Hejsan!
Det verkar i mina ögon som många föräldrar har så svårt att säga nej till sina barn! Hur kan det komma sig, nej kan faktiskt vara ett bra ord.!! Tror ni att ni gör era barn en tjänst genom att säga ja hela tiden??
Många föräldrar är stressade osv... då är det nog enklare att undvika en konflikt än att säga nej...
NEJ!
Bara tränade litegranna! 
javisst..kanske enklare men jag blir faktiskt förbannad när jag ser och hör om dessa föräldrar. Stressad, trött, utbränd..m.m m.m men man har ju skaffat sig barnen och då e det ens j-la jobb att orka med det också..inte skylla på en massa annat, eller ialla fall ha den värdighet att be om hjälp när man känner att man inte orkar eller allt går å skogen!!
Det är ju barnen som får lida i slutändan....
Jag rekommenderar STARKT till ALLA föräldrar att läsa:
"Sopa lagom! - Bättre balans i curlingfamiljen" av
Maria Carling
Elisabeth Cleve
(Månpocket)
***
Många av dagens föräldrar är beredda att slå knut på sig själva för att deras barn ska ha det bra. Ändå gror det dåliga samvetet. Ägnar vi för lite tid åt barnen? Servar vi dem för mycket? Låter vi dem sitta för länge vid datorn? Köper vi för mycket prylar åt dem? Det är inte lätt att vara förälder i en gränslös tid.
Sopa lagom! skildrar det besvärliga paradis av valmöjligheter som 2000-talets stressade mammor, pappor och barn lever i. Men curlingbarnen har det ändå bra. Och visst ska man sopa banan, lite lagom.
Journalisten Maria Carling och barnpsykologen och författaren Elisabeth Cleve går på djupet med fenomenet ?curling? och ger oss nya tankar kring familjelivet när vardagen rusar fram i turbofart.
***
EN JÄTTEINTRESSANT BOK! *tummen upp*
Jillsan70: hi hi hi roligt :)
Hmmm... detta associerade jag till en tråd av dig som jag läste nyss, den om "den riktiga kvinnan". Har du funderat nånting på parallellen? Hoppas du itne tar illa upp, men såhär tänkte jag lite ungefär (har egentligen inte tid att skriva, men försöker ändå): Om man inte kan säga nej till sig själv ens, hur ska man då kunna säga nej till andra?
Nej är viktigt och bra- när det gäller.
Förälrar som springer efter sina barn (stora som mså) och tjatar nej nej nej i deras öron däremot är inge bra
Men gäller detta bara i uppfostran? Jag tycker jag har minst lika svårt att säga NEJ till jobbet och vännerna och mannen och vardagens krav i allmänhet.
Lika viktigt som att våga säga NEJ ibland tror jag det är att vi lär våra barn att säga NEJ, framför allt töserna. Det fostras alldeles för många "duktiga flickor" i det här landet.
Jag tycker det är värre med dessa "rutinnej" men visst måste man som förälder säga nej ibland och visst är det svårare än ett ja
Visst måste man få säga nej, men hos oss har vi varit försiktiga med ordet NEJ, för att inte tjata ut det. Vi har satt gränser på andra sätt. Om det är gränser du menar? Nej använder vi tex inte om barnet står och häller vatten på golvet, utan visar hellre vart vattnet skall hällas ut=diskhon. Skulle jag säga nej i det läget och inget mer skulle mitt barn bli helt förtvivlat.
Men visst, jag har under mitt barnfria liv haft svårt att säga nej. Men numera lärt mig att stoppa mig själv innan jag säger ja eller nej. En slags tankepaus, eller om det inte hjälpt, bett att få återkomma. Då kommer mitt nej (eller ja) från hjärtat vilket bemöts med större respekt både av mina barn och andra.
Jag tycker nog att det inte handlar så mycket om att säga Nej som att få barnet att förstå vad det är som gäller, att vara bestämd, att inte komma med tomma hot. Jag tror inte heller att det är bra att alltid säga nej så att ordet blir uttjatat. Det finns så många andra sätt att uttrycka sig på. Dock tror jag att det är viktigt att inte vara "mesig", att mena det man säger även om barnet blir ledset och upprört, att inte ta tillbaka sitt nej så att säga.
Barn måste lära sig att man inte alltid får som man vill.
Jag har kompisar som inte har någon som helst kontroll på sina barn pga att de är för mesiga enligt min mening. Detta resulterar i att barnen inte tar nej eller förbud på allvar och de struntar fullständigt i vad föräldrarna säger. I längden tror jag att man kan få STORA problem med såna barn.
Jag har själv en son på 9 månader och jag har lite smått börjat sätta gränser och säga nej när han till exempel vill tugga på sladdar. Han blir inte alls glad, men han måste lära sig.
Så tycker jag i alla fall.
En mamma lärde mig en gång att säg aldrig nej såvida du inte orkar med konflikten. Om du är trött svag å redan ligger så är det bättre säga ja än att ändra ett nej till ett ja.
Det ska jag försöka leva efter och det är viktigt att visa barnen att man känner sig "trygg" i sitt nejjande. Att man blir inte sårad om dom gråter eller dyl. Jag säger nej med en förklaring.
jag kommer på mig själc med att säga nej utan att tala om varför jag säger nej..men oscar är bara 11 månader så de är därför..men endå
jag kommer nog säga "jag vill inte att du gör så"
Engeln,
det var ett bra råd!
Sen tycker jag endel säger nej alldeles för ofta faktiskt...
Man kan inte förvänta sej att barn sitter som små tända ljus, tysta, stilla, i flera timmar typ, när det är läggdags för länge sedan.
Man får aktivera dem med nått om det nu är ett sådant tillfälle (typ fest eller så...)
Tycker också man ska visa redan från början vad som e rätt och fel! Viktigt, både för förälder o barn! För i slutändan så e d barnen som blir lidande för vår lathet!
Jag brukar inte säga själva ordet "nej" utan använder andra varianter såsom avledning (när det gäller små barn) t ex "vet du, om vi låter den ligga kvar här så kan vi ta dessa och leka med istället" Det brukar funka ganska barn. Då blir barnet mer intresserad av det man presenterar istället för det "förbjudna".
Däremot till min 6-åring säger jag NEJ! Med en förklaring till om det är första gången. Men annars brukar det låta " jag sa NEJ, och då menar jag det" med en ganska skarp röst, inget skrik för det tar bort budskapet. Det funkar bra på henne, då vet hon att det är allvar!
Rent generellt tror jag att många höjer rösten för mkt när dom säger nej eller låter jättearga. Tonläget är ju viktigare än det du säger. En bestämd med trevlig röst när man tillrättavisar tror jag på.
Att avleda är ofta bättre än ett nej, jag håller med dig akl
Vänta bara när 4-åringen svarar "varfördå? oändligt mänga gånger. Då kan man försöka förklara "nej"... det gör man bara en, max två gånger *haha*
Det handlar om gräns dragning.
jag som förälder vill att mina barn ska veta vad som är rätt och fel. Praktiserar INTE fri uppfostran. Har sett aldelses förmånga sona exempel som inte blivigt så lyckad.
Ordet NEJ för mej är inte ett negativt ord utan ett ord som vi använder gör att sätta en gräns inte bara för barn utan för omgivningen.
Jag vill att mina barn sak få n kärleksfull uppväxt med bra värderingar. Jag säger inte rätta värderingar för vad är det. Mina barn ska kunna fatta egna beslut men att vi som vuxna måste endå leda vägen.