Att döma andra människor

Att BEdöma och att DÖMA är inte detsamma för mig. En bedömning gör man ju, precis som du säger, om alla man träffar hela tiden.

Att döma någon är för mig att säga att någon tex är en dålig mamma, en usel människa eller en värdelös partner. Utan att känna till alla fakta eller ens känna personen i fråga.

Visst gör vi även det ganska ofta, men det är det man ska akta sig för att göra, då det inte är speciellt kul när nån annan gör det mot en själv.

Fast det är ju om man uttrycker det, ( tänkte på din sista mening att klart det inte e kul att höra av andra om man gjort nåt fel eller är dålig osv ) man kan ju tycka o tänka att en människa är en dålig mamma men behålla det för sig själv....har man fortfarande dömt då?
Döma kanske mera har med att man säger det till personen ifråga?

Håller även med dig att det är en skillnad på att döma och Bedöma....

Ingen som har tankar om detta??

Det är väl det gamla vanliga: DU ska inte tro att DU är någon
Vad har DU för rätt att sätta dig till doms över andra?

Oftast så dömer man väl någon i negativ bemärkelse utan att veta hela bakgrunden eller känna personen i fråga.
Ex:
Rik= snobb
Arbetslös = Latmask
Romer= Tjuvar

Mer kanske att man använder sina fördomar/erfarenheter och bedömer/dömer någon på förhand.

Fast någonstas måste man väl ha rätt att ha en åsikt som grundar sig på de värderingar som man själv har uppfostrats med?
Ex:
Jag får inte döma en arbetslös som inte vill ha jobb, men det är okej att döma mig och kalla mig inskränkt eftesom jag tycker att den arbetslöse är lat som inte söker jobb.

Nån mer som har några tankar om detta?

Jag tycker att problemet med att döma människor innan man ens kommunicerat med personen ifråga är att man kanske väljer att avstå från att öppna munnen alls eller agerar avståndstagande emot denne-detta grundat på fördomar och föreställningar framtagna av ens eget huvud (som inte har något alls att göra med personen som blivit "bedömd").

 

När det gäller att bedöma/döma folk man möter så har jag än så länge inte behövt byta åsikt utan min första bedömning har hållit  i sig.
Och då har jag oftast bedömt dem när de klivit in genom dörren i ett rum eller när vi har tagit i hand och hälsat på varandra.'

Det behöver inte vara en negativ bedömning utan mer en fråga om personkemi, det klaffar helt enkelt inte.

Fast folk kan faktiskt ändra sig, men det kan ta tid!
Ett har som vi har umgåts med i över 10 år har det helt plötlsigt hänt något med tjejen. Helt plötsligt är hon med lite i matschen vilket hon absolut inte har varit tidigare. Många har snarare påstått att hon är blåst, jag har dock bara sagt att vi inte har samma intressen och därför inte har kunnat prata med varandra.
Även maken har reagerat på hennes framsteg.

ingen mer som vill dela med sig tankar?

För mig handlar dömande att sätta sig till doms över/sätta sig över en person. Att gå och tänka, och ännu värre uttrycka, sin missaktning angående hur en person är eller hur hen gör är för mig dömande.

Jag ser det som dålig själkänsla att ha behov av att trycka eller tänka ner andra människor.