Hur nära har ni haft era barn??
Har fölossningen gått bra och graviditeten??
Hur långt in i graviditeten tänker ni amma?
Gör det er trött?
Jag vill SLUTA amma snart! men det är lättare sagt än gjort.
Tipps? Förslag?
Hm, jag blev gravid när storasyster var 9-10 månader gammal och ammade tills hon var drygt året för då gick jag tillbaka till jobbet. Själva avvänjningen löste sig själv, i och med att hon sov hela nätterna så åt hon bara vid några tillfällen mitt på dagen. Mest som tröst tror jag. Mjölkmängden minskade sucessivt och när jag arbetade och hon var med sin pappa så saknade hon det inte heller tror jag. Amningen påverkade inte graviditeten som sådan och jag hade tur för jag hade en förhållandevis lätt graviditet trots att jag har förhållandevis tätt mellan tjejerna. Det som är jobbigt att ha ett litet storasyskon är ju detta med lyft och att bära. De behöver ju fortfarande den hjälpen. Jag tror jag sa ifrån ganska tidigt att jag inte kunde ta lyft i och ur badkar/bilstol eller bära upp och ner för trappor. Dom bitarna fick pappan ta. Det gjorde att jag fixade hela graviditeten utan onödvändiga ryggsmärtor tror jag. Förlossningen, ja det är en historia för sig. Den finns i min blogg, läs om du vill. 
Ok, tack! för ditt svar.
Jag hoppas att det löser sig av sig själv men jag kämpar på för att hålla amningen till max 3 ggr/dagen och 1/natt.
Funderar på att HELT! sluta för då kanske hon sover hela nätter och isf så skall Pappa ta henne en helg för att avvänja.
Jag hoppas att även jag får en lätt graviditet :)
Min lilltös är nu lite över 9 månader så kommer att bli ungefär samma mellanskillnad som dina barn.
Hur gick det sedan med en nyfödd och en 1,5 åring?
Hur stora är barnen nu?
Dom har säkert mkt kul tillsammans :)
Jag ammar fortfarande. Min lillkille blir ett i mars och jag har tänkt att aveckla amningen så småningom, men känner mig fortfarande jättekluven. Jag vet inte hur mycket det påverkar mig. Jag har haft mycket illamående denna gången bl.a. men om det förstärks av amningen vet jag ju inte egentligen. Han är väldigt intresserad av att amma fortfarande och vägrar allt som oftast att ta någon annan mat. Jag får verkligen kämpa för att truga i honom något annat nu och det är lite lustigt för för några veckor sedan var han enormt nyfiken på all möjlig mat.
cindarellan: Min minsting är ungefär som din är nu då. Hon är en annan typ än storasyster och hon sover då inga hela nätter som storasyster gjorde i samma ålder. Jag måste nog också snart sätta ner foten för jag orkar inte mycket mer. Precis som du så tror jag att det här med att vakna på nätterna hänger ihop med amningen - så länge vi använder den trösten så kommer hon kanske inte heller att sova hela nätter. Jag hoppas på att vi kan planera in att ta den fajten snart för det blir nog svårare ju äldre dom blir. Nu efter separationsfasen är nog ett bra tillfälle.
Min stora blir snart 2.5 år och minstingen blir 1 år i april. Det märks att dom gillar varandra men nu börjar lillasyster att ta mer plats i kombination med att storasyster börjar få lite... skall vi kalla det tvåårsfasoner? På sättovis är jag glad att det kommer nu när lillasyster inte är så ömtålig längre för det är ju ändå en fas som alla barn går igenom. Men visst är det så, lillasyster åker på en del. Storasyster har ju fortfarande inte förmågan att tala för sin sak, att säga åt lillasyster att hon inte får bita i boken hon sitter och läser eller rasa legotornet som storasyster ägnat de senaste 15 minutrarna åt att bygga upp. Och lillasyster har ju självklart begränsad förmåga att förstå att storasyster gärna ägnar sig åt egenlek ibland. Impulskontroll förväntas de väl få först om några år så det blir ju en hel del passning. Men roligt har dom tillsammans. När dom badar tillsammans i baljan och skvätter och fnittrar så får jag en föraning om hur det kommer bli i framtiden. 
Jag ammade sonen under graviditeten. Han var 18 mån när jag blev gravid. Men under graviditeten (ca 3 mån) så sinade väl mjölken för helt plötsligt så sa han att det var slut, men har varit intresserad även efter det.
Ca en månad innan bebisen föddes så ville han smaka igen.
Graviditeten gick bra, mådde bra hela tiden i princip. Förlossningen likaså. Amningen kom igång sjukt snabbt (antagligen pga att sonen börjat smaka igen) och nu syskonammar jag.