Kan man ställa diagnos på en tre åring med

Varför tror du att ditt barn har just ADD? ADD är ju samma som ADHD (egentligen finns inte ADD längre utan man kallar även den diagnosen ADHD) fast utan det hyperaktiva, dvs svårt med koncentration, uppmärksamhet, uthållighet osv. Men hur detta yttrar sig vid 3 års ålder vet jag inte riktigt, kontakta BUP eller barnpsykolog via BVC om du är orolig.

Supersvårt att bedömma vid den åldern.. min dotter är 5 år och har ett team omkring sig..

vi avvaktar just för att det är svårt att lixom sätta fingret på vad som är fast och tillfälligt och vad som inte är det..
Men att det vi är överrens om att hon inte är som andra ...

Men eftersom vi har allt som går ( känns det som) på nära håll så är vi kvar i rullorna, då jag snarare blir överraskad om det INTE är något än tvärtom..

Min 9 åriga dotter har ADD men utreds även för autism så jag kan nog inte riktigt ta henne som exempel. Men hon har, förutom sina sociala svårigheter och annat, svårt med just koncentration, ork, uppmärksamhet och störs lätt av ljud omkring sig. När hon var mindre var hon väldigt rädd och orolig och det tog lång tid, upp i femårsåldern, innan hon kunde tala någorlunda flytande. Hon har fortfarande svårt att uttrycka sig i ord, det kan vara för att hon har svårt att fokusera men logopeden säger att hon har en väldigt splittrad uppfattning av verkligheten runt omkring sig. Det bästa är att utreda om du har funderingar.

Behövs det någon diagnos i den åldern?

Jag kände inte att det behövdes förrän mitt barn var tonåring, fram tills dess fungerade det iaf genom att jag var mycket väl medveten om att mitt barn faktiskt har ADHD/ADD, vilket diagnosen också blev när jag bad dem utreda (pga att barnet behövde mer stöd i det läget)

Vad har ditt barn för symptom? 

Ju tidigare man utreder desto bättre. Sen beror givetvis allt på vilka svårigheter barnet har.

Undrar på vilket vis det alltid är bättre? Bättre för vem? Barnet eller föräldern som får nåt att skylla på?

Jag har sett alldels för många där man skyller frånvaro av föräldrar på ADHD, frånvaro av uppfostran, av vett och etikett på ADHD, frånvaro av all styrning i unga år på ADHD..
Finns gränser för det också... ADHD orsakar inte allena alla problem.. 

I första hand är det bäst för barnet!!
I andra hand för föräldrarna som inte behöver känna att det är deras fel!

Hur tidigt en diagnos "behövs" är ju framför allt beroende av hur stora svårigheter det handlar om, o hur mkt styrkorna kan kompensera.

När särskilt stöd behövs så ska det ju ges o utredning/diagnos/utvecklingsbedömning el dyl bör ses som en karta.
Strävansmålet är att nå målet, o sen vilken väg man tar är mindre viktig, bara man kommer fram. Med diagnos går det skaffa sig kunskap, som är nyckeln till mycket. Så även till småvägarna på kartorna.

Så känner jag

Jag känner ett par föräldrar till två barn (syskon alltså) med ADHD som föräldrarna har skyllt ALLT fel/hyss/osv barnen gjort på ADHD.. Innebar ju att föräldrarna slapp allt ansvar för barnen, de lyssnade ju iaf inte.. 

Man kan ju önska att med diagnos följer utbildning OCH förståelse för diagnosen, här blev de erbjudna utb men tackade nej, förståelse hade de ju redan, allt beror på ADHD och det kunde de inte göra nåt åt. Därmed lämnades barnen att få växa upp utan uppfostran/styrning överhuvudtaget, förutom att datormodemet togs bort vid enstaka tillfällen om de gått över gränsen=föräldrarna blev kallade till soc tex.=barnen sov några veckor hos kompisar som knarkar så kunde de använda internet hur de ville. smart, va..

