Hus VS Radhus/Parhus/Kedjehus

En egen villa ger förstås en viss frihet med stora ytor, stor tomt och stort självbestämmande, men brukar också medföra stora kostnader och mycket jobb.

Jag är precis som dig uppväxt i stor villa med enorma ytor, både inne och ute, och var helt inne på att det var så jag skulle bo när jag blev stor. Nu bor jag i radhus (brf) och trivs riktigt bra. Radhuset är lagom stort, vi har en liten tomt där vi kan leka, grilla, bada osv men vi slipper ansvaret och utgifterna som en egen villa hade gett oss.
Visst är det lite surt att varje månad betala avgiften till föreningen, men tänker man på att man aldrig behöver bry sig om uppvärmning, sophämtning, snöröjning, yttre underhåll och har tillgång till festlokal, bastu, tvättstuga osv så är det egentligen inte mycket pengar man betalar.
Jag tror det handlar mycket om att hitta rätt boende, sen om det är fristående eller bostadsrätt spelar mindre roll. Vårt radhus är perfekt, med väldigt privat tomt väl avskärmat från grannarna och med enbart skog på baksidan, alltså inga grannar åt det hållet vår lilla tomtplätt ligger. En väldigt smart arkitektur gör att man aldrig ens märker av att man bor ganska många på ett litet område, man får sin egen lilla privata del ändå så att säga.

Någon gång blir det nog villa för oss också, men just nu njuter vi av fördelarna med radhus och enbart bostadsrätt. :)

tjo!
jo visst finns det bra föreningar oxo men det "enda" vi får för vår avgift är yttre underhåll och räknar man på det så är det inte lönsamt i längden för oss. Vi betalar utöver avgiften till föreningen uppvärmning, el, vatten, sophämtning, kabel tv, bredband, telefoni och om luftvärmepumpen går sönder står vi även för det. Det är alltså "bara" det rent yttre så som ommålning av fasad eller reparation av tak typ som ingår i vår avgift. Dessutom börjar det bli för trångt så ...

men som du säger, en helt fristående villa lär ju va dyrare än ett äganderättsradhus iaf... 

Jag var helt inne på enbart fristående hus när vi började fundera på att byta vårt lägenhetsboende för ett år sedan. Vi tittade på olika områden, olika hus. Försökte verkligen bena isär och komma underfull med vad som var bäst för oss. Men jag var livrädd för radhus...kände att jag ville ha mer frihet. Men sen så besökte vi ett par vänner som ganska nyligen flyttat från sitt livsprojekt; ett stort, nybyggt hus i toppklass emot ett enplans radhus i samma område. Jag tänkte att det inte var kloka.

Men deras argument var:
För mycket arbete med att underhålla och sköta huset.
Barnen behövde fortfarande hjälp med att komma till kompisar och kunde inte gå själva pga trafik.
Kostsamt.
Stundom ensamt.

Jag lät det sjunka in, Tänkte att det var ju det jag ville ha; enklare liv, mer tid för familj och att umgås - inte massa projekt och arbete som tar tid. Jag vill att min dotter skall ha möjlighet att bli självständig och ha närhet till vänner utan att jag eller min man måste gå med henne överallt hela tiden. Jag vill inte betala hur mycket som helst för ett boende, vill gärna ha möjlighet att inte tänka på pengar hela tiden.

Nu bor vi grannar med denna familjen, i ett enplans radhus på 140 kvadrat med ett 100 kvadrat stort soldäck! Ingen gräsmatta - bara härlig sol. Och en lekplats precis utanfär och min dotter har sin bästa vän i grannhuset. De är 3,5 år och går redan till varandra själva! Det känns så underbart och enkelt. Precis vad jag ville ha. Vi har närhet till grannar och vi kanb hjälpas åt.

Kanske att vi flyttare till ett fristående hus om några år, men just nu känns detta P E R F E K T för oss! Kan också tänka mig att bo här jämt.

Ett tips är att inte tänka enbart på vilket hus man vill ha utan istället på vilket liv man vill ha, hur vardagarna skall se ut!

Det där är svårt för båda har sina fördelar. 

Jag bor i hus, stort hus med jättetomt på 3 000 kvm. Jag/vi ville bo på landet där våra barn kunde springa runt på en stor tomt. Huset är underbart och tomten fantastisk vacker, men... det krävs underhåll. Det tar mycket mer tid än man kan föreställa sej. 

Det är svårt att råda hur man ska välja.  Vill ni lägga er tid på trädgårdsarbete och husunderhåll så är en stor tomt och stort hus ett bra val. Föredrar ni att inte lägga det mesta av er lediga tid på att klippa gräs och rensa i rabatter så är nog radhus ett bättre val. Med facit i hand så det inte särskilt smart att välja en stor tomt av den anledningen vi gjorde. Barnen föredrar lekplatserna och grönområderna som oftast finns i radhusområdena framför en stor gräsmatta. Dom tycker inte morotslandet och rosenrabbattarena är ett dugg intressanta. 

