Anonym (mamma)

Äldre 1 Feb 12:07

15 svar

Vad kan man få för hjälp?

Vet inte om jag lagt tråden rätt men jag provar.
Det är så att jag lever med en man som har aspergers syndrom, han får lite stöd i sin vardag av en boendestödjare och förhoppningsvis så ska de kunna göra så saker blir bättre.

Vi har nu ett gemensamt barn på 6månader och vi trodde bägge att han skulle klara av barnet bättre än han gör. Vi får stöd ihop hos ett stödteam där han får träna på att läsa av barnets signaler och veta vad han ska göra. Får han bara tydliga instruktioner, tex. barnet gråter-> kolla, blöja, hungrig, trött, osv. så fungerar det rätt så bra, men han måste få träna på många av dessa sakerna.

Hemma är det jag som sköter det mesta och även min man behöver endel hjälp. Stödteamet lyfte frågan idag om vi senare kanske ska fundera på stödfamilj eller vad det nu kan heta. Där barnet kan få komma och vara någon helg/månad kanske och få lite mer sociala aktiviteter, sånt är svårt för en med aspergers. Samtidigt kan jag få lite avlastning.

Jag är helt slut nu efter att de bägge varit sjuka, barnet är allergiskt och den biten kräver endel del.

Har svårt att se att jag vill lämna iväg barnet fast finns det så han kan få avlastning från oss och må bra så kanske.

Någon som vet om det kan finnas något sådant, tittade lite på min nuvarande komuns hemsida och där stod det bara om barn som har egna funktionshinder. Inte där föräldrarna har något. Hurvida han har något vet vi inte än, är stor chans att barnet också får aspergers/adhd eller liknande eftersom det är ärftligt.

sidentrosan

Äldre 1 Feb 12:16

#1

Kämpa på. Har inget bra svar men vilken svår situation som mamma att behöva ha.

Jag tror att du har mer stöd än du kanske tror, kanske inte då ifrån kommunen med med andra medmänniskor.

Hoppas det löser sig och att ni hittar en bra tillvaro för alla i familjen.

/Kram på er!

Amazina

Äldre 1 Feb 12:16

#2

Jag har själv ingen erfarenhet av varken Aspergers eller stödfamiljer men jag tycker det låter som en jättebra möjlighet för er! Det finns ju många som lämnar bort barnen hos far- och morföräldrarna en helg i månaden för att få egen tid och detta är ju samma sak... Men typ mycket bättre. Förstår att du känner dig sliten för tillfället! Att ha en liten att ta hand om ensam är jobbigt nog, och därtill en man som behöver support.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 12:23

#3

Tyvärr har jag inte några vänner eller släktingar här som kan hjälpa till. Vi har en äldre person som kan ta korta stunder om barnet är på bra humör. Vi funderar faktiskt på att flytta närmare min släkt och på så sätt kunna få mer avlastning för alla, men då måste det också lösa sig med insatserna för min man.

Jag ska troligen börja plugga när barnet blir 1år men då på distans så den biten är inget hinder utan det hänger på vad min man kan få för stöd. i dagsläget så har vi åkt iväg till mina släktingar några gånger för att främst jag ska få avlastning och jag och barnet ska åka själva om några veckor.

Men får mannen jobb här så blir det svårare att flytta så det var nog därför de tog upp om stödhem eller liknande för oss. Så vi hinner fundera lite också.

jagvetbäst

Äldre 1 Feb 12:39

#4

Hej!
Tycker du ska ta emot all hjälp du kan få. Ert barn är kanske lite litet just nu, men det växer ju snabbt på sig.
Det finns ju att man kan få en kontakt/stödfamilj via kommunen efter behov och har dom frågat er om ni är intresserade så tacka ja! Du kommer behöva den vilan...
Alternativt som ni är inne på, flytta närmare familjen. All den hjälpen din make kan få kommer han ju kunna få dit ni flyttar, men det kanske tar längre tid att komma igång och in i alla rullor.
Tycker ni ska tänka igenom hur ni vill att livet ska se ut och framförallt hur mycket du kommer orka med. Det är inte lätt att ta hand om barn, plugga, sköta allt hemma samt en sjuk make...

morochmer

Äldre 1 Feb 17:36

#5

om det skulle vara bäst för barnet att komma hemifrån eller det finns något ni inte kan tillgodose hos barnet så är det ett bra alternativ. Men jag har svårt att se att det skulle vara så?
För du har inga funktionshinder, eller?

Anonym

Äldre 1 Feb 17:38

#6

morochmer skrev 2011-02-01 17:36:21 följande:

om det skulle vara bäst för barnet att komma hemifrån eller det finns något ni inte kan tillgodose hos barnet så är det ett bra alternativ. Men jag har svårt att se att det skulle vara så?
För du har inga funktionshinder, eller?

