Vill någon förklara för mig...

Om du varit på fyra dop där en sådan fråga ställts skulle jag gärna vilja veta vad det var för kyrka?

I Svenska kyrkan ställs ingen sådan fråga. Däremot kan, men måste inte, prästen fråga efter trosbekännelsen:
- Vill ni att ert barn ska döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap?

Det tycker jag är en helt annan fråga än att man ska "svära" att barnet kommer att bli troende - för vem kan lova det?

När man döper små barn, gör man det av flera skäl. Här är några:

1.Jesus själv döptes i Jordan

2. Precis innan himmelsfärden sade han följande till lärjungarna: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

3. I dopet sker ett möte mellan Gud och människan. Frågan är om man någonsin blir tillräckligt vuxen eller mogen för att fullt ut kunna förstå detta.

4. Dopundervisning sker i Svenska kyrkan i samband med konfirmationen. Det är en bekräftelse på dopet.

Det finns ingenting i Svenska kyrkans undervisning som säger att en odöpt är mindre värd än en döpt. De är givetvis lika mycket individer, med egna namn oavsett om man haft barndop eller barnvälsignelse eller namngivning eller inget alls. Namnet blir officiellt när det registreras hos Skattemyndigeten.

Jag har full respekt för att ni som ateister har valt att inte döpa era barn, precis som jag hoppas att du respekterar att vi som troende föräldrar har valt att döpa våra barn, redan tidigt i livet. Jag hoppas att era släktingar ska komma till rätta med detta.

Lycka till!

PS Tänk på att om ni vill att era barn ska möta olika religioner får ni hjälpa dem att söka information. Era barn kommer t ex inte att bli inbjudna till konfirmation om varken ni eller barnen är medlemmar i Svenska kyrkan.

Jag har varit igenom precis samma sak som dig. Inget av mina barn är döpta. För mig kändes det helt fel. För en del släktingar var det jättekonstigt. Fick också några kort där det stod på Dopdagen. Valde att inte bry mig så mycket. För oss var det viktigast att barnen inte blev tvingade in i en religion, som vi själv inte tror på, bara för att traditionen i Sverige varit så.

Oftast när någon bryter mot normen, så är det någon som reagerar. Vi fick en del negativa tankar innan namngivningen, men efteråt var det många som upplevde det som mycket mer positivt än ett traditionellt barndop.

Gifte mig också borgerligt, men då hade nog de flesta fattat min ståndpunkt ;)

3 av dopen har varit i danmark och 1 i sverige. Jag som ateist förknippar  "Vill ni att ert barn ska döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap?" som det jag skrev. Jag har gått ur Svenska kyrkan, men inte min man. Om barnen börjar fråga om gud, allah osv får vi leta fram fakta till dem för att svara på deras frågor. Jag accepterar att folk döper sina barn/bebisar men fattar inte varför det är ett MÅSTE att döpa barnen (som min mans släkt tycker).

Mina och min mans föräldrar döpte oss (och våra syskon), vi har konfirmerats men det var vid 20 års åldern jag började "leta" efter min tro.

Tack för att du förstod vad jag menade, var orolig att jag skulle få massa påhopp.

I Danmark frågar man faddrarna de saker som varje vuxen själv säger i samband med trosbekännelsen:

- Förnekar du Djävulen och alla hans gärningar och hela hans väsen?

På detta svarar faddrarna ja.

I Sverige har detta omvandlats till en befrielsebön:
Gud, som som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv hans/hennes namn i Livets bok och bevara honom/henne i ditt ljus nu och alltid.

Dopet är inget magiskt som räddar barnet från all framtida ondska och mörker, men ger ett löfte om att Gud går med i allt. Det löftet gäller alla, men vi döps inte för att Gud behöver det, utan för att vi behöver det synliga tecknet genom vattnet och höra orden. För den som är för liten för att minnas själv, får faddrarna och församlingen i uppgift att påminna barnet.

Glömde skriva innan att jag är präst i Svenska kyrkan, av dansk härkomst. Jag vill absolut inte gå emot dina val, bara förklara hur kyrkan svarar på dina frågor.

Vi ska inte heller döpa vår dotter av samma anledning som ni, vi är båda ateister och anser att hon har möjlighet att döpa sig senare i livet om hon vill. Precis som att hon kan ansluta sig till islam, buddismen eller någon annan tro.

Vi har väl fått ungefär samma reaktioner, konstigt nog (tyckte jag) även från dem som själva inte är troende. En del är såklart positiva och förstående men framför allt verkar den äldre generationen anse att man måste döpa sina barn. Min mormor t.ex. är på inget sätt troende själv och tycker att borglig vigsel är helt okej. Men när frågan kom upp om hur och vida vi skulle döpa vår dotter så tycker hon barn "ska" döpas. Bara för att liksom? Jag tror även att hon känner en press från sina syskon/andra äldre släktingar att det är något fel om hennes barnbarnbarn inte är döpt? Helknasigt enligt mig.

lillalois.blogg.se

Jag förstår mig inte på dophysterin. Främst förstår jag mig inte på folk som inte är troende som ändå vill döpa sina barn för att det är tradition eller något, men jag förstår mig inte på folk som är troende som döper sina barn heller, egentligen. Jag anser att varje enskild person bör ha rätt till att göra den sortens val själva. Det bästa vore om inga barn under typ 16 eller något ens utsattes för någon religion, för att först då få information om olika "tillgängliga" religioner för att göra sitt val - att tro eller inte tro. För om barn växer upp i ett hem där föräldrarna är aktivt troende eller för all del aktivt icke-troende så är nog risken ganska stor att han/hon bara går i föräldrarnas fotspår istället för att tänka - och känna - efter själv.

Min son är inte döpt och inte heller jag. Mamma har senare sagt att hon ibland ångrade att min syster och jag inte döptes (vår äldre bror döptes, men gick ur kyrkan nästan direkt när han fyllde 18) eftersom det ifrågasattes så väldigt mycket av släktingar, men jag är glad att mamma och pappa tog det beslutet.

Vi har valt att döpa våra barn, för att vi tycker det ger en handlingsfrihet. Jag har själv funderat på det här med tro fram och tillbaka, och skulle väl inte direkt benämna mig själv som troende i nuläget, men jag vill gärna vara medlem i Svenska kyrkan och betala kyrkoavgiften, för jag vill vara med och bevara de fina kyrkobyggnaderna och också se till att kyrkan kan fortsätta med den fantastiska social verksamhet man bedriver, allt från öppen förskola till krisgrupper i samband med olyckor, samtal under tystnadsplikt etc. Om mina barn, när de blir vuxna, känner att de vill vara medlemmar i Svenska kyrkan av samma anledning tror jag att steget till vuxendop skulle kännas stort om man egentligen inte är troende - man kan ju bara bli medlem genom att döpa sig. Nu har jag valt att döpa dem som barn, och om de tycker att det känns förfärligt när de blir vuxna är det väldigt lätt att går ur kyrkan. Så tänker jag, och jag har all respekt för att du resonerar som du gör. Tycker det är dålig stil av din familj/släkt att ifrågasätta era val. Min pappa är aktiv medlem i en frikyrkoförsamling, men han sa inte ett ord om att jag och min man valde att gifta oss borgerligt, även om jag tror att han hellre sett en kyrklig vigsel. Istället bara gladdes han med oss på vår stora dag.

Jag anser att välja att inte döpa sina barn också är att göra ett val för dem. Sverige är ett kristet land efter tradition och vi firar därför kristna högtider enligt tradition, så även dopet. Jag hoppas att din familj inte heller firar jul eller gör något särskilt vid påsken.