• Vorrei

    När vet man att förälskelsen gått över i djup kärlek?

    Jag och min sambo har varit tillsammans i drygt 2 år och bott tillsammans i ca 1½ år. Vi är på olika nivåer i kärleken, känns det som i alla fall. Men då jag är rätt oerfaren i relationer så undrar jag om detta är normalt.

    I början var vi stormande förälskad i varandra och jag menar, det var som en orkan. VI kunde absolut inte gå förbi varandra utan att röra vid varandra. Han uppvaktade mig som en tjädertupp och jag var inte sämre jag. All vår lediga tid spenderade vi tillsammans och ingenting var viktigare än det. Men nu känns allt förändrat på något sätt, vardagen har kommit. Från att ha varit himlastormande, så har det blivit så "tomt" och känslofattigt, från hans sida. Eller är det vardagen som kommit över honom?

    Jag känner fortfarande av den där berusande förälskelsen. Jag bara älskar att vara nära honom, hålla honom i handen och röra vid honom. Jag kan inte låta bli att sitta och titta på honom och undra över hur jag kunde ha sån tur att hitta just honom. Jag är oftast hemma eftersom jag är arbetslös. Vi bor också i en stad där jag inte har några vänner.

    Min kille spenderar numera mer och mer tid ute efter jobbet. Han besöker vänner, går på olika aktiviteter och vi ses inte mer än en till två timmar per dag, förutom när vi sover. Han verkar ha slutat att älska mig på det sätt som han gjort för några månader sedan. Han säger att han älskar mig och att jag är hans allt, men han beter sig inte så längre. Han ger mig inga spontana kramar och pussar längre. Ibland känns det som om han bara gör det av skyldighet, någon gång emellanåt.

    Ja jag kan va PÅ honom eftersom jag fortfarande är i den stora förälskelsen, men försöker att anpassa mig efter honom, så att han också ska få en chans att "ge" utan att tycka att det blir för mycket från mig, om ni förstår hur jag menar.

    Men ni som har vart med i längre relationer, hur fungerar det när förälskelsen gått över i djup kärlek?

    Jag har ingen erfarenhet här då jag inte varit ihop med en kille så här länge förrut att förälskelsen gått över i något djupare. Det har oftast blivit slut innan dess förrut då jag insett att killen inte var den rätta för mig. Min kille har heller inte någon erfarenhet at längre relationer, då jag är den första som han bott tillsammans med.

  • Svar på tråden När vet man att förälskelsen gått över i djup kärlek?
  • Veritas18

    Jag kan förstå att man är så i början eftersom allting är så nytt och spännande men sen varvar man ner liksom. Det skulle vara omöjligt  att leva om man var på varandra HELA tiden.

    Bara för att han inte tar på dig lika mycket som förut eller att han spenderar tid med sina kompisar betyder inte att han inte älskar dig lika mycket. Tror att det är sunt för en relation att båda parterna hittar sin egen tid, vare sig med kompisar eller ha nån annan typ av hobby som man inte delar med sin partner.

    Du måste ge honom chansen att sakna dig lite också, hitta på något eget, skaffa kompisar, vad vet jag..

  • Vorrei

    Ja självklart behöver vi lite distans till varandra, det förstår jag med. Man kan inte nöta på varandra hela tiden. Men ibland är det som om vi aldrig träffas då han har så mycket att göra på all ledig tid. För mig känns det bara som om jag sitter och väntar och längtar och väntar.

    Men är det normalt att den ena partnern är så här galet förälskad och den andre landat så som han har gjort?

    Jag tvivlar inte på hans kärlek alls, men däremot undrar jag om det är fel på mig som fortfarande är så galet förälskad efter två år. 

  • Anonym (gift 080808)

    Tja inte vet jag egentligen vad som är normalt, det varierar väl egentligen från par till par, det här är min första riktigt långa relation (mina andra relationer har kraschat efter 1,5 år eller mindre men kan bara säga så här: 
    Visst jag och min man hånglar inte lika mycket längre nu som för 6,5 år sedan, det är mindre gullande men eftersom han säger att han älskar mig får jag helt enkelt lita på det. Vi har alltid haft en väldigt öppen dialog och diskuterat allt som någon av oss funderat på. Nuförtiden  sjunger han i manskör är med i ett giole endast för män vilket gör att han är ute med dem en gång/månaden. Jag brukar vara med mina vänner och gå ut någon gång ibland jag med.

    Det blir mindre rosaskimmer med tiden så är det bara och om ni är på olika nivåer i kärleken kan bara ni svara på, så länge man är öppna och ärliga med varandra och litar på varandra brukar det mesta lösa sig åt det ena eller det andra hållet 

  • Veritas18
    Vorrei skrev 2011-02-09 11:00:59 följande:
    Ja självklart behöver vi lite distans till varandra, det förstår jag med. Man kan inte nöta på varandra hela tiden. Men ibland är det som om vi aldrig träffas då han har så mycket att göra på all ledig tid. För mig känns det bara som om jag sitter och väntar och längtar och väntar.

    Men är det normalt att den ena partnern är så här galet förälskad och den andre landat så som han har gjort?

    Jag tvivlar inte på hans kärlek alls, men däremot undrar jag om det är fel på mig som fortfarande är så galet förälskad efter två år. 
    Det är absolut inget fel på dig men du kanske har mer tid att tänka än han har. Han har så mycket annat på gång och som sagt, har inget att göra med att han inte älskar dig.

    Du kanske inte borde sitta och vänta så mycket. Det är ju inte bra för dig heller. Har du någon hobby eller liknande?
  • Vorrei

    Nej jag har ingen riktig hobby. Jag flyttade till den här orten för snart två år sedan och då träffade jag min sambo som också var nyinflyttad då. Men eftersom jag är arbetslös, så blir det lite svårare att hitta vänner. Hans vänner är hans arbetskamrater. Orten är inte så stor heller och det är svårt att "ta sig in" i nya bekantskapskretsar då det inte finns så mycket att göra på fritiden rent allmänt, om man inte är en sportfreek och det är inte jag.

  • Veritas18
    Vorrei skrev 2011-02-09 12:52:54 följande:
    Nej jag har ingen riktig hobby. Jag flyttade till den här orten för snart två år sedan och då träffade jag min sambo som också var nyinflyttad då. Men eftersom jag är arbetslös, så blir det lite svårare att hitta vänner. Hans vänner är hans arbetskamrater. Orten är inte så stor heller och det är svårt att "ta sig in" i nya bekantskapskretsar då det inte finns så mycket att göra på fritiden rent allmänt, om man inte är en sportfreek och det är inte jag.
    Jag förstår det. Men nu pratar jag inte bara om hur det kan förbättra eran relation och så utan mest för din skull. Komma ut och så. Ibland måste man bara ta för sig.

    Det är så lätthänt när man inte har jobb att man hamnar i en svacka och börjar tänka på massa saker som är fel vare sig med sig själv eller förhållandet eller annat.
Svar på tråden När vet man att förälskelsen gått över i djup kärlek?