Gnällig 2,5-åring, hur göra?
Det har dykt upp en fråga i hemmet som jag och min sambo inte kan komma överens om en lösning på. Det handlar om hur vi skall göra med vår 2,5 år gamla son som under en lång period har fått en tendens att väldigt snabbt börja gråta, eller gnälla högljutt när han inte får som han vill. Det kan handla om de mest enkla saker som att inte få leka med ett hushållsredskap, att inte vilja äta upp maten eller att inte få äta godis när han vill. I princip varenda val som han skall göra varje dag har bara ett alternativ som fungerar och flera som resulterar i gnäll. Vill du ha banan till mellan mål? –Gnääääll neeeejjj... inte banan. Istället för att svaret blir nej och man kan föreslå något annat.
Hur som helst har vi hamnat i en låst situation hemma då jag och min sambo har helt olika åsikter om hur vi skall lösa detta.
Min sambo vill att vi skall säga till på skarpen direkt ett ”onödigt” gnäll kommer igång och visa att konsekvensen blir att man får vara på sitt rum eller något liknande.
Men jag tycker inte att man bör bemöta gnäll o ledsamhet med sträng röst, utan försöker möta honom på hans nivå och istället lugna och prata.
Min sambo tycker dock att mitt sätt att hantera situationen skapar en positiv respons till gnällandet och att det kommer att fortsätta på det viset om vi inte blir striktare och visar på mer konsekvens av gnällandet.
Vi är dock båda överens om att det måste finnas en gräns där man försöker känna av om han är ledsen och behöver tröst. Så att vi försöker skilja på det ”onödiga” gnällandet och när han verkligen är ledsen.
Denna särskiljning kanske kan vara svår, men vi tycker att den måste vara nödvändig.
Snälla tipsa om hur ni har gjort eller vad som kan vara bästa lösningen i en situation som denna.