• Anonym (Flickvännen)

    Vi som har distansförhållande/partner i utlandet alt. flyttat till kärleken i annat land!

    Hej alla goa människor!

    För ungefär ett år sen var jag på semester i Asien och blev uppraggad av en jättetrevlig Australiensare. Sen dess har vi haft distansförhållande och träffats så mycket vi kunnat, men det blir ju tyvärr inte så ofta som jag skulle önska pga avståndet. Nu är det bara några veckor kvar så är det dags för mig att åka till honom igen, och den här gången kommer jag stanna en månad.

    Ska bli så underbart att träffa honom igen och jag ser så mycket fram emot att bara vara i hans närhet, se honom, kunna ta på honom, vakna upp i samma säng som honom... Ja, allt det där som är så självklart när man dejtar någon som bor i närheten.

    Innan jag träffade denna kille hade jag varit singel i många år, och jag trodde egentligen inte att det skulle bli nåt speciellt men nu för första gången i livet har jag faktiskt börjat tänka att det kanske inte vore så dumt med äktenskap och så småningom familj. Jag är 30+ och väl medveten om att ska det bli av så är det snart på tiden att det händer.

    Vi börjar så smått planera för att jag ska söka permanent uppehållstillstånd och nu börjar jag vänja mig i tanken på att eventuellt ta steget och flytta ner till honom. Vi tar det lugnt och jag vill verkligen inte förhasta mig och det är helt ok med honom. Det är trots allt en ganska stor grej att bryta upp från det invanda och ta steget ut i det 'okända'... även om jag rest en del tidigare och också bott utomlands i längre perioder innan.

    Nu är det här inget större problem i sig, tvärtom - jag är glad och förväntansfull inför vad som kanske kan bli. Men också nyfiken på att höra om era erfarenheter, ni som träffat partner i utlandet och har distansförhållanden. Eller ni som redan tagit steget och flyttat till nytt land, startat nytt liv tillsammans med kärleken?

    Vill höra om hur det gått för er, vad har ni för funderingar och tankar? Positivt/negativt det inneburit? Hur har det gått med jobb, pengar, familjebildande? Kulturkrockar? Vad saknar ni med Sverige?

    Etc etc, dela med er om allt =)

  • Svar på tråden Vi som har distansförhållande/partner i utlandet alt. flyttat till kärleken i annat land!
  • Amazina

    Jag hade långdistansförhållande mellan Sverige och Schweiz. det hela slutade med att jag flyttade till Schweiz och det var det bästa jag gjort i mitt liv. Nu är ju avståndet till Schweiz inte extremt stort. Man flyger ju på 1-2 timmar, men det var tillräckligt för att jag skulle bli tookig emellanåt. När det var som jobbigast tänkte jag inte på annat. Jobbade, tränade och sov. Räknade dagarna tills vi skulle ses igen och var gång vi sågs tog det två dagar att komma in i förhållandet igen och två dagar innan man skulle åka var man redan deppig för att det snart var slut igen.

    Nu har jag bott i Schweiz i snart 7 år, är gift, har ett barn, gravid med nästa. Är glad att jag gav det en chans!!!

  • Anonym

    Jag träffade min man som är från Storbritannien häri Sverige när han gjorde sin praktik här. Sedan åkte vi fram och tillbaka, en riktig berg- och dalbana var det känslomässigt..Längtan, glädje, hopp och förtvivlan.. Efter några månader stod vi inte ut längre och jag flyttade till honom. Så småningom gifte vi oss och fick barn.

    När vår dotter var två och ett halvt beslöt vi oss för att flytta till Sverige.Jag hade verkligen underskattat den hemlängtan jag fick efter att jag fick barn..  Jag ville inte att hon skulle växa upp i det hårda klimatet i London och så ville jag bli klar med mina studier. Min man har väldigt liten familj och dålig relation till den så vi hade inget stöd där. Vi hyrde en liten möglig lägenhet och det kändes som om vi aldrig skulle komma vidare, trots att vi båda jobbade. Men beslutet har varit väldigt tufft  för min man! Det är inte lätt att lära sig ett nytt språk.. Ibland ångrar jag detta. Det tog några år innan min man fick jobb inom sitt utbildningsområde och jag studerade och jobbade extra. Det var hårt för mig att dra hela lasset och ta allt ansvar själv här i Sverige. Den som bor i sitt hemland får ofta ta mycket ansvar.

    Nu har det dock ordnat sig, jag har tagit min universitetsexamen, vi har numera två flickor och en pojkbebis,  fasta jobb, hus och bil. Kan inte ens tänka mig hur det skulle ha varit om vi inte hade kört på!

    Självklart är jag glad att vi fortsatte men samtidigt kan jag inte förringa att det ibland har varit väldigt jobbigt.Men det är det nog i vilket förhållande som helst. Vi måste ju ha något eftersom det har överlevt allt detta

  • amxla

    Hej! Jag skriver en artikel om distansförhållanden och undrar om TS eller någon annan är intresserad av att medverka? Jag är främst intresserad av någon som ännu inte tagit steget och flyttat ihop med sin partner. Hör gärna av er!
    Mvh, annika.malmsten@aftonbladet.se 

Svar på tråden Vi som har distansförhållande/partner i utlandet alt. flyttat till kärleken i annat land!