+1 kg i veckan?!

Hej

Jag har också gått upp ett kilo vissa veckor. Jag är inte riktigt lika nyttig som du men jag vräker inte i mig onyttigheter heller, så det har känts jobbigt ibland. Förmodligen samlar vi på oss vatten. Annars går det knappt att gå upp ett kilo på en vecka.  

Hej. Hur ser du ut innan i kroppen? Jag hade "hull" innan jag blev gravid och nu i vecka 22 ligger jag på +1 kg. Tror att det beror på hur "stor" eller "liten" man är innan. Jag har antagligen gått ner i vikt på vissa andra ställen, men gått upp runt magen.

KRAM

Jag har gått upp 14 kg ca i vecka 35, ångeest även om det är fullt normalt. Vägde 57 från början.
Mitt problem är att jag har en fruktansvärd foglossning som gör att jag inte kan träna (förutom mycket lätt stretchning som jag gör varje dag) och det gör ju att vikten ökar ytterligare.

Jag känner att jag faktiskt inte riktigt orkar bry mig just nu, det är fem veckor kvar ohc även om jag skulle gå upp fem kilo till så kommer jag satsa stenhårt på att gå ner dem efteråt istället för att ha ångest denna korta tid som är kvar.

Så för dig, även om du går upp de sista veckorna blir den totala ökningen bara 16-18 kilo vilket är helt ok ju. 

Många jag känner som gått upp mycket har tagit bort allt vid amningen. Verkar vara så att de behöver det sedan. En försökte dra ner när hon tyckte att hon gick upp för mycket, det slutade med att hon gick ner för mycket vid amningen o fick sitta på en kudde för rumpan blev så mager. Det KAN vara så att din kropp lägger på sig det den behöver sedan. Du verkar ju sköta dig exemplariskt!

Sist jag vägde mig hade jag gått upp 15 kg... är i v. 29. Jag sktier i att väga mig längre för jag mår också bara dåligt då! Väger mig hos BM men that's it  Känner att jag inte kan göra nåt åt det ändå, kan ju inte direkt börja banta
Jag har visserligen foglossning och kan vissa dagar inte röra mig så det har väl bidragit en del till viktökningen...

När jag väntade första så hade jag precis som du. Efter v 30 gick jag upp 1 kg/veckan, det är inte kul hur man än vänder och vrider på det. Nu hade jag iofs foglossning som förhindrade att jag rörde särskilt mycket på mig och åt det jag kände för så jag levde inte alls lika "bra" som du. Men det var liksom ingen förändring för min del mot vad jag gjort eller ätit tidigare så visst fan är det knäckande när det ökar med 1 kg i veckan. Nog för att det inte gör särskilt mycket, men för självförtroendet så är det inte roligt. Och gravidhormonerna gör inte det hela bättre heller. 

Denna gång började viktresan uppåt i v 29 och japp, stadigt 1 kg/vecka denna gång också. Verkar helt enkelt vara så min kropp funkar. Kan väl ha lite mer distans till det nu men det är fortfarande inte roligt och man känner sig som en blåval även om det bara sitter i huvudet.

Mitt har inte varit vattenvikt så jag har inte ens kunnat skylla på det. Denna gång har dock sockersuget varit enormt och jag har tröstätit pga all stress som varit.

Det är så fruktansvärt skönt att läsa om andra som har liknande problem. Då känner man sig inte lika ensam! :)
Kan ju erkänna att jag är inte fullt så duktig varje vecka heller. Ibland blir det en extra kaka eller någon extra chokladbit om det är väldigt stressigt, om jag är trött eller nedstämd. Men under veckodagarna låter jag bli och försöker röra på mig så mycket jag bara kan.
Har också haft enorma problem med foglossning denna gång, att gå ute har varit ren tortyr men crosstrainern har faktiskt fungerat utan problem/bekymmer för mig och den står jag på mellan 30-50 min/dag. Inga stenhårda pass så jag svettas som en apa efteråt men får upp flåset i alla fall.

Jag gick upp massor med första barnet  och därför har jag varit mer noga med vad jag har stoppat i mig den här gången, avstår ifrån mat jag normalt tycker om så som en stor, flottig pizza finns inte på världskartan. Mcdonald köper jag inget annat än kaffe/thé på. Dels så är hamburgare hemma godare ;)

När jag är hos BM så säger hon att jag är smal i övrigt, att jag bara har mage så någonstans har jag väl lyckats undvika en "felaktig" viktuppgång om man kan uttrycka sig så.

Jag har också gått upp ganska mycket... 13 kg i vecka 36 (men vägde bara 54 innan). Om jag bara kollar på siffrorna tycker jag också det är jobbigt, men vet samtidigt att jag nog behöver detta. Med mitt första barn såg viktuppgången ganska exakt likadan ut (slutade på plus 15 kg) och efter amningen vägde jag mindre än innan jag blev gravid. Verkar också ha en tendens att samla på mig en del vätska nu på slutet. Den här graviditeten har jag inte vägt mig mer än ett par gånger, min BM frågar aldrig efter vikten och har ingen våg hemma, ganska skönt.

har samma problem men gått upp mer än ni här ser jag=( känns inge kul.. 18.5kg och senaste två veckorna från +14.5-18.5kg! helt sjukt!! mår såååå dåligt över detta o vill nu inte väga mej mer mår så dåligt redan som det är lixom... hoppas verkligen jag går ner sen massa när jag ammar vilket många gör.. hade redan innan grav vikt som jag började gå ner de 10 första kg och sen fick jag veta jag va gravid gick ner 6kg först för jag spydde så mycket o illamående till v20 typ sen har det bara exploderat!!! aldrig vägt såhär mycket....