Jag har ett barn med grav ADHD, med insikt i vad ADHD kan innebära, rimliga krav, minutschema och täta kontakter med skola klarade hen grundskolan med mycket bra betyg. 

Vilka symptom har ditt barn?

Man kan ju inte dra alla över en kam, heller! Bara för att du känner ena familj som skyller allt på sitt barns diagnos så innebär det inte att detta gäller för alla.

Ladyshady, jag är också nyfiken på ditt barns symptom. :)

Det säger jag inte heller, speciellt som jag själv har ett "sånt" barn.   

Säger att det kan i vissa fall vara en för "lätt" utväg för vissa när de inte orkar finnas där som den vuxne/föräldern och göra det de ska=uppfostra och ta fullt ansvar för sitt barn. Som tur är så klarar de flesta av att ta till sig vad diagnosen innebär, men några fåtal utnyttjar den fel (fel i mina ögon alltså, inte i allas)

..dock borde fler utredas, tror mörkertalet för ADHD är stort.. men det är dyrt att utreda och man måste som förälder orka driva det om folk runtomkring säger att det nog bara är så att barnet faktiskt inte har kapacitet att klara mer=lågbegåvat.. och man som förälder blir klappad på huvudet när man tror att ens barn är smartare än vad det är.. för de flesta föräldrar vill att deras barn ska vara "duktiga", inte den sämsta i klassen.
(jag ville inte  acceptera att mitt barn var sämst, jag visste ju vad hen har för kapacitet bara hen får visa det, krävde och fick en utredning och diagnos och direkt samma vecka fick hen den hjälp/stöd som krävdes i skolan och plötsligt ÄR mitt barn bäst i klassen igen så det lönar sig att stå på sig om man är övertygad, så lite kan skilja från att vara "sämst"=prestera nästintill inget till "bäst"=klarar av alla uppgifterna igen)

(jag har även ett barn som ÄR "sämst" i klassen -inget som bekymrar den ungen -, det var inte det jag var rädd för i fallet ovan, tvärtom ska alla barn ha det stöd som krävs för att de ska utvecklas optimalt, oavsett förutsättningar. Den smarta ska ha stöd även den för att få fortsätta utvecklas, precis som mitt barn med stora problem behöver sitt för att få komma den lilla bit hen kommer nå, alla steg är viktiga, oavsett om de är jättekliv eller små myrsteg)
 

Allt är ju relativt o det finns ju inga garantier för att barn med NPF klarar skolan för att de har föräldrar som har kunskap insikt o jobbar o kämpar med sina barn.
Även med samma diagnos är ju alla olika o styrkorna bär en bit på vägen. Hur långt beror ju på hur stora styrkorna/svårigheterna är.

Själv arbetar jag med barn med npf o har 3 barn med diagnoser inom NPF.
14 åringen har kombinerad adhd och autistiska drag. Hon är bäst i klassen.
7-åringen har autistiskt syndrom, kombinerad adhd, trotssyndrom, tvångssyndrom, motorisk koordinationsstörning samt dysomni. Hon har assistent i skolan o vi kämpar oss gula o blå med henne!
5-åringen har en ospecificerad adhd-diagnos o även honom kämpar vi oss igenom dagen med. Han utreds för autism o vi har börjat träna TBA. Vi har handledning 2 ggr i veckan men även hab har svårt att få till det med honom!

Ändå känner jag att vi är kompetenta o insatta!!

Mina två yngsta fick diagnos när de var 3,5 år! Då var vi helt slutkörda!
Inget funkade på dem! Vi kunde helt enkelt inte fostra dom!
Vi behövde verkligen diagnoserna o vi har haft/har nytta av dem!
Mina barn fungerar inte som andra o de kräver ett annat förhållningssätt! Blir de inte bemötta efter sina förutsättningar så Kan de inte fungera optimalt efter sina förmågor!

Vad är "TBA"?

Tillämpad Beteende Analys.