• Anonym (Fridolina)

    En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!

    Jag undrar om det finns något intresse av att prata om vårdnadstvister, ventilera lite och få stöd i en tråd? Jag tänkte att jag åtminstone testar och ser om någon hänger på!

    Jag och min 3-åriga sons pappa ligger i en tvist som började som umgängestvist i augusti 2009 och som nu har mynnat ut i en vårdnadstvist med tid för huvudförhandling i slutet av nästa vecka.

    Bakom detta ligger mycket smutskastning (som ofta vid vårdnadstvister) och lögner, det hela började med att pappan stämde mig då han hävdade att jag ägnade mig åt umgängessabotage vilket absolut inte är sant; jag har tvärtom jagat honom med blåslampa för att få igång ett umgänge och främjat relation mellan far och son på alla tänkbara sätt.

    I november 2009, februari 2010, juli 2010 och november 2010 har vi fått fyra domar på umgänge som alla har brutits av pappan. Sammanlagt har han träffat vår son drygt 20 timmar sedan juli 2009 trots att jag hört av mig oändligt många gånger och försökt få igång ett kontinuerligt umgänge för sonens skull., men utan någon som helst lycka.

    Nu stundas huvudförhandlingen och magontet börjar göra sig påmint. Jag vet med mig att jag har rent mjöl i påsen men frågan är om tingsrätten anser att det räcker.
    Jag känner även att min son blir en förlorare i det här varesig jag ges ensam vårdnad eller vi tilldöms fortsatt gemensam vårdnad.

    Jag kan välja mellan pest eller kolera... Antingen fortsätter den gemensamma vårdnaden, det blir krångel med pappersarbete gällande sonen vilket går ut över honom; eller så får jag ensam vårdnad och pappan försvinner ännu ett snäpp längre bort ifrån sonen. Vilket som, så fungerar ju inte umgänget och min son kommer inte ha ett närvarande pappa. Chansen finns att han någon gång tar sitt förnuft till fånga, men sedan vi separerade för 2 ½ år sedan har något intresse för sonen glimtat till en enda gång...

    Är vi fler som befinner oss i en knivig sits, som sörjer att vår separation från barnens andra förälder går ut över våra barn på ett eller annat sätt? Dela gärna med er av er historia, så följs vi åt och peppar varandra


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-16 14:15
    Sedan vi separerade för 2 ½ år sedan har inget intresse för sonen glimtat till, inte ens en enda gång* skulle det stå.
  • Svar på tråden En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!
  • Anonym (E)

    Vet hur det är, är sjukt nervös, har om en månad Muntlig förberedelse hos tingsrätten. Har också insett att det blir en massa lögner, blev helt chockad när jag läste det pappan berättat. Allt från början till slut var lögn.
    Kan kort sammanfatta att vi fick ett barn sommaren 08, första 6 månaderna jagade jag honom så han skulle träffa sitt barn, ibland dök han upp ibland inte. Till slut blev det familjerätten, dit gick vi i mer än ett år typ varannan månad, han fick varje gång ett schema med tider att följa, inte en enda gång har han lyckats hålla tiderna eller komma i mer än 2 veckor i streck, Så vill han ända ha uttökade tider och mer umgänge, samtidigt har han haft missbruksproblem vilka jag inte tror är över, han blev senast dömd till villkorlig dom för 1 år sen..

    Han har stämt mig för att han vill ha mer umgänge och overnattningar från fredag till måndag, vårt barn är 2¨och ett halv år och aldrig sovit hos honom.. Sen om 6 månader vill han ha varannan vecka. FAttar inte hur han kan kräva sånt när han inte ens kan hålla varannan helg lör och sön dagtid, vissa gånger kommer han 1 timme sent vissa helger kommer han inte alls.

    Jag är sjukt nervös vad som kommer bli av allt....

  • Anonym

    Ett tips till er båda är att ni skriver upp alla umgängestider med datum då pappan uteblivit, iaf senaste sex månaderna. Jag kunde alla uteblivna umgängestillfällen som rinnande vatten och mitt ombud förhörde mig på dem under huvudförhandling som för att verkligen visa hur läget såg ut!
    Tänk också på att utgå från barnets bästa hela tiden. Att barnet blir ledsen, t.ex vill inte äta efter utlovat umgänge med pappan som inte dyker upp eller hur nu era barn visar att de känner sig svikna. Min dotter t.ex blev fruktansvärt utåtagerande, sparkade på soffan, skrek rakt ut och fick jämt ont i magen då det nalkades umgänge eftersom hon blev sviken gång på gång. 
    En tråkig sak som ni också får ha i åtanke är att detta med en pappa som uteblir vid umgänge inte direkt anses påverka vårdnadsbiten. Har ni sökt om EV så måste ni med era ombud benhårt puscha på att vårdnadsbiten INTE fungerar, med underskrifter som ej skrivs på, passansökan eller vad som nu är ett problem. Att ni inte på något sätt kan sammarbeta med den andre föräldern, om kränkande ord förekommit, kan du komma ihåg när och vad som sades? Bevis? Hur påvarkas barnen om de hör pappa trycka ner deras mamma?
    Lycka till!  

