Hur göra med galen katt????

Ujdå!! Låter som att ni inte får ha dem i samma rum.

Har tyvärr inget råd...var hon sån mot valpen innan hon blev med kattungar också eller?

nej, hon var ju inte det...:(

jag kan bara berätta om vår katt. en hankatt. en kväll attakerade han mig. backa ett par steg , reste ragg, skrek och bara hoppa på mina fötter. jag fick slå bort han och låsa in mig på toaletten.
min kille fick efter stor baluns in katten i badrummet (vägg i vägg med toan) katten bara skrek och krafsa och försökte ta sig in till mig.
han var helt tokig ! vi åkte hem med mig till mina föräldrar och sen åkte min kille och kompis hem och lyckades få in katten i buren. dem åkte till veterinären. han hade fått epilepsi och deras anfall är att attackera !
vi avliva honom då jag kände att jag inte kan gå och vara rädd jämt.
jätteglad för det idag !!! nu när vi har barn ! jag fick åka till sjukan och ta en spruta !

Jag har inte själv någon erfarenhet av just dräktiga katter men jag skulle ändå gissa att Maja känner sig hotad av valpen, nu när hon väntar smått.

Troligtvis så går det över, om inte annat så när kattungarna vuxit till sig och flyttat hemifrån! Det skulle väl vara synd att avliva Maja, särskilt utan att vänta och se om det inte blir bättre när kattungarna är födda...
Ett annat tips är, att så fort det är möjligt, gå och kastrera henne - ni får en lugnare katt och behöver inte oroa er för att hon ska bli "crazy" av ännu en dräktighet!

Att avliva ett djur ska ju, förhoppningsvis, vara sista utvägen och vi är alla skyldiga att ge vår fyrfota vänner en andra chans...

Lycka till!!

Vad sorgligt, det finns ju medicin för epilepsi.

Hej.
Kan du inte bara försöka hålla dem i från varandra tills hon har fött sina kattungar. Efter födseln kommer hon med all sannolikhet att vara mycket lugnare och mer tillfreds.
Jag tror att detta är tillfälligt och hänger ihop med hennes dräktighet.
Tror inte heller att hunden kommer att ta skada, kanske får den bara lite respekt för katter men det har nog de flesta hundar då de oftast har stuckit nosen lite för nära en katt någongång.
Lycka till.

Maja är just nu alldeles full med gravhormoner och de kan ju ställa till med en massa spratt. (tänk bara på allt tok som gravida kvinnor kan göra!)

Jag tror att det beror på att hon är havande och att allt säkert kommer återgå till det normala när ungarna är födda.

Kontakta en veterinär som kan ge er bättre svar än vad vi kan här, och försök hålla dem i olika rum så länge. Då kommer de ju inte kunna ryka ihop, och det känns nog lugnas för alla parter.

Kan veterinären konstatera att katten inte är sjuk på något sätt så får ni inte avliva kattstackarn. Jag hoppade högt när ni jag läste att ni såg det som en utväg!! I så fall är det bättre att omplacera katten.

Så sära på djuren och ring en veterinär ögonaböj! Det ordnar sig ska du se! Lycka till! (Har ni någon plan för vad ni ska göra med ungarna sen....?)

Jag vet inget om katter men när min grannes tik skulle ha valpar blev hon galet aggressiv mot de andra hundarna i huset. Det gick över när valparna var stora nog att klara sig själva. Det är instinktivt beteende.

jovisst finns det medicin mot epilepsi men det kan också göra dem värre och det var inget vi ville riskera då vi ville skaffa barn. man kan ju inte gå och va rädd jämt heller. men din katt är nog galen för att hon ska ha bebisar. men om det fortsätter så åk till veterinären

Jo, fast jag menade ju faktiskt inte att det var en utväg att avliva henne.....bara om det fortsätter efter ungarna flyttat.

Tyckte jag kunde se att slemproppen har gått på henne. Har lagt henne i ett rum för sig själv, så kanske hon finner ro. Det är väl därför som att hon varit extra galen idag!

Så, imorrn är vi nog med kattbebisar :)

Tack för alla svar!

ljungfruljung > vad mysigt!!
Hoppas det går bra vid henes förlossningen då!!

Då blir hon nog snart lugnare hoppas vi på.
För hennes och valpens skull, och din/er.

Kissen har fått en liten silverfärgad bebis!!!!

