överpositiv hund

måste tilläggas, hon var lite tuggtokig där ett tag så fick tipset att borsta tänderna på henne så fort hon tuggade på något olämligt. Sagt och gjort och inte helt med förvåning, hon ÄLSKADE att bosta tänderna, hon tigger till och med om att få dom borstade *suck*

Låter som du har en väldigt mysig hund ts. var glad istället. vem vill ha en surkärring till hund?

När jag läste din rubrik så tänkte jag direkt att det var en labbe du hade.

Labbar stressar lätt upp sig när det händer något roligt, vilket gör att det ställs höga krav på dig att verkligen vara lugn. När jag kommer hem så pratar jag aldrig med sån glad pipig röst som vissa gör, för det stressar upp hunden på 1 sek. Jag säger lugnt hej och gör ingen big deal av att se honom. Om jag får gäster så kräver jag att han lägger sig i sin säng, och sen efter en kvart får han läsa på gästerna då nyhetens behag lagt sig. Men är även då tydlig med att gästerna måste vara superlugna. Belöna aldrig det hyperaktiva beteendet.

Att använda sig av time-outs är effektivt, speciellt när man tränar. Min hund klarar 2 min, sen måste man ha en time-out annars blir han helt vild.

När det gäller främmande människor så är det träning, träning och åter träning. Gå genom stan när det är fullt med folk, så inser hunden till slut att den inte kan hälsa på alla. Det blir då inte heller en så stor grej när han ser människor. Distrahera med godis om han börjar fokusera på någon speciell person. Låt heller aldrig hunden hälsa om du inte först sagt varsågod. Detta även om den andra personen kallar på hunden. Säg inte varsågod förrän hunden sitter lugnt vid din sida. Med lugnt menar jag lugnt, inte en hund som gnäller av glädje eller skakar i hela kroppen av upphetsning.

Det är även viktigt att se till att hunden får ordentligt med motion och mental stimulans, annars blir problemet 1000 gånger värre.

Jag tror inte att man kan få bort detta överglada helt faktiskt. Min hund tänker aldrig, är totalt orädd och rusar fram i 190 till allt. Även till andra hundar, vilket gör att de ibland känner sig hotade. Men min hund förstår inte det, han är ju bara glad. Detta var min första labbe, önskar att jag visste om detta "problemet" från början för då hade jag uppfostrat på ett helt annat sätt. Det är inte lätt att hantera en labbes gladhet, även om det kan verka som en lätt ras för utomstående. Finns såklart lugna individer också, men de flesta labbar jag känner är precis som din. Även när de börjar bli gamla.

klart de är skönt med en positiv men det är inte kul med en hund som konstant är "speedad", och knappast bra för henne heller som aldrig kan slappna av utan alltid är på G IFALL de händer något superduperskoj så vore ju de ju dumt att missa 2 sek av det. 
 

Inte lika mysigt med en hund som puss-attacker främmande människor på gatan. Min hund kan gå jättefint och inte ens titta på människan, men sen när man precis passerar så tar han sats och hoppar mot personen för att hälsa. Folk blir ju rädda och många har trott att han var aggressiv. Han kan inte stå på 4 ben när han är glad, hela han skakar av glädje och han är som en gummiboll. Man lär sig att hantera det, men ville bara ge ett exempel på situationer där det kan vara ett riktigt stort problem. Folk kan bli både rädda och skadade av glada hundars framfart.

ja klart vissa blir rädda. men jag personligen gillar såna hundar. Tycker bara det är mysigt med glada sociala jhundar som pussas och fnyser sådär gulligt när man hälsar. och mina barn älskar det också. Men ja jag kan föstå attd et inte alltid är så kul som ägare att ha en så speedad hund!

iii hehe skönt att höra att de är ett normalt beteende, började tro att jag höll på att bli knäpp där ett tag. Håller med dig om att om man vetat det så hade man fostrat helt annorlunda.
Ska testa de med att gå på stan, jag har inte vågat just för hon skulle väl bli upp över öronen tokig med alla potensiella lekkompisar som gick omkring helt ovetandes.
Pröva de andra med, vore skönt med en hund som kan vara väluppfostrad och glad i samma och inte bara glad haha 

Åh det låter som min första hund som vi hade när jag var tonåring. Också en labbe och också helt hopplöst, positiv och energisk. Jag blev väldigt skicklig på att lugna ner och att slappna av henne. Så bra blev jag att jag med andra hundar måste peppa till det hela för att inte få slöa vovvar. Jag läste mycket av Turid Rugaas om Lugnande signaler. De kanske är omoderna nu? 

Jag älskar också glädjen med dom, man blir ju själv så glad av att umgås med dom. Hade det inte varit för andra människors reaktion så hade jag inte tyckt att det var ett problem. Men det är inte heller bra för hunden, den hyperaktiva glädjen innebär en ständigt hög stressnivå. Detta är ett skäl till varför jag tycker att barnfamiljer ska tänka över det noga innan de skaffar en labrador. Man hör så mycket om att de är bra sällskapshundar som inte kräver så mycket, men har man träffat en hyper-labbe så inser man att det inte riktigt stämmer. Får de inte utlopp för sin energi och arbetslust så kommer hunden utveckla en hel del problembeteenden. Fördelen är att dessa problembeteenden väldigt sällan visar sig med aggression iallafall.

Jag kände mig otroligt misslyckad som hundägare i början kan jag lova dig. När jag gick på kurser så fungerade inga av instruktörens råd, jag trodde till slut att det var något allvarligt fel på hunden. Men ju mer jag umgåtts med labbe-ägare, desto mer förstod jag om vad det handlade om. Det är kul att se riktigt duktiga instruktörer som dagligen jobbar med problemhundar ha svårt att hantera en snäll och glad labbe. Man blir expert på att hantera sin typ av hund, så sen när jag tränar med "vanliga" lugna hundar så blir jag ärligt talat uttråkad. Jag gillar en hund med lite turbo.

Jag tycker att det handlar jättemycket om att verkligen bara ge hunden uppmärksamhet när den är kontaktbar och någorlunda lugn, att erbjuda mycket aktivering (genomtänkt motion, tricksträning eller andra tänkaövningar och sen nosövningar) blandad med passivitetsövningar (läs boken Släpp kontrollen lös av  leslie McDewitt)
 

haha, tänkte ocvkså direkt att "hon har en retriever"

Jag gick en lydnadskurs me min golden, då tränade vi bara en åt gången. (vi var bara 3st) när någon annan var på plan skulle vi andra inte göra ett skit. stå rakt upp å ner å våra hundar skulle ligga AVSLAPPNADE vid oss. Jättebra träning, för dom vill ju också vara med, vill träna, vill vara på planen osv osv. Vi sade åt hunden att lägga sej, och han stirrade ju hellst på dom på planen samtidigt, men efter några mgånger så lärde han sej att slappna av, så just ordet "lägg dej" betydde liksom "slappna av" då lade han sej ner å lade ner huvudet å dåsade bort lite. VÄLDIGT bra då man var på tävlingar och ville spaa energin till planen!!

Kanske nåt sånt? Min mammas flat är likadan, har apsvårt att koppla av hur vi än försökt.....