  • Anonym (E)

    TAck Anonym verklligen bra tips, har antecknat hans besök och uteblivna besök sen vår dotter föddes i almenackor så det finns...

  • cissan79

    Hej!
    Är själv mitt upp i en umgängestvist och känner mig helt matt. Jag har skrivit en del om min process då jag behövde tips o råd men det kom inte så mkt kanske bättre tur här

  • Anonym (Linda)

    Har muntlig förberedelse i mitten av april... Umgängestvist. Vore jätteskönt att få prata av sig med några...

  • Anonym (jobbigt)

    Här är en till som behöver ventilera..

    Fick mitt barn våren 09, har då varit ensam gravid och var ensam framtill att barnet var ca 5 månader.. Pappan var mest intresserad av att göra livet surt för mig, men eftersom jag verkligen ville att mitt barn skulle ha sin pappa så la jag fram det så att jag ville försöka igen att bli en familj.. det höll i ca 8 månader, och det var dom värsta 8 i hela mitt liv!! han var känslokall och elak.. brydde sig inte speciellt mycket om barnet förutom när det passade honom förstås.. Har gått tillbaka till honom 2 ggr för att jag VERKLIGEN ville att han skulle vilja ha en familj och ta till sig barnet men det misslyckades..
    Har försökt med familjerätten men han vägrar.. Droppen gick när han tog barnet och stack 35 mil härifrån och vägrade komma hem föns efter 1 vecka trots vi hade kommit överens om max 3 dagar.. Väntar nu på rättegång.

    Det största problemet med pappan tycker jag är att han bara vill göra saker surt för mig.. han verkar inte inse att det är barnet som får ta halva smällen också.. han tjänar över 25000 i månaden.. jag har bara barnbidraget och tusen spänn från fk varje månad, men ändå är det jag som får stå för allt för han *vill inte bli blåst eller behöva betala mer än nödvändigt* som han säger..
    Så menans han strör pengar över sin bil med nya fina grejer för flera tusen, sitter jag och har inte råd med nåt.. underhåll och liknande vägrar han betala, men det är nåt min advokat skulle ordna, men allt går ju så trögt..

    Hm.. ja det blev lite långt, men jösses om jag hade skrivit allt annat som händer runt pappan, då hade ni fått läsa en hel bok haha.. Lycka till allihopa!!

  • Anonym (kämpar på)

    Hej!

    Jag ligger oxå i vårdnadstvist och har tidigare gått igenom en boendetvist som resulterade i fortsatt vv boende,det som tillkommit efter det som gjort att jag stämt pappan på ensam vårdnad är att han misshandlat vårt barn!
    Pappan är dömd för misshandeln av vårt barn och det finns klara bevis på det,han har överklagat domen och nu väntar vi på en tid i tingsrätten för huvudförhandling! Har väntat sen December...
    Fick reda på av min advokat att han kommit in med bevisning i form av personer från soc som gjorde boendeutredningen på oss. Trots stora brister av omvårdnad mm tyckte dom att vi skulle fortsätta med vv boende och nu undrar jag hur de kan komma och vittna till hans fördel? Är de för barnaga på soc?Jag fattar inte,gör ni?

  • Anonym (Snart dax TR)

    Hej,

    Ska till TR om ett par veckor med en "pappa" som endast vill dra mig dit för att få igenom sina absoluta krav på varannan helg fr-må.

    Sonen är 17 månader och har bara sovit hos honom enstaka nätter ännu.

    Han vägrar ett upptrappningsschema och har även dömt ut FR som har gett upp på oss.

    Det tog slut under grav, och sedan sonen föddes har han bara bråkat och vägrat göra schema. Jag har varit den drivande till att få till ett schema sommar - och lov. Han svarar på allt genom att passera önskat sista-svars-datum och sedan påstå att jag "saboterar deras umgänge" när jag då bokar mina egna planer.

    Allt sånt och en massa elak korr. finns på pränt. Han är anmäld för ofredande och trakasserier.

    När jag läste inlagan till TR - kände jag bara spontant att : det här är inte sant! Hur kan en människa och hans ombud ljuga ihop något sådant? Bl.a. stod att "modern motsätter sig ett schema för att hon inte önskar binda sig vid fasta tider pga. sin extravaganta livsstil " Att jag "åker på flera längre semesterresor per år" och vill att sonen träffar sin far minimalt. Samt att jag "överutnyttjar sjukdomstillfällen"

    Jag blev helt paff! Jag som kämpat för ett schema, erbjudit honom f-ledighet, vabb osv. Han är den som även skriftligen - t.o.m. via sitt ombud skrivit att han "inte önskar ta hand om sitt barn i veckan mellan 8-16" .

