När man läser här i otrohetstrådar, svartsjuketrådar o.s.v. så brukar det ofta heta att "alla har väl ett förflutet, det får h*n acceptera". Jag kan säga att jag hade inte något förflutet innan jag träffade min nuvarande, men är lite nyfiken på hur vanligt det är?
Kommentera gärna, exempelvis om ni fått problem av erat förflutna/ickeförflutna.
Endast relation (och inget särskilt seriöst). Sex har jag bara haft med min man.
Att inte ha haft någon annan sexpartner är ju också ett förflutet.
Mitt "förflutna" har aldrig varit något problem i mina realtioner. Jag är 42 år och har en ny relation sedan ett halvår, tre barn med en man och har totalt haft sex med 8 män i mitt liv.
Träffar man en kvinna i min ålder så får man räkna med att jag har ett förflutet och är det ett problem för mannen så är det inte rätt man för mig. Min nya har så klart också ett förflutet med tidigare relationer och barn. De fanns ju innan han träffade mig och stör mig inte alls.
Jag har haft ett förflutet, både samborelation och ett sexuellt förflutet.
Jag har dock inga "skelett i garderoben", utan mitt förflutna är nog högst normalt 
.
Det är väl mer konstigt att inte ha ett förlutet, om det nu inte är så att man träffas i tonåren eller väldigt tidigt....
Att inte ha ett förflutet tror jag inte är nyttigt. Då ska man ju ha träffats i tidiga tonåren och hållit ihop hela livet. Jag tror på att man måste "kyssa några grodor innan man hittar sin prins/prinsessa".
Träffade min make när jag var 31 år så det hade ju varit helt absurd och onormalt att inte ha ett förflutet i den åldern.
Hade varit sambo tre gånger innan och haft ett otal sexuella relationer.
Ser det inte öht som något negativt.
Jag tror också att det kan vara en fördel om båda har levt lite innan man går in i sin förhoppningsvis sista relation. Det är förstås inte ett måste, men det hjälper nog båda att verkligen veta vad de söker. Både jag och min sambo har haft tidigare äktenskap/samborelationer och det är delvis genom de erfarenheterna vi uppskattar det vi har (men såklart inte enbart därför).
Och jag skulle aldrig vilja ha en oskuld - så jobbigt att lära upp någon ;)
Jag har definitivt ett förflutet. Jag har provat mig fram, haft några långa förhållanden, fler korta, och ännu fler sexpartners. Jag är 37 och har haft sex med ungefär 150 personer. Jag ser erfarenhet som en fördel; jag vet både vad jag inte vill ha och vad jag inte vill ha. Det märks ganska snabbt om man är kompatibla vad gäller sex. Är man inte det ser jag ingen anledning att gå vidare med en relation eftersom sex är viktigt för mig och jag inte går med på vad som helst.
Nope, inget "förflutet" här, och det är verkligen inget jag saknar heller! Men alla är vi ju olika. Vi har varit tillsammans i snart 10 år nu, närmar oss 30. Jag bryr mig inte så mycket om vad som finns där ute, jag är lycklig och älskar det jag har. Det går ju också att läsa och höra ifrån andra hur det kan vara, och det gör mig också extra nöjd med vad jag faktiskt har 
.
Sen tycker jag faktiskt också att det är lite skarpt att rätt av säga att det vore absurt och onormalt att vara oskuld vid 30. Jag har såna i min närhet, och för mig är de inte absurda alls. De har bara haft fokus på annat + lite otur i datingdjungeln, + nån depression. Men det behöver väl inte vara "onormalt" för det bara för att det är lite ovanligt? Om man inte vill hoppa i säng med första bästa och har otur på kärleksfronten, så behöver det väl inte vara så konstigt?