seperationsångest

Hej!

Våran son är 9 månader och över en natt har mycket förändrats. Jag antar att han är mitt i seperationsfasen. Från att ha kunnat somna själv och sova ganska bra under nätterna, är han nu vansinnigt arg när det är dags att sova. Han skriker nästan så han kräks, vi kör samma rutiner med pyjamas och hela biten. Det tar mellan 1,5-2 timmar att natta honom nu.

Min undran är om vi gör rätt som "ser" till hans behov, vi försöker bära, trösta och gör allt för att han ska känna att vi inte lämnar honom. Går in och lägger honom eftersom han reser sig i sängen hela tiden- De senaste dagarna har han fått somna bredvid mig i vår säng.
Vi har diskuterat detta med vänner som körde den hårda vägen och lät sin dotter skrika tills hon somnade. De menar på att vi gör honom bara otrygg med att tillgodose hans närhets och bekräftelsebehov.

Vad ska vi göra?

MVH Sc

Hej!

För er skull och för er sons skulle skall ni göra vad som känns bäst för er. Det är meningen att ni skall inge trygghet, vilket han definitivt inte upplever om ni inte är övertydade om att det ni gör är rätt.
Barn har en förmåga att använda sina alla sina sinnen, vilket gör att man inte kan "lura" dem.

Det kan se väldigt olika ut för olika familjer hur de hanterar denna "separations-fas". Man kan dock konstatera att den ofta ställer till med sömnproblem. Min erfarenhet är att den går över av sig själv och att man inte kan påskynda den. Det kan dock vara bra att ha kvar rutiner, då de inger trygghet.
Däremot tycker jag också att man skall planera vardagen så att man kan hantera den. Sover ni bäst tillsammans skall ni naturligtvis göra det. Även om det betyder att ni så småning om kan behöva hjälpa honom att somna i egen säng igen.

Min erfarenhet är INTE att ni gör honom otrygg genom att tillgodose hans behov. Att era vänner använde en annan metod fungerade säkerligen för dem. Det beror förmodligen på att de var övertygade om att det, de gjorde, var rätt för dem.

MVH Christine

seperationsångest

INNEHÅLL