Kurator eller psykolog?

Väntetiden varierar mellen olika län. Jag hade inte särskilt stora problem med att komma till psykolog, det tog väl kanske en månad eller så.

Jag kan inte säga att det är en jättestor skillnad. De har ju olika utbildningar i botten, men oftast tycker jag det snarare handlar om individen i sig. Jag har haft psykologer jag inte kommit bra överens med, men även en jättebra.

jag undrar också. vad är skillnad på kurator/sköterska/psykolog..? vilka får gå till psykolog? vad behöver man ha varit med om?

Vågar inte säga att jag beskriver de absoluta sanningarna nu, men ungefär så här: 

De har olika grundutbildningar. En psykolog har gått psykogogutbildning och kuratorer är socionomer. 
Kuratorer har en "bredare" och mer social syn på människan. De flesta kuratorer har dock vidareutbildning i någon psykoterapeutisk inriktning.  Inom psykiatrin tror jag att i princip alla har det. Det innebär att de har kunskap att ha "terapeutiska" samtal. För psykologer ingår detta i grundutbildningen. För att bli legitimerad psykoterapeut behöver man mer utbildning, "steg 2" Detta krävs för både psykologer och kuratorer. Psykoterapeuter kan alltså ha olika grundutbildning.

Jag tror som föregående att det handlar mer om personen än om vad personen har för utbildning. Tror inte att det handlar om "vad man varit med om" utan mer om vem som har möjlighet att ta emot just nu. 
Inom psykiatrin är det dock snävt vilka som får gå i regelrätt terapi hos leg psykoterapeuter. Då handlar det om att man både ska bedömas ha ett stort lidande samt att man är motiverad till att förändras. 
 

Tillägg till ovanstående inlägg. Det stämmer att det är utbildningsbakgrunden som avgör titeln som kurator, psykolog, sjuksköterska och även psykoterapeut. De som har behörighet att läsa vidare till psykoterapeuter är bland annat psykologer, läkare, sjuksköterskor, socionomer, diakoner och ett par till (googla om ni vill se exakt). Psykoterapeut är en skyddad titel som syftar till att man är behörig att genomföra terapi utifrån någon av inriktningarna "Kognitiv" "Psykodynamisk" eller "System/Familje" under eget ansvar. Grundutbildningen eller gamla steg 1 ingår i psykologprogrammet men andra yrkeskategorier måste läsa grundutbildning + steg 2 för att få leg. psykoterapeut.

Den praktiska skillnaden är ofta svårigheterna i ens problem. Kuratorer utan steg 2 brukar få (varierar på olika mottagningar) stödjande samtal vilket egentligen inte följer någon direkt evidensbaserad terapimetod.

Problemet idag är att yrkeskategorier med steg 2 (psykoterapeut) idag träder över på varandras områden och då kommer det syvende till sist att handla mycket om personkemi med den psykoeterapeut man hamnar hos.

Min personliga uppfattning är att en del med steg 2 utbildning utan psykologutbildning (som är 5 år + 1 års praktik) ofta blir väldigt 'manualbaserade' i sitt förhållningssätt, dvs de håller sig strikt(are) till metod och ramar och är det således en komplex patient kan det ibland bli lite knasigt.. men detta är min högst personliga åsikt...

Kan man få två sköterskor att prata med isf?
Tycker mycket om hon jag har just nu för hon hjälper mig med mycket annat för att försöka få ordning på  mitt liv. Men känner att jag inte kan prata med henne om det jag verklign behöver prata om.

I det här fallet kanske det är kemin mellan dig och kuratorn som inte stämmer.  Jag tror att sådant spelar jättestor roll. Träffar du någon där det känns helt rätt så finns det nog inte något bekymmer för dig att prata.
Är det via en vårdcentral du fått den här kuratorkontakten?

Du kommer nog inte kunna få gå hos två, men byta har du all rätt till att få efterfråga iaf. Men om du känner att du inte kan prata om allt med henne, beroende på hur många gånger ni träffats naturligtvis, så kanske alliansen eller kemin som föregående inlägg poängterat inte helt stämmer. Tänk på att hon är där för Dig och inte tvärt om...

För mig känns psykologer med en psykoterapuet-utbildning som det bästa.
Finns en anledning till att psykolog-programmet är över 5 år ....människan och psyket är komplext....

Hade för mig känns mest tryggast att gå till en leg psykoterapuet än en kurator eller sjuksköterska. Känns som att dom inte har tillräckligt med kunskap inom området.

