39-åringar - vad har ni gjort för fosterdiagnostik?
Hej!
Är precis fyllda 39 år och väntar mitt andra barn.
Velar något så fruktansvärt gällande fosterdiagnostiken. Var hos BM idag och hade hoppats på att få lite mer kunskap och på något sätt ett stöd, även om beslutet så klart är vårt. Men hon var mindre påläst än jag själv och visste inte ens varken att man kan göra MKP i vecka 11-12 eller att man inte får gå vidare efter KUB om resultatet är en lägre risk än 1:200 (i stockholm är det så). Hon bokade in mig på ett möte med deras doktor om två veckor för att jag skulle kunna få svar på frågor. Men jag går in i vecka 11 i morgon och känner inte att jag har tid att vänta så länge. Om beslutet blir MKP har jag ju tappat flera veckor i väntan på detta möte.
I bästa av världar skulle jag vilja göra KUB och om jag inte fick ett I MINA ÖGON tillräckligt bra resultat, gå vidare med MKP eller FVP.
Men jag tror inte att det finns en chans att få gå vidare på så låga risker som jag skulle vilja ha för att känna mig trygg.
Jag vill inte ha ett barn med DS. Det vet jag. Men ändå känner jag inte att jag därför måste göra MKP/FVP. Det är som att jag känner på mig att det inte behövs. Och mardrömmen vore ju att göra MKP och det framkallar ett missfall. Och man på provsvaret får reda på att det var en frisk bebis.
AHHHHH, vet inte hur jag ska göra. Känner att jag har ingen att fråga då min BM inte var mycket att hänga i gran (och då ska hon ändå vara chefsbarnsmorska på stockholms största och populäraste MVC-kedja).
Hur har ni andra tänkt, vad har fått för råd av era BM?
Jag vill höra allt!!
Alicia