Hur ska man kunna bli kär i min situation?

Provat nätdejting?

Jag har varit singel (o mamma!) till o från under många år, o visst kan det vara svårt att hitta en vettig kille vare sig du är mamma eller ej!
Men genom jobb, utbildning o via gemensamma vänner är min erfarenhet att det oftast går att hitta någon!
Sen om det funkar är ju en annan sak - men man kan ju inte begära att man ska träffa den rätte med en gång!
Har du tur så träffar du ju en bra kille som du trivs med på en gång när du väl träffar någon, men oftast så tar det ju ett tag innan man lär känna varandra, o under den tiden så kan ju saker ha dykt upp hos killen som du inte riktigt gillar.
Det är inget fel med att träffa fler olika - det betyder ju inte att man "ligger runt" eller liknande, om det var det du syftade på när du skrev att du "vill inte heller vara en mamma som dejtar kille efter kille"??
Att dejta någon är ju ett sätt att lära känna någon - man träffas o pratar o umgås, o kanske pratar i telefonen o så!

Jag har aldrig upplevt det som något negativt att jag har barn - jag har aldrig träffat någon som harvalt bort mig pga det.

Kärleken kommer när den kommer- vare sig man söker aktivt efter den eller inte!

Hmmm ja jag vet inte, jag är i samma situation själv. Det är inte helt lätt att vara mamma och träffa någon ny, men jag antar att med rätt person så funkar det... Senaste killen jag träffade kändes allt jättebra med, vi kände varandra sen innan och vi passade verkligen ihop. Förutom att han inte kunde se sig själv i förhållande till mina barn. Han ville vara med mig men blev skraj för att jag har barn. Hoppas såklart jag träffar någon som inte låter sig skrämmas av det :)

Har tyvärr inget bra svar på din fråga, men jag känner igen mig.. Jag är (snart) 23 år, och har en 3-årig dotter. Man klarar ju sig bra som singel också, men visst finns det ju nån slags längtan efter kärlek också.. Jag har märkt att många killar säger att de tycker att det är "coolt" att jag är mamma, och att det är mera plus än minus.. MEN, ingen har verkat vara intresserad på riktigt. Undrar, precis som du, var man kan hitta någon? Om man dessutom är lite blyg.. Själv studerar jag, så nästan alla i min närhet är i min ålder eller yngre.. och de är oftast inte riktigt på samma nivå.. Så var kan man träffa någon trevlig lite äldre/mognare kille, som möjligen själv har barn, men inte är gift? Finns det ens såna kvar? :D

Haha jag känner precis som dig metaphor. Jag är också blyg, så jag är oftast inte den som tar första kontakten.
Och samma med killar, man vill ju ha någon som är mogen för ett föräldraskap, inte någon som känner att festa är livet. Ansvar är ju en stor del av det jag söker hos en kille numera. Det duger ju inte med "vem som helst"heller. Det gör det extra svårt att faktiskt hitta någon ny =/ 

Man får akta sig att ensamheten inte går så långt som för mig.

Jag har gett upp om att hitta kärlek igen (kan inte ens föreställa mig själv i ett förhållande) och orkar inte längre ta hand om min son så numera bor han hos sin mormor och jag räknar med att han bor där tills han blir vuxen, jag träffar honom var fjortonde dag.

Jag har gått tillbaka till mitt gamla yrke som sjöman och väntar tills jag inte orkar jobba mer sedan får vi se vad som händer då.

Jag tycker att nätdejting är helt ok. Fast första gången jag provade tyckte jag som ni - att det inte var något för mig. Men ge det en chans till. Var träffas man annars lediga män, när man själv bara är barnledig varannan helg, de kommer ju inte bara och knackar på liksom. Fast att jag har barn verkar vara en nackdel tycker jag, att män tycker det alltså.

vissa killar ser det som en nackdel men då e dom ju inget o ha^^

e oxå ensam med en liten dotter på 14månader :). själv e jag sån att jag sällan fixar barnvakt men nu har det blivit typ 2ggr i månaden till mina föräldrar. just för att som sagt killarna kommer tyvärr inte o bankar på dörren :P

men typ bli bara medlem i några communitys som faller dig i smaken, börja snacka allmänt o sen who knows kanske ni planerar en träff or not . men brådska inte,det blir så himla fel då.trust me.

good luck

Är i samma sits som TS men har tre barn. Letar inte efter en ny man men vill ju gärna göra det i framtiden. Just nu är jag föräldraledig men ska fortsätta plugga nästa vår och efter ett år i plugget blir det jobb. Så då tror jag att mitt "sociala" liv börjar och ev. kan hitta kärleken. =)

Bara vänta och ha kul på vägen.
De flesta träffar den "rätta" först vid 30 års ålder. Det kan tom vara så att en person man träffat tidigare har bangat då, men återkommer med större intresse kring 30 års ålder.
Se dock upp med personer som är mer än tio år äldre. En del män kan bete sig som omogna tonåringar trots sin ålder. Att ha kvar barna sinnet är inget fel, men att ha ett vuxet barn är bara belastning. 

Det finns en kontaktsida som skiljer sig från alla andra datingsiter och kontaktforum:

www.battledate.se/

Är du aktiv så kommer du garanterat få träffar, är du inte aktiv får du inga träffar. Du väljer själv. En annan fördel är att du slipper kontakt från personer du inte är intresserad av.

Sen finns det även kontaktforum som inriktar sig på vänskap.   

Lycka till.  

Jag är också ensamstående mamma och det finns INTE EN SUCK att jag orkar med en man, hur kär jag än blir. Det finns ingen tid! Kolla här liksom:

8-17 jobba
17-19 laga mat, duscha, tvätta, städa, umgås med barnet, diska.
19-22 trött, vill ta det lugnt, EJ ha någon som sitter bredvid och ba "ska vi ligga eller? snälla? jag tycker ju om dig"

Och så ser veckorna ut. På helgerna hinner man väl förvisso lite mer men det bygger man inget förhållande på.

Så hur jag gör? Glömmer män, ligger med de verkligt snygga en gång och träffar dem aldrig mer, lever mitt liv. Sonen växer upp sen och då kanske man orkar.

Men TS, jag har inte träffat någon kille som ser det som en nackdel att jag är mamma.

Eller jo en förresten... men han var nog sjuk på något sätt då hans beteende i övrigt lämnade mycket att önska.

Oj då jag såg att tråden var väldigt gammal