Alla kuratorer och sjuksköterskor behöver naturligtvis inte vara dåliga eftersom de inte har en 5 årig utbildning som psykologer. Ofta har de en enorm erfarenhet och personlighet som väger upp för mycket. Och därför är det ju väldigt viktigt att man på varje mottagning gör en korrekt bedömning om svårighetsgraden och behovet för pat innan man remitterar till första lediga. Sen finns det psykologer som tyvärr inte har rätt virke med avseende personlighet vilket gör att kunskapen de besitter blir sekundär. Men ska man tala generella termer så kanske vissa föredrar teoretisk kunskap för att känna sig trygga.

jag går till en sköterska just nu som jag har väntat en månad på, vilket varit en besvikelse eftersom jag hade hoppats på en psykolog (velat gå till en i fem år men alltid gått till kurator) fast vad jag förstår det som är de första samtalen mer av utredande karaktär och avgör om man får gå vidare till en annan, så är väl där jag är just nu.

för mig har inte alls kurator fungerat. såg en föreläsning om hur samtalsstöd egentligen hjälper, och de sa att samtalsstöd har sämst effekt av alla och att vissa upplever att det t.o.m blir sämre. jag är en av dessa som upplevt just det. 

de sa också att en kurator ofta arbetar nära kbt och är inriktat på att man ska "ändra" sitt beteende, hur man tänker och vad man gör. de fokuserar oftats inte på saker som hänt utan håller sig till nuet och att man ska aktivera sig. kan nog se ut lite olika men det stämmer bra överns med min upplevelse hos alla jag gått till förutom en.

vad är det du känner som inte fungerar för dig TS? är det personkemin eller just själva terapin som helhet? för mig kändes det som att gå till kurator var mer att stå och stampa på samma ställe och aldrig ritkigt ta tag i det problemen kom ifrån.

för övrigt känner jag igen mig väldigt mycket i det du beskriver, och jag har fått höra sen 5 år tillbaka att det inte ens är någon idé att söka psykolog, tydligen har jag inte mått tillräckligt dåligt.

men det är skitsnack. om jag var dig skulle jag antingen gå till läkare och via dem få en remiss till psykiatrin. eller helt enkelt söka mig till psykiatrin själv. vart bor du någonstans?

jag har väntat en månad för att få komma till psykiatrin men fick veta samma dag jag var där att man tydligen inte behöver ha en remiss utan kan söka sig dit på en gång. trodde det bara var för akuta ärenden man kunde göra det men tydligen inte. så ett tips är att göra det om du är missnöjd med den terapin du har nu! men då kanske det är en månads väntetid, men när du väl har "foten inne" så bokar man ju tid med den man pratar med.

Är hos psykriatin jag går, och trivs väldigt bra med sköterskan jag har nu tillskillnad ifrån första och känner att hon hjälper mig med en del jag behöver. Bara kan inte får ut mig och säga saker. Har haft svårt för de med alla andra med så därför jag är tveksam. Och känns jobbigt att åter igen byta fram och tillbaka när jag får förklara om visa saker igen, känns jobbigt nog att jag ska få ny psyiatriker snart. Så ja egentligen blir det ju samma sak med en psykolog. Men aldrig har jag känt helt förtroende för någon jag gått hos för jag har svårt att lita på människor.
Är inne på min sjätte samtalskontakt och är bara en jag kunnat känna mig bra hos även om det fortfarande inte var helt.

Samtalsstöd är ingen metod i sig och används ofta som kontrollgrupp i kliniska studier för att utvärdera effekter av olika terapimetoder. Därför är det som jag skrev tidigare väldigt viktigt att man ser till vad patienten har för problem och BEHOV av när man väljer behandling. Att ge samtalsstöd till en person med uppenbara tvångssyndrom vore ju väldigt knepigt, medan en person som inte har några direkt specifika och konkreta problem utan behöver någon att bolla bekymmer och andra svårigheter med kan säkerligen dra nytta av en mer stödjande insats. Det är helt enkelt en bedömning som måste göras ordentligt innan.

Ja skillnaden i ett kognitivt stödjande samtal och en kognitiv terapi är strukturen. Det finns en väl utarbetad modell och metod för hur en terapi går till beroende på problematik, medan en stödjande insats med kognitiv inriktning mer är följande i patientens problem och anpassar den lite efterhand.

men säg annars just det här till den du pratar med nu? har du provat göra det någon gång?

har du provat säga mer vad du känner iställer för varför? de är ju dessa personer som är utbildade för att svara på varför du mår som du gör..

jag var själv hos en sköterska nu och det kändesbra för att hon ställde massa fårgor och kopplade ihop saker. hos de andra jag varit hos har det blivit tyst och det har känts som jag har fått fösöka "komma på" saker vi kan prata om.. svårt att förklara

ja precis. är så synd bara för när jag sökte hjälp för flera år sen sa jag att jag verkligen ville ha en psykolog precis som TS men de sa på en gång att jag inte kunde få det (om jag inte skulle gå privat). jag hade mer specifika problem och saker jag gick igenom då men allt var såklart väldigt förvirrande så jag visste nog inte själv varför jag mådde som jag gjorde. det hade jag verkligen behövt hjälp med men istället har jag arbetat med helt andra saker att jag idag 5 år senare får börja bearbeta det som hände för så längesen. nu kanske det här var helt OT, men reagera just på det att se till patientens behov, för är verkligen ingen som gjort det på mig.. jag har ändå precis som TS gått till flera olika kuratorer.

Vad ska man öra för att få en psykolog? Eller terapi? Jag fick en kurator efter 4 månader.