Så nu hoppas jag att det bara är hennes moderskänslor som spökar, och dem tänker jag inte ta ifrån henne:)

Hoppas oxå att det går bra för din katt och hennes bebisar!

se till att hunden inte kommer in till kissen för då lär hon verkligen bli galen

kram J

Klart att katten försvarar sig mot hunden när hon är gravid. För det första brukar inte en 18 veckor gammal valp vara i lugnaste laget... Jag får själv försvara magen mot en släktings hund när jag är där och tänk va stor jag är i förhållande till den! och för det andra så är katter mer skygga och lättirriterade när dom är gravida och nyblivna mammor, precis som vi är :)

Sedan måste jag säga att jag kan inte förstå hur du kan se det som ett alternativ att döda katten eller "ta bort" som du så fint kallar det! Tycker det är skrämmande! Jag får uppfattningen att du haft katten längre än hunden, eller skaffade ni katten gravid? Hur kan ni då tänka er att döda en familjemedlem för att ni skaffat en ny och det inte fungerar?? Är det inte då bättre att lämna tillbaka hunden? usch, ja tycker faktiskt det är riktigt hemskt att läsa att folk inte värderar sina husdjur högre än så.

Men nu tror jag absolut att hon kommer sluta att vara sån här när hennes bebis blir lite större om det nu är så som du säger att det inte var så innan. Om hon var sådan innan så kan det ju helt enkelt vara så att hon vantrivs med hunden, alla djur går ju inte ihop. Hoppas det löser sig iallafall och hoppas verkligen inte att kissen ska behöva dö pga detta!!!

om du läser hela tråden Gumlan så slipper jag känna mig anklagad!

Det värsta med detta forum att det lätt kan bli smutskastning:(

Och valpen är kanonlugn, det säger alla! Hon bryr sig inte ens om 3-åringen. Hoppar väldigt sällan. Fast valpen är 18v så kan jag ha henne lös 2 km på en grusväg där man möter mycket folk och andra hundar.

Sen tror jag oxå att du vet om du har nån hum om valpar att Det inte bara går att "lämna tillbaka den"...... det handlar inte om att inte värdera sina husdjur, utan det handlade om hundens ögon! Och eftersom att hunden inte bryr sig om katten, utan katten attackerade hunden helt utan vidare så undrar man ju om katten blivit galen.

Bespara mig gärna såna inlägg i fortsättningen, tack!

Jag läste hela tråden.. vad är det du tror att jag missat? fattar inte att folk börjar yla om smutskastning såfort någon säger åt dom att man tycker dom gör något som är fel, man har väll yttrandefrihet? och hur ska mänskligheten någonsin kunna komma frammåt i utvecklingen om man inte ska kunna prata om vad som är rätt och fel?

Om jag nu missade att du skrivit att valpen är kanon lugn innan så ber jag om ursäkt att jag antog att den var busig, men dom flesta valpar liksom andra djurbebisar är ju busiga. Jag kan inte det där med hur det är när man köper hund, men jag tycker ju att har man djur tidigare så borde man ju få ta djuret på prov för att se om den funkar med övriga husdjur och går det inte så borde man väll kunna lämna tillbaka den... känns mer rätt än att döda det andra husdjuret... tycker inte att det alternativet borde finnas...

Gumlan.. ge dig, hon har bett om råd och inte spydigheter.

Ljungfruljung.. jag har dels 2 katter (varav en gravid, beräknad om 2-3v), dels en 18v valp så jag kan förstå ditt scenario.

Vad gäller gravida katter så vill jag först klargöra att jag haft nu 6 kullar så tror jag fått lite erfarenhet ifall någon vill fråga.. katterna blir oftast "kneiga" 2-3dygn innan det hela är igång och deras förlossningar håller oftast på upp till ett dygn beroende på hur många de får samt hur många kullar de haft innan, men 5-6h innan första ungen kommer är inte alls konstigt och heller inte att det tar lång tid mellan ungarna. Går det för fort med en unge så kan moderkakan lossna, men ingen panik utan den kommer antingen med nästa eller som egen.. sällsynt att man måste ta katt till vetrinär, de klarar det mesta själva.

Dock kan det nog bli så att hon går på tå nu efter att hon fått ungarna, gissar att detta är hennes första kull, som nybliven mamma oavsett katt eller människa så tar det tid att finna rollen förutom just skyddsmekanismen. Men om hon litar på dig så låt henne få en dag ensam med ungarna, introducera sedan valpen lungt och fint så den får se iom att han/hon kommer känna lukten. Men håll dem gärna isär i 1v eller så.. då borde hon vant sig med såväl hunden som med sin egen roll.. men lämna dem aldrig obevakade, vilken mamma som helst skyddar sitt barn och oavsett valpen inte menar fara så kan katten uppfatta den så.

Grattis till en liten "whiskas" *skrattar* silvertigrade är jättefina.
Lycka till och undrar du något, feel free to ask