Medicinsk abort. Steg för steg

Jag gjorde en medicinsk abort för 2 dagar sen vilket gick mycket bättre än vad jag hade förväntat mig (har aldrig gjort någon förut och är 23 år), ska nu berätta hur min abort gick till steg för steg.

Jag fick reda på måndagen att jag var med barn, jag och min sambo bestämde oss för att inte behålla det  utan att göra en abort. 

Tisdag morgon ringde jag till Barnmorskan på Vårdcentralen men eftersom vi redan bestämt oss för abort så hänvisade hon vidare till Kvinnomottagningen. 

Onsdag morgon ringde jag till Kvinnomottagningen och fick en tid redan dagen efter. DÅ började jag bli rejält nervös och grät från och till hela dagen, inte för att jag började ångra mig utan för att jag aldrig har gjort en gynundersökning  och för att jag läst runt på olika forum om andras (hemska, givetvis bara dom som sätter sig fast i huvudet) upplevelser. 

Natten mellan onsdag och torsdag blev det inte många timmars sömn, på morgonen var jag så nervös att jag trodde att jag skulle vibrera sönder.  

Torsdag förmiddag  och väl där på Kvinnomottagningen (hade med mig min sambo som stöd) fick jag börja med att ta ett blodprov.

Vi fick efter det träffa och prata med en läkare (manlig för övrigt, vilket jag självklart också var nervös över att jag skulle få). Han frågade om jag hade gjort abort innan och om det var min första gynundersökning. Han frågade däremot inget om varför vi ville göra abort eller varför det blev som det blev, inget dömande överhuvudtaget vilket var jätteskönt! Han frågade sen om jag var nervös (-JO!) och förklarade att han hela tiden skulle berätta för mig vad han skulle göra under undersökningen.

Efter det fick jag lämna ett kissprov för att göra ett Klamydiaprov.  När det var klart var det dags för undersökningen. Jag fick gå och klä av mig byxorna och trosorna och sen lägga mig i stolen. (Ett tips är att ha ett längre linne/tröja så slipper man gå med rumpan bar från lilla" avklädingsplatsen" till stolen och tillbaka) Sköterskan förklarade hur jag skulle lägga mig sen började vi. Först använde han en sådär platt silver pinne (vet inte vad det heter eller hur jag ska förklara), sen gjorde vi göra ett vaginalt ultraljud för att se vilken vecka jag var i, V.6 talade han om, skärmen var vänd åt andra hållet så varken jag eller min sambo såg på bilden, när det var klart så kände han med ett finger. KLART! För er som aldrig har gjort det förut ta det lugnt det är ingen fara alls. Självklart känns det olika för person till person men försöker man bara slappna av så går det hur bra som helst och dom förklarar hela tiden vad dom gör. 

När vi var klara med undersökningen diskuterade vi vilket preventivmedel jag skulle få.

Det sista (och för många det jobbigaste) innan första dagen är över var att träffa Barnmorskan och få första tabletten som stoppar graviditeten och som tar död på det lilla i magen. Hon försäkrade sig om att vi var säkra på att vi ville avbryta graviditeten och att det var det JAG ville. Jag fick svälja första tabletten (man får inte spy på 2 timmar då risken finns att tabletten följer med upp och man måste tillbaka för att få en ny). Vi fick en ny tid 2 dagar senare för att ta resten av tabletterna och även en ny tid för återbesök 1 månad efter hela aborten. 
På kvällen fick jag som lite mensvärk men inget illamående eller blödning. På fredagen var det helt som vanligt.

Lördag och dagen jag bara ville ha överstökad. Kl. 8.00 fick vi tid på BB/ Gyn för att ta dom sista tabletterna. Kom dit och träffade en Barnmorska, fick ett rum (där vi fick vara själva hela dagen) och hon förklarade sen hur det hela skulle gå till. Fick sen lägga mig i sängen och hon pillade upp 4 stycken piller i slidan på mig. (Det kändes knappt). Fick även svälja 2 citodon i förebyggande syfte mot eventuell värk. 1 timmes liggande vila innan jag fick sätta mig upp igen och "det hela skulle köra igång" trodde jag (jag hade ju läst om både SMÄRTA, massor av blod och klumpar). Efter 2 timmar kände jag fortfarande inget men gick på toaletten då jag upptäckte att jag hade börjat blöda och att det rann lite grann när jag satt där men ingen fors som jag hade föreställt mig. Gick mellan toaletten och sängen några gånger då även lite klumpar kom, men inget som gjorde mig livrädd, och fortfarande ingen fors med blod och heller INGEN smärta. Vi tittade på tv och pratade oss igenom dagen, inget dramatiskt alls. På slutet var jag även uppe och gick lite för att vi skulle se om allt kommit ut, Barnmorskan trodde att det hade det så vid 15.00 fick vi åka hem då hon tyckte att det hade gått oförskämt bra för mig. Fortsatte och blöda och gör fortfarande det är en aning mer än vid vanlig mens men inga mer klumpar och inget ont. 
Jag hade med mig extra trosor ifall om att, lite frukt, dricka osv. en bok och min sambo som stöd. 
Jag tyckte att allt gick superbra på sjukhuset och Barnmorskan var hur gullig och trevlig som helst! 

Var idag tillbaka på jobbet och det gick bara bra, blöder fortfarande lika mycket/lite som innan vi får se när det börjar avta och hoppas att återbesöket visar att allt har gått bra. 

Jag hoppas att jag hjälper någon där ute som är i samma situation som jag var för en vecka sen och att man fått svar på några frågor om hur det kan gå till. Det behöver inte bara var den hemskaste upplevelsen man varit med om i smärtväg utan det kan också gå jättebra, men som sakt det kan vara sån skillnad från person till person.

Lycka till alla där ute, jag lovar att om jag klarade av det så gör alla det!