 

Ja, det var inte mycket ni fick för avgiften.
I vår avgift ingår uppvärmning, vatten, snöröjning, sophämtning, skötsel av alla gemensamma områden, yttre underhåll och även inre "basfunktioner" såsom uppvärmning, värmeväxlare, vatten och avlopp, el och dylikt.
Det enda vi gör själva är typ ommålning, tapetsering och annat "kosmetiskt".
Vi står själva för hushållsel, men den är inte särskilt stor eftersom uppvärmingen sker via fjärrvärme. Det är nog det enda.
Bredband, telefoni och tv står vi givetvis för själva, men det tycker jag inte heller borde ingå i en bostadsrätt då alla måste kunna välja själva vad dom vill ha.

Men som sagt, det handlar om att hitta det boende som passar. Vissa bostadsrätter skulle jag vägra bo i, men den vi har nu passar oss perfekt för tillfället.

Sue: tack det är lite så jag känner men så får jag syn på en annons för ett hus och blir helt galet kääär i de stora härliga ytorna, jag ska nog dock ta mitt förnuft till fånga för så som du säger att ni har det nu så vill jag ju oxo ha det, området vi kikar på där det är radhus är bilfritt, nära skog, badsjö och bra kommunikationer, lekparker precis inpå knuten, skolan/förskolan på gångavstånd utan att behöva gå över en endaste bilväg... jag vet nog egentligen vad jag vill jag kan bara inte riktigt släppa den där husdrömmen jag en gång hade och kanske ändå liiite har kvar :)

Kaffe: det är bra, det är sånt där jag behöver höra, att det tar mycket mer tid och jobb än man kan tänka sig!!! :D 

Jag har bott i parhus och bor nu i hus och jag "orkade" inte med att det alltid var folk på oss. Om du förstår. Det var alltid barn och grannar i närheten. Särskilt på sommaren.
Jag har ett behov att få vara lite ifred när jag kommer hem och våra barn behöver vara lite ifred eftersom de har aktiviteter,skola,dagis.
Det låter så smidigt med allt nära inpå, mindre skötsel, smidigt, barnvänligt osv men för oss blev det istället att vi inte riktigt kunde välja om vi skulle fika ifred, om barnen skulle ha kompisar hemma, om vår kräftskiva störde. Vi hade bra grannar men det var inte våra bästa vänner och jag ville inte ha det så heller. Fanns andra parhus längre bort och där var paren helt olika och det var inte helt friktionsfritt!
Visst hade vi mer tid över när vi bodde i parhuset och hade mindre trädgård men jag trivs bättre i huset och barnen trivs minst lika bra!
Detta är dock baserat på hur jag är som person mer än vad som är smidigast/bekvämast, för mig är det "bäst" att bo i ett fristående hus och för någon annan är det kanske tvärt om!

Sen är det mycket dyrare också än man kan tänka sej. 

Jag tror att man ska tänka som Sue1974  gjorde innan man köper hus. Alltså hur vill man att vardagen ska se ut.  Vi har också kommit lite till den punkten att vi faktist funderar på att sälja vårt " drömhus" och köpa ett radhus med liten tomt.  Det kostar för mycket tid och pengar för att det ska vara värt det. 

En annan sak som också är viktigt att tänka på när man ska köpa hus eller radhus är att det finns dom rum man behöver. Vill man ha 2 toaletter ska det finnas från början. Behöver man 3 sovrum ska det finnas. Vill man ha garage bör det finnas.... Det kostar alltid en nolla mer på slutet att bygga till något än man tror, även om man väljer den icke lyxiga varianten när man renoverar.  
 

Vi har bott i br-radhus, radhus med äganderätt och nu i ett kedjehus (som en villa fast vårt hus sitter ihop med grannens garage). Fördelarna med radhus tyckte jag var att det var lättskött, vi bodde i ett stort bilfritt område, det fanns alltid kompisar ute och grannarna ville ofta snacka. Men jag blev till slut rätt trött på att det alltid var en massa människor precis överallt. Gick vi ut på baksidan såg hela längan det och det gick liksom inte att komma undan. För mig kändes det ungefär som när man campar

Nu har vi fortfarande en liten tomt (ca 450 kvm) men den är mer privat och jag tycker det är skönt att inte ha grannar precis överallt. Dessutom tycker jag det är skönt att ha bilen på en egen uppfart precis vid dörren (tidigare har vi haft garage i länga en bit bort). Nackdelarna är väl att det kostar mycket mer. Dels att huset var dyrare, driften är högre och underhållet mer omfattande.

Jag är uppvuxen i en villa som stod ensamt utanför ett mindre samhälle. Dvs man fick gå en km till närmsta hus.. Jag gillade det.

 

Sen har jag bott i lägenhet, eget hus, radhuslägenhet och nu till sist eget hus igen.

 

Jag tycker det har att göra med vilka intressen man har. Jag älskar trädgård, heminredning och hus. Jag vill ha öppet och ytor. Helst skulle jag helt vilja slippa se grannar, men vill ju inte bo allt för långt från jobb o stad. Hittat ett fint alternativ som å ena hållet är helt fritt men grannar åt de andra. Fast iom att jag har en tomt på 1400m2 så har jag dem ju inte inpå mig ändå.

 

Att slippa höra grannar och slippa tänka på grannar om jag vill borra, dammsuga eller spela hög musik på kvällen är jätteskönt. Sen känslan av "min, bara min" skulle jag nog inte få om huset satt ihop med någon annans.

fler tankar o funderingar ?