    Jag har flera mail där jag ifrågasätter varför han inte kan ta hand om sin son när han är sjuk och att det därför blir långa glapp mellan deras umgängestillfällen.

    Grrrrr - först blev jag rosenrasande - men sen kände jag att eftersom allt är dokumenterat så förstör han ju bara för sig själv. Undrar om han själv tror på det som står där? Ibland tror jag att hans är seriöst sjuk :( 

  • Anonym

    Jättebra initiativ att starta upp en sådan här tråd!
    Känner även jag ett behov av att "ventilera" lite.. Min situation ser kortfattat ut såhär:

    Jag och mitt ex har en son på 3 år och vi har gemensam vårdnad och precis kommit igång med varannan vecka, vi separerade förra sommaren och sedan dess har jag fått ta emot en hel del smutskastning och hot, han säger saker som t.ex: att jag är en hora som lämnade honom för att supa och kn***a runt, och att jag ska dö för att jag har gjort såhär o.s.v. Saken är så att jag lämnade honom för att hade problem med sitt humör och va rätt taskig, framförallt när han va full (har även svårt att hantera alkohol).
    Jag har hela tiden sett det så att han är sårad och inte tagit åt mig så mycket av det han har sagt, men då har han för att komma åt mig sagt sånna saker framför vår son istället. Det lugnade altteftersom ner sig lite men han fick ett ryck varannan vecka och ringde och skrek och kallade mig saker, jag tog kontakt med familjerätten och vi va på möte där, efter det mötet tyckte inte socialsekreteraren att vi skulle ha gemensamma möten då mitt ex gjorde påhopp även där. Såhär längt känner jag att vår son har skonats någorlunda.

    Men då kommer vi dit vi är nu, för några veckor sedan så ringde mitt ex mig (jag hade vår son) och pratade osammanhängande och släpigt, han va jättetrevligt och hotfull omvartannat och jag kände snabbt att det var något som inte stämde. Den dagen slutade hur eller hur med att han bröt sig in i mitt förråd . Han skulle ha vår son 2 dagar senare och jag kände en klump i magen över att behöva lämna honom till sin far, samma dag så ringer han kl 5 på morgonen och är i samma skick som 2 dagar tidigare. jag bestämmer mig för att åka bort i några dagar för att undvika obehagliga situationer.
    Han bad senare om ursäkt och jag förklarade för honom att jag känner mig otrygg att lämna vår son till honom.
    När han sedan hade vår son veckan därefter får jag på omvägar höra att hanhar skrikiga och fört liv i sin lägenhet så att securitasvater hade ditkallats, han hotade vakter och grannar. kl va då 1 på natten. Vår son va inte på dagis dagen efter. jag konfronterar honom och han säger att det är överdrivet, men nämner att hyresvärden hade antytt att han kommer bli vräkt.

    Jag har tagit kontakt med en advokat nu och har så gott som bestämt mig att ta steget och begära egen vårdnad, jag kan inte avvakta mer för det känns som att det bara blir värre.
    Jag försöker vändra och vrida för att se situationer ur alla vinklar.. :(

  • Anonym (Fridolina)

    Hej på er alla!

    Fy, så ledsen jag blir över att höra hur ni och era barn blir behandlade Det man hör om i media är fäder som blir orättvist behandlade men även våra situationer borde belysas, så kanske vi mödrar i vårdnads- och umgängestvister kan slippa få galla spydd över oss... För det vet väl alla att om man ligger i vårnadstvist, då är det uteslutande moderns fel? *sarkasm*

    För mig är nog huvudförhandlingen slut och vi kom fram till en förlikning, jag fick igenom precis det umgängesschema jag ville ha för sonens skull (successiv upptrappning). Pappan satt och ljög domaren rätt upp i ansiktet och domaren fick reda på det, så jag misstänker att domaren ställde på pappan ganska mycket. Eftersom det blev förlikning så var vi inne med våra resp. advokater själva så jag vet inte vad som sades när pappan satt där med domaren. Dock sa domaren till mig att det här är pappans sista chans och det tror jag att domaren även klargjorde för pappan.

    För helt plötsligt, efter 2 ½ års tid så har pappan börjat sköta umgänget. Han har varit hemma hos mig och sonen fyra lördagar på raken 4 h/gång och ska vara här ytterligare två gånger innan sonen successivt ska börja vara hos honom (först dagtid fyra dagar, sedan en övernattning och så småningom varannan helg).

Svar på tråden En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!