen så var jag med hela tiden. Dottern var hos mig ca 2 min under de 4 tim vi var där. Dag 2 så sa jag att jag lämnar och går en vända runt i området men är Max 5 min bort. Hämtade efter 4 tim. Dag 3 lämnade och åkte hem. Hämtade efter 8 tim. Sen tyckte det att jag kunde få åka och jobba var inga problem som helst. Blir samma sak med sonen men har får börja vid 1 år ålder och det blir mitt i terminen. Övertygad om att det kommer gå lika bra. Så ålder spelar nog inte så stor roll. Utan hur vant barnet är med att mamma inte står och håller dem i handen 24 7.

Expertisen rekommenderar att barnen börjar efter 3 år, det är det ultimata (om de nu måste börja alls) men visst är det bättre att vänta som du har gjort. En ettåring förstår inte så mycket men när de är 1,5 så förstår de mer och blir mer ledsna. Låt lämningarna ta sin tid och lämna aldrig ett gråtande barn. Om det inte går över kanske barnet inte trivs av någon anledning.

Min son har precis börjat dagis och han är 1 år och de går jätte bra! Ledsen i början men nu leker han och de funkar bra!

Det där är en åsikt man ofta hör som ursäkt från de föräldrar som låter sina barn börja på ettårsdagen, gärna innan. Jag anser att ju senare desto bättre. OM det är så att ett barn på 1,5 gråter mer och har svårare att skiljas från mamma o pappa innebär det enligt mig att det barnet är MER moget för att klara av separationen. Den som inte förstår vad som händer blir inte lika ledsen, och det är väl hemskt? Att vara så liten att man inte ens förstår att mamma lämnar en. Förstår man så bearbetar man.

Vår dotter har gått på förskola i 2 veckor nu. Hon är nyss fyllda 19 månader.  Hon säger inte hej då utan klampar rakt in i lokalerna och vill inte gå hem. Egentligen är det tvåveckors inskolning men eftersom hon anpassade sig så snabbt så har det gått snabbare. Just för att det går så bra tycker jag att det är en perfekt ålder. Barnen kan göra sig förstådda på ett annat sätt än en ettåring. Hon är iofs väldigt social och tycker att det är roligt med mycket människor och har aldrig varit direkt blyg. Så troligtvis är det högst individullet. MEN jag tror att din pojk säker har jätte roligt när du väl gått och han kommit in mer i verksamheten.

Jag jobbade på småbarnsavdelning för några år sedan och upplevde att 1,5 åringarna ofta var knepigare att skola in men jag tror ändå att det har mer med personlighet att göra mer än något annat. Alla barn är olika och alla inskolningsmetoder passar inte alla. :)

Jag personligen är inte ett fan av 2-veckorsonskolningen. Vi provade en annan variant som varade i tre dagar och i 9 av 10 fall så kunde föräldrarna lämna barnet hela dagar efter det. Men som sagt, den passar inte heller alla barn.

Det absolut viktigaste är nog att man som förälder utstrålar säkerhet. Tvivlar man det minsta på verksamheten så känner nog barnen av det. Det tror jag iaf.

Lycka till!!

har två barn som är födda i juli och augusti och börjat dagis i januari när dom varit ca 1,5 år. Sonen gick det skitdåligt med och han grät i över 12 veckor :/
Men tjejen är färdig med sin inskolning nu och slutar gråta redan innan vi nått ytterdörren :)
Så det beror nog på personlighet tror jag...vissa funkar bättre, andra sämre.
 Kan tilläggas också att sonen idag är 4 år och älskar dagis fullkomligt, det går över och dom glömmer :) Önskar ibland att man hade samma förmåga att glömma snabbtt!

Hur har det gått för er TS?

Sedan är det ju skillnad på ettan och tvåan. Vår tvåa hade ju följt med till dagis och lämnat/hämtat brorsan ända från start. Lillkillen kände dagisfröknarna och miljön.