Jag har två killar från förr o önskar mej så mycket en dotter. ja, I know det är tabu blahablahaaa, MEN det är nu så här som jag känner..
Vet att Katerina Janouch har skrivit en bok om sin längtan efter en tjej, men är den bra att läsa för nån som önskar en dotter? Blir det värre eller hjälper den? Nån som läst den o varit i min situation?
Tack på förhand!
Hej mamisbebis,
här är ett utdrag ur en artikel Katarina har skrivit angående boken "Dotter önskas". Har själv läst boken och tycker att den är bra skriven. Kram och lycka till!
Jag får många mejl av er därute, mejl där ni skriver om er längtan efter en flicka. (Flera av er vill inte att jag publicerar dessa så jag respekterar er såklart). Ni har söner men ni vill också ha döttrar och den här längtan försvinner inte för att folk runtom tycker man ska vara tacksam för att man alls fått barn och kommer med argument som "jamen tänk på alla dem som är ofrivilligt barnlösa". Att ni vill ha en dotter betyder inte att ni inte älskar era pojkar! Ni älskar dem dyrt och heligt men ni vill ha en flicka OCKSÅ. Ni vill inte välja bort något - ni vill i stället ha alltihop. Välja TILL. Och inga sakliga argument biter. Längtan är ruggig och svider inuti själen, det är ett tomt hål i en av hjärtat som man försöker fylla på olika sätt men inga ord tröstar, inga tankar kan få den där längtan att försvinna. Man vill inte känna som man gör. Man vill vakna en morgon och vara befriad från drömmarna men de biter sig kvar. Jag vet, för jag har varit där, i många år, och de där känslorna finns kvar som skärvor av ett förflutet inom mig. En gång drabbad, alltid drabbad, och trots att vi faktiskt fick en dotter som en gudagåva, så är ekot av drömmarna och känslorna kvar inuti mig, jag kan känna dem, jag kan förstå.
Jomen man lider fruktansvärt med de ofrivilligt barnlösa och alla dem som drabbats av tragedier men det är ingen "tröst", det minskar inte ens egen längtan, det får inte de där flickdrömmarna att försvinna. Det har blivit upprörda känslor eftersom en kvinna aborterat en flicka men jag tror vi talar olika saker här, dels de som av kulturella skäl önskar söner pga att det i deras kulturer anses viktigt med män och där männen är mer värda än kvinnor - dels vi som skiter i det sociala/kulturella/politiska och vill ha en DOTTER pga att hjärtat värker efter det där som vi känner igen, det som är så likt oss själva. Det kvinnliga arvet, den kvinnliga länken. Att kunna spegla sig i en liten tös. Egoistiskt, ja visst, men livet är ju på många sätt en egotripp... För min del var det en suktan efter en kvinnlig gemensakp i en familj där nästan inga kvinnor finns, jag har ingen syster, bara en mamma, mormor är död. Nu är vi tre. Ingrid, jag, mamma. medan killarna och männen är många, sju stycken minst... 
Till alla oss "dotterlängtare" och mammaälskare skrev jag romanen Dotter Önskas. Kanske kan de som inte förstår få ett litet hum om vad en dotterlängtan kan bero på - hur den kan kännas. Till alla oss andra är den för att säga, du är inte ensam. Dina känslor är inte fula eller fel. Det är inte förbjudet att drömma. Det kan vara svårt, och jobbigt, och kanske ett problem som av andra förminskas - men bara för att andra avfärdar, betyder det inte att det inte är en verklighet för dem som befinner sig i den.
Jag har två pojkar och önskar så hjärtligt gärna en lite flicka! Vi ska försöka oss på att "göra" en flicka i år och jag hoppas så att det nästan gör ont... en sak är säkert jag kommer att ta reda på könet innan bf så att jag hinner bearbeta oavsett vilket kön det än må bli... Jag har läste boken och den är bra!!! Rekomenderar....
Jag har läst boken och jag är mamma till 3 pojkar och har själv haft dessa tankar och önskningar om en dotter.
Boken är bra skriven och hjälpte mig nog en del, men jag blev besviken på slutet, då hon faktiskt föder en dotter!
Då får hon faktiskt sin önskan uppfylld och är liksom inte längre med i gänget och mister förståelsen för oss som aldrig kommer få en dotter. Poängen trodde jag skulle vara att hjälpa oss som faktiskt aldrig kommer få en dotter och hjälpa oss att bearbeta våra känslor. Om du fattar vad jag menar
Jag väntar min 6:e dotter och jag önskar mig såå en son men tanken på att få en son är borta nu ,och tyvärr kommer det vara en liten sorg i mig MEN hoppas på att mina brudar får nån liten pojkspoling som jag kan få bli mormor till 
Med flickor kommer pojkvänner,,och med pojkar kommer flickvänner
Boken beskriver problemet mycket bra men kommer med få lösningar...
Väntar mitt andra barn nu och är förvånad över att jag känner mig så glad för att det kan vara en kille (ställer in mig på det). Det kommer nog alltid svida när någon får en dotter men jag själv vill inte bli en sådan som jagar en dotter och försöker göra en. Då man sett dokumentärer med mammor med sex söner som grinar över att barnet i magen är en son till - så långt vill jag inte gå. Jag tillåter mig inte att känna så om söner utan accepterar att slumpen avgör. Det kommer nog, som sagt, alltid svida lite men jag vill inte förlora livets glädjeämnen genom att grotta ner mig i det hela.