Jag ska ha barn om några dagar (BF 2/12) och är så nyfiken på hur en dag kan se ut den första månaden. Speciellt efter det att pappan har återgått till sitt jobb. Hur ser era dagar ut? Berätta om amningstider, barnets sovtider, era egna sovtider, hur ni hinner med hushållet, om ni hinner/känner för att vara sociala med vänner och allt annat som ni känner att ni vill dela med er av.
första veckorna satt jag bara i soffan och ammade hela dagarna, vi fick inte några fasta rutiner förrän vid 3 månader, hushållet fick pappan ta hand om när han kom hem från jobbet. Han lagade tom lunch till mig att bara värma dagen efter.
hoppas jag inte skrämmer dig. Första månaden ville jag inte alls gå nånstans, bara va hemma och lära känna bebisen. de få vänner som orkade kom och hälsade på när de hade tid.
Jag kommer oxå bara i håg att jag satt i soffan och ammade den första tiden. Mysigt!
Mitt tips är att försöka komma ut en liten sväng varje dag så att man får lite luft!
För det mesta satt vi också i soffan och ammade, men vi gjorde lite annat också tex låg i sängen och ammade 
Nä, skämt åsido så ammade vi ju massvis mest hela tiden, men jag såg till att göra något annat varje dag också. T ex ta en promenad någonstans, åka in till stan och luncha med maken, besöka mitt jobb el liknande. Mer en ett sånt projekt per dag gick inte och åkte vi in till stan blev det en heldags grej, men det fungerade utmärkt, jag såg till att det fanns amningsvänliga ställen överallt på vägen. För mig kändes det bra. Alma sov länge på mornarna så då hade jag lite tid för mig själv också.
Lycka till med bebisen!
jag har då fixat o donat här hemma ända sen jag kom från bb.. men de blir inte så mycke sömn för mig vissa dagar är man helt färdig.. de e mycke ammande hela tiden.. ett tips om barnet ammar länge e att slå på en film före eller ta fram en bra bok att läsa i.. sen ska man nog sova när barnet sover o inte göra som jag.. ska själv försöka komma ihåg de till nästa barn... :)
Första månaden låg jag mest på sjukhus... Inte kul alls! Så jag kunde inte alls ta hand om min son förrän han var en och en halv månad gammal. Mannen var hemma hela den tiden. När jag väl blivit frisk satte jag igång med att träffa vänner och andra mammor så mycket jag bara kunde, jag var såååå uttråkad av att bara vara hemma. Rutinerna kommer efter hand o när man precis kommit in i en rutin bra så ändras det för då har bebisen kommit in i en tillväxtperiod! Man får helt enkelt ta dagen som den kommer och dra ner på förväntningarna om ett välstädat hem och en snygg frisyr!
Fast även om det är jobbigt så är det helt fantastiskt underbart att vara mamma när man vant sig vid det! För mig tog tillvänjningen nästan tre månader, innan dess var det mesta ganska jobbigt! Lycka till!
Mitt tips är att INTE försöka hinna med hushållet. Ta alla chanser att vila istället. Efter bara ett par månader känner man sig mycket piggare och kan göra mer. I början ammade jag mycket och läste mycket med sonen sovandes i min famn. Vi hade sagt ifrån till släkt och vänner att vi inte ville ha besök i början vilket jag är supernöjd med. Det tar tid att lära känna den lilla krabaten! Om man säger ifrån innan att man inte vill ha så mycket besök kan manju alltid ändra sig sedan. Det är nog bra att försöka komma ut på en promenad, jag hade inte den möjligheten eftersom jag var snittad plus har en trappa jag måste ta mig uppför för att komma någonstans med vagnen men det var underbart när jag väl kunde komma ut sedan. Jag upplevde att det började bli lite struktur i tillvaron vid två månader, inte precis fasta rutiner men jag kände mig säkrare och visste mer hur han funkar. Lycka till!
Förstamånaden med ella var inte alls som förstamånaden med wincent. med första barnet var det amning, fika, promenadersom gällde det var i juni livet var underbart,med andra barnet har man itne tid att sitta still jag har båda hemma på heltid. när sambon började jobba och wincent var 14 dagar var jag påöppna förskolan kl 09.och såhar detfortsatt gåendes ammande eller matar dottern samtidigt som wincent hänger i bröstet... går på toaletten med två barn en i knät och en som ska kika vad mamma pysslar med. men pångt sätt lyckas jag nästan mer hemma nu med 2 barn än med ett middagen är ganska ofta klar när sambon kommer
Jag kommer ihåg att jag var väldigt trött, samtidigt som jag var glad. Men jag hade inga krav på mig själv att hinna med någonting mer än att sköta Theodor. Jag var väldigt upp och ner i humöret. Ena dagen hade jag panik och tänkte att jag kommer inte att klara det här. Jag antar att det beror på att jag inte var beredd på att någon skulle bli så beroende av mig som bebisen är. Nästa dag kunde jag känna mig mycket gladare och inte alls tycka att det var jobbigt.
Vi hade rätt många som kom och hälsade på den första tiden, vilket vi ville. Släkt och vänner var väldigt bra på så sätt att de hade med sig mat eller fika när de kom så att vi inte behövde fixa med det. Av min faster fick jag 10 påsar bullar i "Theo-present". Perfekt att ha hemma när många kom och hälsade på.
Den första tiden så var det bara att amma hela tiden kändes som. Sova? Va e de? 
De gjorde man inte mycket första tiden. Som någon skrev så kom inga rutiner förrän vid tre månader! Nu sover han hela nätter å äter ca 5-6 gg om dagen, är 4 månader nu. Strunta i hushållsarbete å ägna dej åt bebisen å vila när bebisen sover, det behöver man. Förösk komma ut en runda varje dag. Ett tips är att inte ha besök den första tiden. Vi fick besök, de bodde iofs hos oss, en vecka efte Isac var född å de va jobbigt. Man behöver den första tiden till att lära känna bebisen, få igång amningen å känna sig för. Lycka till å ta vara på den första tiden den kommer inte igen. Även om det låter jobbigt, (hoppas att jag inte skrämmer dej ) så är det helt underbart! De är bara ytte pytte små en gång. Än en gång, lycka till me bebis!!