Lungcancer - Kan någon svara...

Hej. Jobbigt för dig att din pappa fått cancerdiagnos. Jag vet inte så mycket om lungcancer men jag är själv i samma situation.
Min mamma fick diagnosen cancer i bukspottkörteln i oktober. Cancern satt så till att det inte gick operera. Hon har fått behandling med cellgifter, är nu inne på sin tredje omgång.
Man får behandling 1 gång i veckan i 3 veckor, sen uppehåll i en vecka.
Känns så jobbigt allting, vill ju inte förlora min mamma.

Usch, lider med dig! 
Nä... man lever i ovisshet känns det som.

Hur mår din Mamma av cellgifterna?
Vet du varför man får cellgifter och inte strälning?
Vad är skillnaden, är det pga hr långt det gått eller något annat?
Känns som inte vet någonting om det.

Styrkekram till dig!  

Hej,
Lider med er båda!
Jag har blivit behandlad m cellgifter och strålning för många år sen, min cancer kunde de bota. Alla går ju inte att bota och ofta vet ju inte läkarna hur behandlingen biter på cancern.

Du kanske kan bli mer delaktig sen när behandlingen börjar, du kan ju besöka din pappa på sjukhuset och om han inte vill prata o mdet så kan du ju alltid fråga en läkare om hur han svarar på behandlingen.

Jag är ingen läkare så jag an bara prata utifrån egna erfarenheter och jag fick först cellgiftbehandling och sen strålning för att ta död på de sista cancercellerna. Jag tror inte att det räcker med bara strålning utan tror att man alltid måste ha cellgifter. Detta är ju frågor som du får svar på av personalen på sjukhuset oxå. 

Tänk i alla fall att cancer betyder inte alltid döden, så ta inte ut nått i förväg utan försök vara stark och kämpa tillsammans. 

Styrkekramar till er. 

Jag studerar till sjuksköterska och har haft några lungpatienter när jag hade verksamhetsförlagd utbildning (praktik) på lung/gastroavdelningen, på gastrosidan. Jag är nästan så långt ifrån en expert man kan vara men det jag fick lära mig av lungläkarna var iaf att just i fall med småcellig lungcancer brukar överlevnaden vara bra. Många patienter kan leva relativt långa liv även om cancern inte går att bota.

Om du vill ha någon att prata med kring det här får du gärna inboxa mig eller skriva ett mail till hellman.jl@gmail.com   jag tar gärna reda på mer i min kurslitteratur om du vill. Min fd svärmor dog i lungcancer så jag har även lite insikt ur anhörigsynpunkt. Anledningen till att hon dog av det var dock att hon fick en stroke bara ett par dagar efter cancerbeskedet, så hon var för svag för att behandla. Jag vet inte alls hur hennes sjukdomsförlopp hade varit annars.

Ta hand om dig, och din pappa.
Kram 

Min mamma mår inte så bra av cellgifterna. Hon mår dåligt och har svårt att äta. Hon har gått ner mycket i vikt vilket gör mig orolig också, hon är underviktig och får extra näringsdryck så hon kanske inte ska rasa mer i vikt. Sen har hon väldigt ont också av sin cancer. Hon har morfinplåster som hon fått öka dosen på flera gånger och fortfarande inte är stark nog. Vad jag vet börjar man väl med cellgifter som behandling, sen så ser man hur det fungerar och om man ska byta behandlingsform eller så. Hon fick fortsätta med cellgifter för tumören har iaf inte växt sen hon började med cellgifter.
Jag vill inte fråga för mycket, mamma får berätta det hon vill prata om som hon fått veta av läkaren. Är ju värst för henne som är sjuk.

Styrkekram tillbaks!

Ang cellgifter och strålning: Jag ska inte säga att det är så till 100%, men det jag har fått höra på min avdelning är att cellgifter är för att döda cancercellerna, strålning för att hindra dem från att sprida sig. Strålningen hjälper alltså inte mot den cancer som redan finns i kroppen, utan är till för att man inte ska få metastaser (spridning till andra organ)

Fel av mig, googlade lite och hittade cancerfondens hemsida:

"I dag står strålbehandlingen för 30 procent av all bot mot cancer och hälften av alla cancerpatienter får någon gång strålbehandling."

Så jag hade fel, ursäkta mig 

Jag beklagar! Jag vet att när min mamma fick strupcancer sa dem att hon hade 10% chans att överleva.
Hon klarade mer än så, hon levde i 4 år efter diagnosen o efter operationen. Hon va en riktig kämpe! Desvärre blev hon alldeles för svag och till slut så orkade hon inte längre. Men jag vet, att det går, han kommer kämpa och ni kommer finnas vid hans sida!

Kämpa på <3

Jag beklagar verkligen den diagnos din far har fått för det är en hemsk sjukdom som ingen människa förtjänar. Däremot finns mer och mer hopp då forskningen går framåt och nya rön och mediciner kommer hela tiden. Jag är själv canceranhörig på nära håll sedan några år och har slitits mellan hopp och förtvivlan så många gånger (första gången trodde läkaren att det rörde sig om några månader - men det är nu snart fyra år sedan *ta i trä*)

I första hand handlar det om att tro, hoppas och att vara positiv! Tror man på att man kan bli frisk så ökar möjligheterna mångfaldigat! Sen behöver man stöd av andra, så där är www.stodet.se en bra site för de som har drabbats av lungcancer och där finns många i samma situation, anhöriga eller drabbade.

Hoppas att det kan ge lite hjälp! Jag tänker på er, ta hand om varandra nu och ge inte upp utan besegra den hemska sjukdomen

Kram
M.

Hej TS,

Jag blev så ledsen när jag läste ditt inlägg, för jag förstår ju att du, givetvis, är förtvivlad för din pappas skull. Och vem skulle inte. Läste igenom lite material på den tiden jag själv läste mot vården.

Just den här cancerformen drabbar i princip bara rökare, och vad som gör den så farlig är att den startar i bronkiten och växer snabbt. Så när man väl hittar den, brukar det ofta ge en dålig prognos, därför att man hittar den för sent.

Nu ska man inte hoppas att så är fallet för din far, för det finns ändå de patienter som tillfrisknar även från den här formen av Cancer (även om dom är allt för få) oftast genom cytostatia behnandling som sätts in i tid. Men det beror också på ett antal faktorer, där den viktigaste egentligen är allmäntillståndet i övrigt. ( Samt omedelbart rökstopp, förståss ) Man kan säga att ju längre rök-fri, desto bättre förutsättningar har man.

Vad gäller prognos, är det idag ännu så pass illa, att det statstist enbart är 1/10, som lever efter en 5-års period. Så ska din pappa vara en av dom, måste antal plus på hans sida, såsom tidig upptäkt, god fysik, slutat röka för antal år sen i kombination med snabb behandling och bra svar av kroppen på cytostatika klaffa hand i hand.

Jag hoppas verkligen att det här kommer att gå bra för er, och att förutsättningarna är dom bästa möjliga för ett lyckat resultat. Det är en tuff behanding som ligger framför er, både din pappa som går igenom den, men också för er anhöriga omkring.

Kram.