Nattning 5-månadersbebis

Jag kan inte säga vad du ska eller inte ska göra då jag varken känner dig eller ditt barn men kort sagt tycker jag att man ska göra det som känns bäst. Känns det bäst att amma honom till sömns så gör det. Jag tror faktiskt att det är ytterst få som tycker att det känns rätt att gå emot det barnen tydligt visar att de vill. Här hemma ammar jag min 21 månaders dotter till sömns. Funkar bäst för oss.

Och ja, jag är helt övertygad om att han, när han är redo, kommer att somna själv alldeles utmärkt! Om jag var du skulle jag inte tveka på att ta upp honom när han är ledsen.

samma här vi måsta söva i famnen sen lägga ner det funkar inte alls att hon ska somna själv då hon bara jagar upp sig o blir rädd vägrar att köra på att hon ska skrika sig till sömns men det kommer bli lättare för er det har det bleve för oss kör på det som känns bäst o det som ni orkar med ett tag

Jag vet ingenting om konceptet AP. Men vi märkte rätt var det var en skillnad på vår nu snart 7 månader gamla son. För 2-3 månader sen var man tvingen att vyssja, gunga långa stunder innan han somnade. Nu räcker det (oftast) med att jag lägger honom bekvämt och puttar på rumpan ett tag. Vid kvällsnattningen kämpar han oftast emot lite mer, men han kanske är grinigare då eftersom han är redo att sova för natten. 
Om han är hungrig i sammanband med läggningen så lägger jag mig på sidan, pojken på hans andra sida så vi ser varandra och ger honom flaskan. Så fort det är slut så poppar jag in nappen istället och då brukar han somna direkt. 

Min son är 4 månader och även om "folk" tycker att han ska somna själv så tycker inte han det :D Han somnar i mitt knä vid åtta på kvällen och där sover han tills jag går och lägger mig! Eller i min mans knä då. Vi har testat att lägga honom i sängen men han vaknar alltid efter ett tag. Det absolut bekvämaste för oss är att han sover i knät helt enkelt. Han sover även i knät 3 timmar på eftermiddagen och även om det inte är det roligaste jag vet att sitta i soffan hela eftermiddagen så är det ok :) Laddar upp med kaffe, dator och P1 (radion). Struntar i om "folk" tycker att jag är knäpp. Jag är föräldraledig för att ta hand om mitt barn, vill han sova i knät så vill han :) Det som är bra med detta är att han somnar i mitt knä vart som helst. Är vi bortbjudna så är det bara att lägga honom i knät så sover han även om det är stojigt omkring! 

Det jag vill säga är: Gör det som funkar för er! Vi har också testat att lägga honom, men det tar betydligt mer tid och ingen är glad efter en sådan kväll. Det brukar sluta med knät ändå :) Nästa vecka kommer farmorn och farfarn och hälsar på och dom kommer förmodligen föreslå 5 mm. Det är ganska uppenbart att de tycker att vi skämmer bort honom och även om jag vet i mitt hjärta att jag gör rätt så är det jobbigt att veta att de tycker att vi klemar bort honom. Man får försöka strunta i vad folk tycker.  

Hm, när dottern var i den åldern hade jag en liten släng av lyssna-lite-för-mycket-på-vad-andra-säger. Det resulterade i mycket gråt vi läggdags och tillvaron kändes bara allmänt jobbig. Jag ställde mig frågan varför det var så viktigt att hon somnade själv och i egen säng. Svaret jag kom fram till var att det var så jag trodde att det förväntades av mig att jag skulle göra. Då började jag göra det som kändes bäst för oss. Det innebar att somna i knät i början men nu har det gått över till saga och mys i sängen innan hon somnar.
Dessa rutiner har hon visat oss, så sen vi började "lyssna" på vår kloka flicka har livet i vår familj blivit lugnt och harmoniskt.

P.S. Över min döda kropp att hon får gråta sig till söms! Eller, visst kan det spåra ur ibland men då är hon inte ensam utan vi gör allt vi kan för att trösta.

Lyssna på ditt barn och på din egen magkänsla.

Min 5-månaders är också lite skrikig när han ska nattas. Försöker jag sitta ner och amma så blir han bara arg. Då brukar det funka om jag står upp och vaggar och ammar honom samtidigt. Det blir dessutom lättare att lägga ner honom i sängen sen om man inte behöver knevla sig ur soffan. Funkar för oss, kanske inte för er, men tål att testas?!

Nej nej nej! Skit i vad folk tycker och säger, de har helt enkelt fel. Lyssna på ditt barn och gör det som funkar bäst för honom. Det kommer i sin tur att funka bäst även för er föräldrar.

