Kan man säga upp kontakten med sina föräldrar?

Jag har sagt upp kontakten med min pappa. Finns 1000 skäl.

Du har ingen skyldighet att umgas med dina föräldrar, om du känner dig sarad eller kränkt av dem sa ta avstand.

Jag tänker inte lata min pappa träffa min son (ofödde son än sa länge) förrän han ändrar sig.

Klart man kan, min pappa vet inte ens om att min son finns eller att han skall få ett syskon.

Men de kan ju oxå vara bra för era dotter att inte behöva gå genom de i framtiden
när hon börjar förstå mera antal att hon är väldig liten!
Du/ni måste nog tänka på vad som är bäst för henne innan ni tänker på er själva för du är ju stor nu och klarar dig säkert utan dina föräldrar men tror du att du kommer klara av att era dotter kommer vilja ha dem i hennes liv trost så som dem är de är ett svårt val
jag vet vad jag talar om.

Fast de handlar om "min" faster som tog hand om mig under min uppväxt.
Jag har brytit kontakten med henne, hennes man och alla hennes barn så de är ca 7 personer som jag inte vill ha i mitt liv längre.
De är jobbigt kan jag lova saknar mina kusiner ibland speciellt en av dem som har 2 barn de blev ju atomatisk att jag inte har kontakt med dem heller.
De jobbigt men jag mår så mkt bättre och min dotter kommer verkligen inte gå misste om någon av deras liv elr så hon kommer få de mkt bättre.
Och så pga kontakt uppbrytningen så har jag fått mera kontakt med min biologiska mamma så de vinst för oss...

Hoppas detta hjälper och de löser sig.
Lycka till!!

När man hela tiden måste känna att man inte är viktig så känns det som det vore skönast att slippa dom!
Min dotter har underbara farmor o farfar som verkligen bryr sig om henne, hon är viktig i deras liv.
Man vill ju skydda sina barn från otäcka saker man själv varit med om. Men det känns svårt att bryta kontakten ändå för man vill ju så gärna att dom nån gång ska bättra sig

klart man kan! du har inte valt dem som familj. din familj är den du lever i. du är inte skyldig dem ngt.

o röka inne om ni inte gör det o ni uttryckligen ber dem låta bli? vem gör sånt? herregud! jag skulle tagit ciggen o kastat den i slasken om ngn gjorde så här..

Det är väl klart du kan säga upp kontakten med dina föräldrar.
Verkar mer som att de är totalt tanklösa än inte brydda om er med det du skriver i trådstarten.

Är det så att du inte vill ha dem omkrig dig så är det bara att inte ringa dom, inte alls höra av dig. Bor ni i samma stad så behöver du inte ens hälsa.

Sen är det ju en annan fråga om du ska säga varför du inte vill ha med dem att göra eller bara bryta tvärt utan förklaring och att de ändå ska fatta.

Vårda istället den närhet ni har med din mans fräldrar.

Lycka till

Du verkar vara lite ställd mot vägen.
Alltså du vill att de ska bli bra så som de är med farfar och farmor.
Du kan ju ta ett riktigt snack med dem och säga vad du verkligen
känner och tycker om du inte har gjort de förut, de kanske kommer
att funka för min del så gick de inte men jag vet i varje falla att jag
försökte och dem brydde sig inte ändå.
Ställ ett ultimator och om dem inte följer de så är de ju mera deras
förlust.

Hoppas de går bättre för dig

Ts: jag är i samma situation som du...

Säga upp bekantskapen med mina föräldrar. För jag e så besviken på dom. Dom träffar knappt mig och mina familj, enda gången som vi ses är när dom passar vårt barn som är 5 år. Nu har dom inte haft vårt barn på en månad, för det ska vara när det passar min mamma och inte när vi behöver hjälp.

Vill säga upp bekantskapen men hur samlar man mod till det?? sen tänker jag på vårt barn som älskar sin mormor och morfar mycket. Hur kommer vårt barnsreaktion bli?? vad säger jag till vårt barn varför vi inte träffar dom mer..

Någon som kan hjälpa en..

Hej (vill med) tänker att om jag ska säga upp kontakten så är det bättre ju snabbare det blir innan lillan som nu är 1 år blir större och jag måste förklara det för henne vilket är väldigt svårt.
Förstår ditt dilemma.

Delia: Jag har nyligen haft ett snack med mamma men allt blev bara värre. Hon sa saker som: -brukar du ta hand om dina kompisars barn när du är o hälsar på dom?
Det svaret fick jag när jag frågade varför dom inte brydde sig mer om lillan.

