Har du civilkurage vid oro för barnmisshandel?

Jag skulle agera utan tvekan, jag blev själv enormt misshandlad som barn och fick tillbringa många dagar i sängen utan mat, vatten el toalettbesök så för mig är det en självklarhet att agera om något inte står rätt till

Tyvärr är det så att en anmälan inte alltid hjälper barnet och/eller familjen. Jag har pratat med människor som arbetar inom skola och vård som har anmält fall av uppenbar misshandel (blåmärken, sår efter slag med bältesspännen odyl) där socialen inte gjort något överhuvudtaget. Eller tvärtom, det inkommer en anonym anmälan mot en familj och socialen ingriper med buller och bång, rycker barnen och sedan framkommer det att anmälan inte hade någon grund, men då är skadan redan skedd och barnen traumatiserade.

I Sverige i dag har de flesta den inställningen att en myndighet inte kan göra misstag. Om socialen ingripit i en familj tror man därför att ingripandet absolut måste vara berättigat.

 Man har under flera år utrett hur barn har det i familjehem och på instutioner (dvs i statens omsorg) och den utredningen är nästan klar. Hela 40 procent av dessa barn blir utsatta för misshandel (psykisk som fysisk) och/eller sexuella övergrepp. Barn som vuxit upp i dessa förhållanden mår ofta psykiskt dåligt.  Det tycker jag visar att ett omhändertagande i praktiken inte hjälper barnen och familjerna ett dugg, antingen mår de dåligt hemma eller så mår de dåligt i fosterhemmet. Systemet fungerar inte.

Har tyvärr inte källa på ovan just nu, ska försöka hitta den så snart jag kan. Jag kan ha fått siffrorna fel. Tills vidare kan jag klistra in:

www.dn.se/insidan/insidan-hem/utredningar-baseras-pa-skvaller

www.dn.se/nyheter/sverige/barnhemsbarn-ska-fa-ursakt-av-regeringen

www.gp.se/nyheter/ledare/1.541568-lat-inte-barn-fara-illa

www.gp.se/nyheter/goteborg/1.540914-samhallet-fortsatter-svika-barn

Det som är intressant och som sällan tas upp, det är alltid en okänd misshandlare och då skriker alla "jag skulle anmäa". Men hur är det om någon känner till en familjemedlem (syster/bror) som agar sitt barn? Jag kan undra hur många skulle då ha civilkurage, förmodligen inte många alls.

ja det var i sverige,utav min styvfar.
Blev dagligen misshandlad utan att någon reagerade och hjälpte mig trots att det fanns många människor som sett misshandlen.
Efter att bliviigt misshandlad både fysiskt och psykiskt  i några år blev jag slutligen omhändertagen och fick göra en anmälan mot honom som självklart lades ner.
Kom till ett utredningshem uppe i eksjö och trodde det skulle bli bättre men som vanigt blev jag någons slagpåse och det tog inte lång tid förrens chefen på utredningshemmet bröt mitt nyckelben så jag fick åka in till sjukhuset men för att få komma ur isloreringscellen blev jag tvungen att lova att inte göra någon anmälan så det är något socialen värkligen måste jobba på när det kommer till barn...för som det är i dag är det kattastrof.
När barn blir omhändertagna så tar man ju förgivet att dom ska komma till något bra men så är tyvärr inte fallet tex så blev jag misshandlad på utredningshemmet, ett av familjehemmen jag bode på blev det fullt pådrag av polis för dom sålde narkotika, hemmet min lillebror hamna på, där var dom alkolister så han kunde inte bo kvar och sen när dom inte hade några fler familjehem satte dom mig på behandlingshem tillsammans med narkomaner och jag hade aldrig tagit en dråg i hela mitt liv och där fick jag bo i över 1 år..
oj så långt det blev men vill gärna uppmärksamma att det måste göras något när det kommer till barn som har det svårt...så ni som ser något, tveka inte att ager, för det ni ser är bara en droppe i havet av vad som händer bakom stängda dörrar....