Varför skulle ts aldrig behöva avlastning?

morochmer

Äldre 1 Feb 18:21

#7

Anonym skrev 2011-02-01 17:38:37 följande:

Varför skulle ts aldrig behöva avlastning?

ts kan jämföras med en ensamstående förälder till 1 barn, utan så stort kontaktnät. Många i den situationen känner nog att de skulle vilja ha avlastning men det är få som skulle få det iform av avlastningsfamilj genom kommunen och frågan är om det är bäst för barnet .

om det däremot är så att hon inte på egen hand klarar av att tillgodose barnets alla behov så är det ett bra alternativ (kanske annars också). Jag (som er andra) vet inte vad som är bäst utan jag spekulerar bara.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 18:21

#8

morochmer skrev 2011-02-01 17:36:21 följande:

För du har inga funktionshinder, eller?

Jo det har jag, men inte så barnet "lider", men eftersom hans pappa i perioder behöver mer stöd så kan det jämföras lite med familjer där man har flera barn där de "friska" kan få komma iväg.

Men det är väl som vanligt att samhället inte hänger med, har man funktionshinder så ska man inte skaffa barn osv.

Nu vet vi ju inte hur det blir senare, förhoppningsvis så behövs ingen hjälp men hellre att vi kan få information än att stå utan.

morochmer

Äldre 1 Feb 18:44

#9

Anonym (mamma) skrev 2011-02-01 18:21:23 följande:

Jo det har jag, men inte så barnet "lider", men eftersom hans pappa i perioder behöver mer stöd så kan det jämföras lite med familjer där man har flera barn där de "friska" kan få komma iväg.

Men det är väl som vanligt att samhället inte hänger med, har man funktionshinder så ska man inte skaffa barn osv.

Nu vet vi ju inte hur det blir senare, förhoppningsvis så behövs ingen hjälp men hellre att vi kan få information än att stå utan.

ok, så det du skulle vilja nu är allts få lite mer information av avlastningsfamilj?

Det är ovanligt att bli beviljad en avlastningsfamilj innan barnet fyllt tre år. Då handlar det oftast om 1-3 helger i månaden som barnet vistas där en eller två nätter. Vid behov/lov så kan barnet vara där mer.
Familjen är då utredd av kommunen och får en handlingsplan som de ska följa. Ni föräldrar träffar och godkänner familjen innan.

Anonym

Äldre 1 Feb 18:45

#10

morochmer skrev 2011-02-01 18:21:15 följande:

ts kan jämföras med en ensamstående förälder till 1 barn, utan så stort kontaktnät. Många i den situationen känner nog att de skulle vilja ha avlastning men det är få som skulle få det iform av avlastningsfamilj genom kommunen och frågan är om det är bäst för barnet .

om det däremot är så att hon inte på egen hand klarar av att tillgodose barnets alla behov så är det ett bra alternativ (kanske annars också). Jag (som er andra) vet inte vad som är bäst utan jag spekulerar bara.

Även ensamstående utan kontaktnät får avlastningsfamiljer.

morochmer

Äldre 1 Feb 18:51

#11

Anonym skrev 2011-02-01 18:45:47 följande:

Även ensamstående utan kontaktnät får avlastningsfamiljer.

ja, men få (om någon) kommun har så gott om pengar så att det hör till vanligheten att 1-barnsföräldrar får avlastning betald av kommunen om det inte finns något mer bakomliggande. Men det är kanske inget som är nödvändigt att diskutera här, eller?

blåfågel

Äldre 28 Feb 19:48

#12

Anonym (mamma) skrev 2011-02-01 12:07:07 följande:

Vet inte om jag lagt tråden rätt men jag provar.
Det är så att jag lever med en man som har aspergers syndrom, han får lite stöd i sin vardag av en boendestödjare och förhoppningsvis så ska de kunna göra så saker blir bättre.

Hej,

Jag känner igen situationen då jag också lever med en man med AS. Vilket jag inte visste förrän efter en film..
Till saken hör att han vet iaf att han aldrig ska ha barn just för att han ej klarar det med ansvar, tålmodighet och känslor. Än så länge klarar han sig utan hjälp och jag har börjat läsa på om de olika nedsättande funktionerna personer med Asberger har.

Jag o andra sidan har Epilepsi, även om anfallen är borta. På detta så var jag ensam förälder tills ganska nyligen, men av tråkiga omständigheter (orkade ej och var slutkörd dygnet runt) fick bita mig i tungan och erkänna att ett familjehem vore bäst för min grabb. Så nu bor han på annan ort med en underbar kvinna som har god hand om grabben. Jag gillar henne verkligen och vi har en jättegod kontakt så allt är ej skört för dig.

