Styvbarn som "fejkar" sjukdom

Har man feber är man hemma, annars går man i skolan om inget är brutet.

Hur fejkar en sjuåring feber?

Är det ett riktigt problem så kan man också införa att när man är sjuk så måste man ligga i sin säng, ingen TV, inga dataspel, och såklart inga besök av kompisar.

De flesta ungar blir fort friska då.

Är han sjuk jämt eller endast när det vankas skola? Kan det vara så att han vantrivs i skolan? Fråga honom lite försiktigt.

Mina barn ojar sig också över att de är sjuka till och från, mest för att slippa gå till skolan, men har de ingen feber eller är uppenbart sjuka så blir det skolan.

Så gör min bonus med och tyvärr går min sambo på det, lite tjut och tyck synd om mig minen så får han vara hemma. Är fruktansvärt irriterande helst som bonus blir frisk efter en timme och barnet har själv sagt till oss att han brukar lura sin mamma att han är dålig. Är ju knepigt när det inte är ens egna barn, mina egna hade åkt iväg till skolan med blixtens hastighet,  Så bra tråd och fler råd :)

Oj, påpekade detta för min sambo idag och han blev jättearg! Men hur lätt att det är att tro ett barn som flera gånger fejkat?

Vem blev han arg på? Dig eller sonen?

Ibland kan det ligga annat bakom en sånt betende än att han bara inte "vill gå".

Hur har han tagit separationen och hur trivs han med att bo varannan vecka?
Trivs han i skolan?

Mig!

Dom separerade när han var knappt 2 år, så han har inga minnen från det. Bott varannan vecka sedan dess. Men minst 1 gång/månad får han såna här infall och fejkar att han är sjuk. Oftast är det "värst" under morgonen och sedan springer han och leker resten av dagen när han vet att hans pappa kommer stanna hemma.

Som någon skrev ovan, inför data, tv och kompis förbud eller vad som nu skulle 'ta' bäst på honom. Men tala med din sambo om det innan.

Det KAN ju vara så att han vantrivs i skolan av ngn anledning, att han tycker att han har för lite tid med sin pappa, upplever separationen som jobbig fortfarande etc etc.

Men då håller han väl helt enkelt inte med om din teori? Och det är väl inte alls säkert att du har rätt. 

Min bonus har också fejkat sjukdom, och vi gjorde precis som det föreslogs här ovanför i tråden. Är man sjuk så ska man ligga i sängen och vila.
Nu var min bonus äldre så hon fick vara hemma själv på dagarna, men då lät vi henne gå och lägga sig extra tidigt, typ halv 8, eftersom hon var sjuk och ska sova. Det tog ganska hårt, då alla bra TV-program är på kvällen.

Alla gånger jag trott att han fejkat har han kommit på morgonen, först klagat på en symtom, sedan ändrat sig. Först klagat på magont, sedan är det inte magen, utan huvudet, sen ont i halsen, och så är det varje gång! Sedan mitt på dagen då har han helt plötsligt tillfrisknat och hoppar omkring i lägenhetenoch är jätte rastlös. När vi säger att han måste ta det lugnt eftersom han är sjuk så säger han "men jag är inte sjuk, jag är frisk!".

Jag vet inte, men jag har svårt att ta honom på allvar. Och det ovan skriver, man kanske ska testa först och säga att om han är sjuk så får han stanna i sängen och det blir varken tv-spel osv. Baggis att han gått till skolan då! För när han verkligen är sjuk så är han inte uppe och hoppar och leker.

Nej men min sambo tror ju att han är sjuk, även när han så uppenbart fejkar. Jag har bett min sambo att testa pojken, men det vill han inte. Kanske rädd att se att jag har rätt? Inte vet jag? Jag har talat om för honom att pojken kommit till mig och skrattat åt att han går på allting, när han låtsas vara sjuk. Han kanske inte tror på mig, att det hänt? Men det har de. Heller ingen aning varför pojken berättade det för mig?

Men varför är det viktigt för dig? Din sambo har kanske sina skäl till att tro på pojken och att inte vilja testa om det han säger håller. Det kanske ni kan prata om? Om din sambo blir arg eller tar illa upp så kanske det du vill påtala kommer ut på ett sätt som gör att han känner sig kritiserad? Ni kanske hamnar fel i kommunikationen? 

Vet du hur killen har det i skolan? Sedan är det så att många barn går igenom perioder där de är inbillade sjuka och där krämpor kommer och går. Det kan vara symptom på att de behöver mer uppmärksamhet och det kan också vara så att de är lite känsligare en stund. En fot som vrickas minsta lilla kan barnet tycka kräver kryckor och annat liknande.  

Frågade pojken igår och han sa att skolan och började berätta om allt dom lär sig just nu. Han är populär i klassen med många kompisar. Så jag tror inte att det är någonting i skolan i säg som ligger bakom.
Däremot kan det vara att så att han tycker att han spenderar för lite tid med sin pappa och på så sätt fejkar sig sjuk för att på så sätt få en heldag med sin pappa.

Jag kommer ihåg att man fejkade magont, halsont och huvudvärk ett par ggr under sin barndom. Men jag hade iofs en mamma som var hemma om dagarna. Men ett knep som fungerade bra var hennes regler för sjukdomar, man fick vara sängliggandes hela dagen (ingen tv, spel dyl) 2är man sjuk så ska man sova". Dessutom så vart jag tvungen att äta äckliga (nyttiga) soppor så att jag tillfrisknade. Så det var inte många gånger man fejkade sjukdomar efter det. Men hon synade mig nog, för när jag verkligen var sjuk så fick jag äta vad jag ville och köpte nya filmer etc.
Så det jag ville ha sagt, misstänker ni att han lurar er, gör det tråkigt att vara hemma. På med pjyamas och ner i sängen tills han blir frisk. Det kan ju ske mirakel, jag kunde ju bli frisk på en timme eller två ;)

Men om pojken stojar runt efter någon timme och själv säger att han är frisk - varför tas han då inte till skolan? Hellre komma in lite sent eller iaf till en lektion än att stanna hemma i onödan.

Och som några andra säger: ska han vara sjuk så är det sängen o inga spel som gäller. Hur korkad är pappan egentligen som inte fattar detta?