• Anonym (Hur?????)

    Hur ska man lyckats träffa en ny livskamrat med barn heltid????

    Funderar en hel del på hur....... man ska lyckas träffa en ny livskamrat när man har barn heltid och nästan ingen barnfri tid. Den enda gången jag är barnfri är i stort sett när jag har kvällsmöte på jobbet, där utöver nån enstaka gång men mycket mycket sällan.

    Men jag får höra ofta av omgivningen - När ska du lyckas träffa en ny man i ditt liv.
    - Det är väl hög tid att du träffar en ny man. osv osv *suck*
    ......men att vara barnvakt det erbjuder man sig inte. Har nätdejtat men tröttnat då det e ett helt projekt att få ihop dejter pga brist på villiga barnvakter och man får gå på några för att träffa rätt och sen måste man träffas för att lära känna varandra.

    Min mamma är en av de som suckar högst och yttrar sig, men hon förstår inte hur svårt det är i min sits, hon själv är pensionär utan små barn o har all tid i världen att träffa nån.

    Känner att när man får höra detta ofta så blir man deppig och ledsen, samtidigt ger jag hellre mitt barnen trygg tillvaro och står tillbaka än att jag är ego. Kan tillägga att mitt barn är lugnet själv och inga problem att lämna bort så barnet är inte problemet utan bristande intresse att ställa upp

    Nån annan i sama sits som lyckats träffa en ny partner? Hur har ni gjort? Eller nån i samma sits som mig?

  • Svar på tråden Hur ska man lyckats träffa en ny livskamrat med barn heltid????
  • Anonym

    Jag hade min dotter på heltid, och träffade en kille via en vänninna. I början var det knepigt, vi kunde bara träffas på helgerna och då var vi sällan barnfria. Men det var sju är sedan. Nu har vi tre egna barn.
    Ibland kunde mina föräldrar ställa upp en helg så att vi kunde träffas själv, men det var inte ofta. Så jag vill bara säga att det finns hopp.

  • Anonym (Hur?????)

    Kul att höra att du lyckades :) Hoppet finns men känns just nu så litet :(
    Känner att i början innan man lärt känna varandra vill man träffas utan barn, men när det går 3-4 veckor mellan så tappar man intresset. Är det ingen man träffar via nån kompis vill man inte direkt bjuda hem personen direkt

  • Sirendes

    Är också helt ensam, inga barnfria helger här inte Flört förhoppningsvis hittar man någon genom jobb eller studier förr eller senare.. Eller genom bekanta. Men jag vet, visst är det ett dilemma! Och äldsta sonen önskar sig inget hellre än en ny pappa.. Frågar ofta efter det.

  • Anonym (Hur?????)
    Sirendes skrev 2011-01-26 20:19:26 följande:
    Är också helt ensam, inga barnfria helger här inte Flört förhoppningsvis hittar man någon genom jobb eller studier förr eller senare.. Eller genom bekanta. Men jag vet, visst är det ett dilemma! Och äldsta sonen önskar sig inget hellre än en ny pappa.. Frågar ofta efter det.
    Genom jobbet e lika med noll chans hihihiiii finns inga av motsatt kön (förskola) dessutom jobbar jag på en liten ort där jag även bor, dock nära sen större stad.

    Känner igen min son i din äldsta son. Han önskar sig en ny pappa mest av allt o syskon.  Han har ingen alls kontakt med sin pappa så saknaden av en pappa eller en manlig förebild är jätte stor
  • Anonym (det går!)

    Min kompis blev kär i en manlig förskollärare på hennes dotters dagis. 
    De har varit tillsammans i ett par år nu!  

  • Anonym (Hur?????)
    Anonym (det går!) skrev 2011-01-26 21:02:32 följande:
    Min kompis blev kär i en manlig förskollärare på hennes dotters dagis. 
    De har varit tillsammans i ett par år nu!  
    Jag tycker det känns väldigt oproffsigt. Att dejta en förälder är tabu anser jag, det finns inte i min värld hur intressant nån än kunde varit. I alla fall inte så länge barnen går på förskolan
  • mittenavapril

    Här är en till med barn på heltid; 2,5 åring. Jag har lagt livskamrat på hyllan i några år...
    Jag lämnar på dagis, sätter mig i bilen till jobbet. Jobbar på kontor, sen i bilen hem, dagis, mat, leka, sova......
    Jag har ingen egentid alls att tala om och OM jag mot all förmodan har det så behöver jag ladda batterierna och priooriterar en hel natts sömn utan att behöva vakna och ett varmt bad.

  • Anonym (inte så svårt)

    Jag dejtade från nätet. Passade på vid luncher och andra små stunder som blev över. Blev utbjuden kvällstid. Kunde dejtat varje kväll i veckan men orkade inte. Fast då har jag barn i olika åldrar varav äldsta är vuxen och kan passa den yngsta. Han som hjärtat valde anpassade sig väldigt fort efter mina tider då jag kunde vara ifrån barnen och kom till mig fast barnen var hemma. Fast jag tog aldrig hem nån om inte tycke först uppstått utan träffas alltid på neutral mark först. Jag dumpade många dejter kan jag ju säga. Valde ut ett par tre stycken som jag dejtade parallellt och gjorde klart för dem att det fanns konkurrenter redan från början så att säga. Mig gjorde det inget om jag var singel. Njöt av singellivets alla valmöjligheter. Men nu är jag inte singel längre och gravid med vårt gemensamma barn. Lycka till!

  • Åsa Ros

    Jag har det som du... undrar med om man kommer träffa någon och när nu detta skulle ske i så fall... finns noll sekunder över. FAst jag känner ingen motivation över att träffa någon i och för sig, är nöjd med mitt liv som det är just nu med barn, bara på kvällen som nu som man kanske skulle vilja spela lite spingo med någon

    Många träffas på jobb, kanske du kan spana in någon där?

  • Åsa Ros
    Åsa Ros skrev 2011-01-26 21:49:54 följande:
    Jag har det som du... undrar med om man kommer träffa någon och när nu detta skulle ske i så fall... finns noll sekunder över. FAst jag känner ingen motivation över att träffa någon i och för sig, är nöjd med mitt liv som det är just nu med barn, bara på kvällen som nu som man kanske skulle vilja spela lite spingo med någon

    Många träffas på jobb, kanske du kan spana in någon där?
    ooupps missa att det var uteslutet på ditt jobb.... men kanske i affären?
Svar på tråden Hur ska man lyckats träffa en ny livskamrat med barn heltid????