• Hanah

    Gnällig 2,5-åring, hur göra?

     


    Det har dykt upp en fråga i hemmet som jag och min sambo inte kan komma överens om en lösning på. Det handlar om hur vi skall göra med vår 2,5 år gamla son som under en lång period har fått en tendens att väldigt snabbt börja gråta, eller gnälla högljutt när han inte får som han vill. Det kan handla om de mest enkla saker som att inte få leka med ett hushållsredskap, att inte vilja äta upp maten eller att inte få äta godis när han vill. I princip varenda val som han skall göra varje dag har bara ett alternativ som fungerar och flera som resulterar i gnäll. Vill du ha banan till mellan mål? –Gnääääll  neeeejjj... inte banan. Istället för att svaret blir nej och man kan föreslå något annat.


    Hur som helst har vi hamnat i en låst situation hemma då jag och min sambo har helt olika åsikter om hur vi skall lösa detta.


    Min sambo vill att vi skall säga till på skarpen direkt ett ”onödigt” gnäll kommer igång och visa att konsekvensen blir att man får vara på sitt rum eller något liknande.


    Men jag tycker inte  att man bör bemöta gnäll o ledsamhet med sträng röst, utan försöker möta honom på hans nivå och istället lugna och prata.


    Min sambo tycker dock att mitt sätt att hantera situationen skapar en positiv respons till gnällandet och att det kommer att fortsätta på det viset om vi inte blir striktare och visar på mer konsekvens av gnällandet.


    Vi är dock båda överens om att det måste finnas en gräns där man försöker känna av om han är ledsen och behöver tröst. Så att vi försöker skilja på det ”onödiga” gnällandet och när han verkligen är ledsen.


    Denna särskiljning kanske kan vara svår, men vi tycker att den måste vara nödvändig.


    Snälla tipsa om hur ni har gjort eller vad som kan vara bästa lösningen i en situation som denna.

  • Svar på tråden Gnällig 2,5-åring, hur göra?
  • SilverEmma

    Vill gärna ha lite tips om samma sak. Tvååringen har börjat så smått med samma slags gnäll. Vi försöker ignorera och någon minut senare när hon lugnat sig fråga samma sak. Då kan man få ett ja eller nej iallafall.

  • RosaNapp

    Jag tragglar, så lugnt jag kan , att jag inte vet vad skrik betyder och vill han inte ge ett svar så får han vänta (vilket ju i sig ger protester när det är "fel" tillfälle). Så frågar jag sen igen.

    Ofta handlar det om att man ställt fel fråga eller inte vid rätt tillfälle. Får ibland fiska saker ur dom och då brukar det komma fram att dom är sura för att dom inte får först etc. Nu har jag flera barn så vänta blir en naturlig grej, men ändå svårt i perioder.

    Vad som INTE fungerar är att bli arg eller irriterad eller försöka straffa bort beteendet. Många gånger vet dom ju inte ens själva vad dom vill! Kan också fungera att inte ge alternativ förrän det efterfrågas.

  • Sandra78

    TS - Känner igen mig i situationen, jag och min sambo har exakt samma diskussion.

    Efterfrågar därför också tips!

  • Flickan och kråkan

    Vi bemöter (försöker bemöta ) gnäll på samma sätt som utbrott och andra protestuttryck. Tror det handlar en hel del om temperament och personlighet, vilket uttryckssätt de väljer . Straffar inte "gnäll" utan försöker bekräfta det de vill och håller fast vid att det inte går/de inte får av vilken orsak det nu är.

    Min äldsta är den "gnälliga" typen. Har alltid varit det. Han har ett rätt jämt humör - inga kraftiga känslouttryck åt något håll och mer eller mindre aldrig "utbrott" - däremot gnäller han . Han är 3 lite drygt.

    Min yngsta gnäller mycket sällan däremot går humöret upp och ner som en jojo. Får regelrätta vulkanutbrott då saker går emot honom. Snart 2 år.

    Min äldsta är ju så pass stor att han faktiskt går att resonera med . ibland när han lite slentrianmässigt kommer och gnäller "vaaatten"....."tööööörstig", så brukar jag säga typ att "Ja, jag förstår att du är törstig. Du får alltid vatten när du är törstig, du behöver inte gnälla för att få vatten." Då kan han plötsligt bara "snappa" ur sitt gnäll och titta glatt och lite förvånat på en och säga "Vatten?" utan minsta gnäll. och så svarar man glatt "Ja, det är klart du ska få vatten". Uppmuntra det man gillar helt enkelt .

    Man får ju mest jobba med sig själv och sin egen reaktion. Varfrö man blir jag så galet irriterad på gnäll eller ilska eller vad det nu är....och så får man jobba med det.

    Rekommenderar varmt: Ingegerd Gavelins bok "Att möta sitt barn och sig själv".

Svar på tråden Gnällig 2,5-åring, hur göra?