Min son är också fem månader och lååångt ifrån redo att somna själv. Det är fullkomligt normalt och okej. Innan jag släppte min förbestämda bild av hur jag hade tänkt mig att livet med barn skulle se ut mådde jag skit-jävla-dåligt. "Vad gör jag för fel? Varför vägrar mitt barn sova i sin spjälsäng? Varför vill han vara i famnen hela tiden? Alla andra lyckas ju. " Så gick mina tankegångar. Men saken är den att det verkligen inte går att jämföra sig med alla andra föräldrar. Inte så konstigt - vi har ju inte samma barn.

Alltså: Amma på! Vad gäller gråtandet så är det viktigaste att han aldrig behöver gråta ensam. Gråten i sig är inte farlig så länge han har sina föräldrar nära.

Lycka till! 

Ni ska så klart göra det som känns rätt för Er. Men barn blir absolut inte otrygga för att de får lära sig att somna själva. Tänk dig själv in i barnets situation om du ligger i sängen och aldrig tidigare legat där, och så kommer din mamma och tar upp dig och säger shh, såå. Barnet får ju då uppfattningen om att du vill rädda det från något farligt .
Vi la vår dotter själv när hon var 5 mån. Hon fick skrika 1 minut, sedan gick vi in och klappade lugnande på henne och sa godnatt. Så här gjorde vi varje minut tills hon sov - det tog 23 minuter första kvällen, 15 andra och tredje kvällen skrek hon inte. När man väl tagit striden några kvällen är det jättehärligt både för barnet och oss att hon känner trygghet och kan somna själv. Det hjälper också på natten då barnet somnar om av sig själv.
Det viktigaste är att Ni känner Er tygga i det NI gör, så blir barnet tryggt också. Det kan vara en fas barnet går igenom nu och därför sover oroligt.
Det kommer gå jättebra för Er - tänk på att ingen känner Ditt barn som DU!

Jag ammade vår stora son till sömns länge (tills jag slutade amma när han var drygt ett år). Han somnade inte själv förrän vid 2-årsåldern. Det var dock inget större problem för oss. Så länge barnet inte vaknar många gånger varje natt så sömnen blir dålig är ju det här att somna själv en bekvämlighet för föräldrarna - inte en nödvändighet för barnet.

Vi har nu en 3-månaders bäbis också och vi skulle vilja ha lite smidigare nattning med honom just eftersom vi har två barn att ta hand om. Vi har därför precis beställt boken "somna utan gråt" som brukar rekommenderas som en skonsam "metod" för att lära barnet somna själv.

Men som flera andra skrivit - hitta ett sätt att natta som passar er och bry er inte om vad andra tycker att ert barn är redo för.

Vår dotter är 5 månader och somnar inte heller själv i egen säng. Hon ammas eller vaggas till sömns.

Så det är helt normalt och helt ok att er lilla inte heller somnar själv i sängen. Försök lindra gråten med alla medel ni kan, att han gråter är ju inte farligt sålänge han inte är ensam och ni gör allt ni kan för att hjälpa.

Kan det vara så att han hinner bli övertrött på kvällen? När vår tjej blir övertrött skriker hon hysteriskt i 30-60 minuter oavsett vad vi gör. Hur långt är hans sista vakenpass?

Hej,

Vi införde nattningsrutiner tidigt, det kan t ex handla om bad, blöjbyte, pyjamas, välling/ersättning/ammning och att man sedan bär runt lite på barnet och att man har vaggvisa. Tydliga rutiner som visar att nu är det dags att sova det tror jag är bra. I den åldern är deras hjärnor mogna och dem kan sova i upp till tolv timmar i ett sträck, behöver inte äta mat på natten, men man kan ge om man absolut måste.

Tydliga nattningsrutiner har fungerat bra för oss.

Bette

Jag tycker det låter som att han inte är trött.

Sömnbehovet förändras ständigt när de är så här små och det som fungerade för en vecka sen kan plötsligt sluta fungera. Testa lägg senare eller låt honom inte sova så mycket på dagarna.

Värt att poängera är också att det är en utvecklingsfas vid den här åldern som tyvärr sträcker sig över ganska lång tid för vissa. Då brukar det vara klassiskt med sömnstrul!

Och nej, de brukar inte alls vara redo att somna själva när de är så här små. En del är det, men de är nog rätt få skulle jag vilja påstå.

VARFÖR skall små barn "somna själva"? Jag somnar inte ensam, min man somnar inte ensam och vi är ju ändå vuxna.

Jag har ammat/burit min son tills han somnat fram tills han var ca 6 månader. Sedan dess har vi legat bredvid honom i sängen och så har han somnat så. Nu är han snart ett år och det tar max 5 minuter innan han somnar. Étt helt perfekt sätt för honom att somna och så mysigt för oss föräldrar att ha den där lilla stunden på kvällen med honom i sängen.