hur ska han förstå? (långt)
Så här har vi det: Jag är hemma med 2 barn. Stora är 3 år och Lilla 1 år. Stora går på förskola 7.30-13 varje dag. Maken jobbar 8-17 (blir ALLTID senare).
Han ansvarar för lämning av stora på förskolan och jag hämtar. Varje dag fixar jag barnen, lagar frukost, mellis, middag, diskar, dammsuger, tvättar,bakar, sorterar kläder, går på babysång med Lilla, leker med barnen och går promenad med båda. Maken förstår inte att detta tar tid, han tror att det tar en kvart och att jag sedan tar timmeslånga bubbelbad, tittar på tv, surfar, facebookar, "snackar skit" i telefon och latar mig allmänt. Han har varit själv med barnen en enda gång och då gjorde han inget annat än sitta med dom i soffan och titta på film ("Så det var ju ingenting att ha båda barnen......."). När han kommer från jobbet är han alltid så trött och vill "varva ner" framför tv, äta en bit och sedan fortsätta jobba med det han inte hann klart på jobbet. Han är sällan hemma före kl 19 så jag får ansvara för kvällsrutiner och nattning också. På helgen vill han alltid sova länge, gärna till 10-11, eftersom han jobbat hela veckan. Jag vill bara skrika rakt ut "MEN JAG DÅ?" När ska jag få en chans att återhämta mig? "Räknas inte mitt jobb, dvs barnen?" Du kan väl gå på något träningspass föreslår han. Hahaha, när finns det tid till det? Kl 22 när han "jobbat" färdigt hemma eller? Vi pratar nästan aldrig med varandra mer än artighetsfraser, nästan som vi är främlingar. Han är så engagerad i sitt jobb och vill visa framfötterna eftersom han har chans på en chefsposition. När vi umgås med andra pratar han alltid med glädje i rösten om sitt jobb. Han berättar aldrig något roligt som barnen gjort. "Alla andra" gör saker med sina barn om helgerna tex skidåkning, pulkaåkning, badpalats, lekland, bio etc etc. Om Stora vill göra något så får hon och jag fixa det själva och jag får ordna barnvakt åt Lilla eftersom maken "har så mycket att fixa med". Det är inte roligt att känna att jag och barnen inte kan konkurrera med hans intresse för jobbet. JAg som trodde att vi båda ville ha barn..... JAg vet inte hur länge till jag orkar med detta "singelliv".
Jag älskar mina barn och maken och trivs verkligen med att vara hemma men det kommer en dag när gränsen är nådd och jag exploderar. Hur ska jag få maken att fatta vart vi är på väg?
Tack!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-25 12:21
Jag har försökt prata med honom ang detta men han lyssnar inte. Har även föreslagit rådgivning. Han bara slätar över det och säger något i stil med "men vi har väl inga problem älskling"...