Dom bor 13 mil från oss, dom kan komma över dagen o hälsa på med bara för att äta sen är dom på stan resten av dagen. Jag menar, HALLÅ ERAT ENDA BARNBARN DÅ????

Ts: det är samma sak här.. Vår dotter är deas enda barnbarn som dom har. Men dom tror att dom kan köpa vårt barn med kärlek och det kommer inte fungera i längden alls.. jag menar vårt barn blir äldre och äldre. Och kommer ju att inse vad dom håller på med. vi bor 20 minuter ifrån dom och dom är aldrig här och hälsar på.. kanske det blir 2-3 ggr om året och det e inte mycket. oftast på mitt intiativ som dom gör det..

Så ts säg upp bekantskapen innan ert barn blir stor och vet vem sin mormor och morfar är

Håller på att grubbla ihjäl mig!!!!!!!!!! Hade ett snack med mamma i torsdags, hon har inte ringt sen dess och vår dotter fyller år på onsdag. Undra om dom har tänkt komma då???
Vilken mamma gör så här??????????????????????

Ikväll har jag berättat för mina föräldrar.

Lite bakgrund: De bor 60 mil bort, vi träffas inte så ofta. Särskilt min mamma är väldigt speciell, det är en lång och komplicerad historia. De har väldigt svårt att visa känslor, och min mamma tror alltid att allting ska gå fel. Jag tror kanske att det beror på dåligt självförtroende, min mamma tror inte att min sambo "duger". Hon målar upp en bild av honom som inte stämmer, och har sagt att hon kan ligga vaken på nätterna och gråta för att vi är tillsammans. Vi har varit tillsammans i sex år, så jag är delvis van.

Telefonsamtalet: Jag var jättenervös. Mamma svarade. Jag bad henne hämta pappa så att jag kunde berätta för båda samtidigt. Hon ville inte, men jag tjatade och så kom pappa och tog luren. Jag berättade. Jag kommer inte ihåg vad han svarade, han lät glad och bekymrad på samma gång. Och så sa han att -Då ska man bli morfar. -Ska det bli en flicka eller pojke? Jag: Men pappa, det vet man inte än. -Det var inte så oväntat. Det är normalt. Hur länge har ni varit tillsammans nu igen? Efter ett tag fick jag prata med mamma: tystnad. Jag: Hur känns det? Mamma: Det känns inget speciellt, som vanligt. Vilken vecka är du i? Jag: 11. Sen berättade jag lite om kroppsliga saker, att de upptäckt att min ena njure är hälften så stor som den andra t.ex. Då blir det lättare för mamma att visa att hon bryr sig om mig.

Pappa pratade lite med Johan, men att mamma skulle göra det kunde man bara drömma om.

Summa summarum: Det känns skönt att ha berättat. Det blev ingen katastrof. Ingen började gråta. Innerst inne tycker de nog att det är roligt, men de har svårt att uttrycka det. Johans föräldrar kommer fråga : Åh, vad sa dina föräldrar? Hur ska man förklara så att de förstår?

Jag har sagt upp kontakten med min pappa ssen flera år tilbaka.. Han vet inte ens att jag fått en son. Orsakerna är tusentals men jag kände tillslut att det var slut med manipulationen och sa ifrån.. Då sa han upp kontakten med mig... Lika bra det så slapp jag ta steget... Jag vill skydda mina barn från honom och hans lögner... De har det såååå mycket bättre utan honom.. Han bot i Thailand så det är ingen risk att vi bara springer på honom..

Jag kan säga att du kan säga upp bekantskapen med dina föräldrar om dom får dig o ditt barn o må så dåligt...min pappa såg jag sist när jag va 5 år o han skulle komma på min 6 års dag men kom aldrig o när jag va 14 år så skrev jag ett brev till han o han ringde mig o lovade massa vi skulle hitta på den sommaren men det blev inget med det....
nu är jag 30 år o har 3 barn o skulle aldrig låta han såra dom på det sättet!
min mamma o jag har inte haft nån mor o dotter band...vi va ovänner i 1 år för hon la sig i mitt liv för mycket...hon tyckte tex att jag skulle fortsätta vara gift med min ex man för barnens skull,fast har varit otrogen med en vän till mig.
Barnen skulle mått jättedåligt om jag hade stannat kvar hos han för dom hade känt att jag inte mått bra.Jag hälsar på min mamma ibland men berättar inget privat om mitt liv för då lägger hon sig i igen o det accepterar jag inte!...
jag har varit ihop med en 8 år yngre man på 22 år o vi gifte oss den 9 september o fick en dotter ihop för 2 månader sen o har aldrig varit lyckligare.

Det ska stå att jag ÄR ihop med en 8 år yngre man =)