Jag hoppas verkligen att det bara är vätska. Är så jobbigt att inte kunna kontrollera den här vikten som man skulle kunnat gjort om man inte hade bebis i magen.
Märker man att man går upp som icke gravid kan man ju reglera med ändrad kost/motion. Men nu spelar det ingen roll känns det som :(

Läste att man kunde undvika vätskesamling (heter det så?) med hjälp av träning. Jag vet inte om det har med saken att göra men jag hade så sjukt mycket vätska med första och det var stora kratrar efter strumporna på kvällarna. Är inte alls lika mycket nu och det är jag tacksam över för annars skulle jag nog aldrig fått på mig byxorna jag äger idag.
Har inte köpt något nytt alls under graviditeten eftersom det har kännts som en onödig utgift + att mammakläder är jättedyrt! Även mjukisbyxor ifrån ex Stadium tycker jag är för dyrt. Är dålig på att spendera pengar på mig själv utan mina barn står långt över mig när det gäller behov av kläder.

Hej!

När jag väntade mitt första barn så gick jag upp ganska mycket, tyckte jag, ca 22 kg - från ca 61 till 83 till mina 165 cm. Under den graviditeten promenerade jag mycket i början, men blev sen väldigt stillasittande pga foglossning. Åt rätt normalt med mat, men en hel del sötsaker då jag var så himla trött hela tiden och var "tvungen" att lura kroppen för att orka med jobbet. Efter förlossningen gick jag först ner väldigt långsamt, var lite stressad över det, men hade en del problem efter bristningar så kunde inte motionera, och det var även vargavinter så det blev inga barnvagnspromenader (GICK INTE, ingen plogning här överhuvudtaget). Men sen, när sonen var ca 3 månader, så bara rasade vikten av mig - fast jag åt massor, mat och godis. När han slutade amma, vid 7 månader, vägde jag EXAKT lika mycket som innan jag blev gravid.
Blev sen gravid igen när han var tio månader, och springer den här graviditeten efter en 1.5-åring hela tiden, har mycket mindre foglossning och hinner inte alls äta som jag borde (tillräckligt mycket och bra mat alltså). Blir en hel del godis och dyl men det blir det alltid för mig. Ingen motion utom att springa efter sonen. Jag går upp enligt EXAKT samma "schema" som förra gången. Det är helt komiskt. Väger mig kanske varannan vecka, och när jag jämför med sist (skrev upp lite då och då hur jag gick upp) så ligger jag nästan på hektot likadant som sist.

Vad jag vill säga med denna LÅNGA historia är att 1 - det verkar vara väldigt genetiskt hur kroppen vill gå upp, jag lever så himla annorlunda nu och går ändå upp på precis samma sätt (vilket för övrigt är mkt likt mamma och mosters viktuppgångar när de var gravida) och 2 - kroppen behöver en massa energi för att orka amma! Jag är väldigt glad att jag hade gått upp så mycket sist, har vänner som gått upp ganska lite och som varit små vrak när de ammat. Man får inte sova, hinner inte äta, och har man då inga förråd att ta av blir det väldigt slitigt. Jag satt gott på mitt rumpfläsk och klarade mig på fil-lunch då och då utan problem .

Ta hand om er, ät det ni känner för, och tänk på annat än vikten. Den löser sig. Om inte annat så när barnen börjar gå - då får man springa efter, jämt .

Kram!  

Blöm inte all vätska som kroppen håller kvar, och det har man kissat ut innan man åker hem från BB

Men det är ju det mest normala att gå upp 12 kg på 40 veckor och du är ju där snart. Sluta bekymra dig om det nu. Nästa vecka kanske du inte kan äta så mycket för att bebisen är för stor och trycker på eller så föder du om 1-2 veckor. 12 kg är väl ingenting, är ju en sak om du hade gått upp 1 kg/vecka och nu var uppe i 36 kg!

De sista två månaderna går man ju upp fort. Barnet lägger på sig som fasen, brösten växer, man drar på sig vätska osv. Minst ett halvt kilo i veckan.

Är i v 34 (33+2) och har senaste typ 6v gått upp 1kg i veckan. Har under hela graviditeten levt som innan, i den mån jag kunnat. Vägde 66,5 kg innan jag blev gravid. Drabbades av sådant illamående att jag inte kunde äta och vägde 63,5kg vid inskrivningen. Mina fysiska aktiviteter har jag inte kunnat utföra sedan v24 pga foglossning. Nu väger jag 79kg o det är 12kg sedan innan jag blev gravid så tycker det håller sig inom ramen men det har verkligen varit jobbigt de veckor jag ökat med 1kg för har verkligen tagit stryk på ryggen. Fasar för att det ska bli ännu värre nu när barnet ska öka till normalstorlek sista veckorna. Hoppas verkligen ryggen tål det då jag fortfarande jobbar heltid.