Som alla vet kan man inte klara allt själv.. Så hör dig för med socialen för det blir en stor hjälp tro mig. Även om jag liksom du är/var tveksam till att be om hjälp av drastiska mått så kan jag säga att jag visserligen hade depression i 6 månader men att livet mitt blev så mycket enklare och lättare. Barn repar sig och vi träffar varandra med jämna mellanrum, barnet glömmer ej att du är mamma och er närhet ! Eftersom jag tog iniativet till placeringen så bestämmer också jag över när barnet ska komma tillbaks= jag bestämmer. o du har redan kommit till insikt om en ändring måste göras. Känn efter hur du skulle vilja ha det och om det verkligen stämmer med nuvarande sit..

Jag tror du behöver lösa ett problem först, alltså man eller barnet o sen ta itu med nästa. Annars är risken att ni går isär o barnet blir ofrivilligt placerat om inte någon lösning hittas. Lycka till o vill du skriva av dig, hör av dig.

Anonym (Orolig)

Äldre 5 Mar 14:36

#13

blåfågel skrev 2011-02-28 19:48:07 följande:

Hej,

Jag känner igen situationen då jag också lever med en man med AS. Vilket jag inte visste förrän efter en film..
Till saken hör att han vet iaf att han aldrig ska ha barn just för att han ej klarar det med ansvar, tålmodighet och känslor. Än så länge klarar han sig utan hjälp och jag har börjat läsa på om de olika nedsättande funktionerna personer med Asberger har.

Jag o andra sidan har Epilepsi, även om anfallen är borta. På detta så var jag ensam förälder tills ganska nyligen, men av tråkiga omständigheter (orkade ej och var slutkörd dygnet runt) fick bita mig i tungan och erkänna att ett familjehem vore bäst för min grabb. Så nu bor han på annan ort med en underbar kvinna som har god hand om grabben. Jag gillar henne verkligen och vi har en jättegod kontakt så allt är ej skört för dig.

Som alla vet kan man inte klara allt själv.. Så hör dig för med socialen för det blir en stor hjälp tro mig. Även om jag liksom du är/var tveksam till att be om hjälp av drastiska mått så kan jag säga att jag visserligen hade depression i 6 månader men att livet mitt blev så mycket enklare och lättare. Barn repar sig och vi träffar varandra med jämna mellanrum, barnet glömmer ej att du är mamma och er närhet ! Eftersom jag tog iniativet till placeringen så bestämmer också jag över när barnet ska komma tillbaks= jag bestämmer. o du har redan kommit till insikt om en ändring måste göras. Känn efter hur du skulle vilja ha det och om det verkligen stämmer med nuvarande sit..

Jag tror du behöver lösa ett problem först, alltså man eller barnet o sen ta itu med nästa. Annars är risken att ni går isär o barnet blir ofrivilligt placerat om inte någon lösning hittas. Lycka till o vill du skriva av dig, hör av dig.

Måste bara fråga, Är du helt hundra på att den som ber om placering väljer när man får ta hem barnet oxå?? De något som grunnar mig mycket just nu nämligen då jag är i samma tanke banor som TS just nu men pga helt andra orsaker. Men de som skrämmer mig att be om stödfamilj är ju att man kanske inte får hem barnen igen.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 5 Mar 15:25

#14

Anonym (Orolig) skrev 2011-03-05 14:36:42 följande:

Måste bara fråga, Är du helt hundra på att den som ber om placering väljer när man får ta hem barnet oxå?? De något som grunnar mig mycket just nu nämligen då jag är i samma tanke banor som TS just nu men pga helt andra orsaker. Men de som skrämmer mig att be om stödfamilj är ju att man kanske inte får hem barnen igen.

Jag har tyvärr hört att man kan få svårt att få hem barnen om man ber om hjälp, fast hur ofta det är och vad som ligger bakom de fallen har jag ingen aning om.

Hos oss börjar saker bli bättre, min man har gått fram mycket i sin aktivitet hemma och med barnet och han har tagit barnet några timmar själv medans jag var tvungen att åka på ett möte. Det gick bra så vi ska försöka lite till. Hoppas det ska fortsätta så då kanske vi kan klara oss ändå.

Anonym (jorhemsmamma)

Äldre 6 Mar 18:56

#15

Undrar om det är "kontaktfamilj" du menar? Beviljas av socialtjänsten efter att man prövat BARNETS behov av en stödfamilj. Det är alltså inte avsett att vara en avlastning för föräldrarna (även om det kanske blir en positiv bi-effekt) utan just för att barnet kan behöva få fler vuxna omkring sig och fler att hitta på saker med på helger o lov.
Jag har aldrig hört talas om att man på något sätt skulle riskera att inte få hem sin unge igen för att man tackar ja till denna hjälp. Låter som skönor.

Om din man har dessa svårigheter, och också du har någon funktionsnedsättning, så tror jag absolut att det kan vara välgörande för ert barn att få ha kontakt med en annan familj också, så att både barnet och ni som föräldrar kan tanka kraft. Låter som ett jättebra erbjudande.

Lycka till

Vad kan man få för hjälp?

INNEHÅLL