waaah - tröst, nån?

Jag är kär. Tror jag. Flirtade lite fint först så där som det blir när man bara fastnar för nån och inte kan släppa. H*n svarade tyckte jag, kom förbi hos mig på jobbet, lite blickar, lite samtal... Men?! Nu är det inget. Får inte svar på ett enkelt mail - och upptäcker att det gör mig förkrossad! Jag har tappat huvudet fullständigt, människan finns i mitt huvud som en galen dröm, men just när det händer så är h*n inte med längre! Suck... När h*n är sjuk eller ute på jobb är dagen bortkastad, jag tänker dag och natt på människan.
Antingen gillar h*n inte mig, eller så har h*n ngn annan, eller så finns det ngt annat. Jag blir galen! Snälla säg nåt klokt nån! Har jag bara blivit fixerad och övertolkar alltihop? Men vilket är det jag övertolkar, att h*n har tappat intresset el att h*n hade ett intresse från början?! Kanske har det bara inte varit läge, kanske har jag gjort ngt som h*n tolkat som ointresse... Aaaahhh!!!
Så vad ska jag göra nu? Om h*n är intresserad så borde h*n väl bli glad över ett mail el sms el så, men är jag för "på" då? Om jag inte skickar grejer, är jag för "off" då? Ska jag vänta bara? Med risk för att h*n tolkar det som om jag har tappat intresset?
Buhuuu...