jag är så trött på min dotter

Usch det låter inte roligt! Finns det någonting som du kan se skulle kunna påverka henne negativt? Jag menar livssituation, miljön på förskolan (om hon går på en sådan) och så vidare. Relationen mellan er kanske beror på det här med din depression? Jag säger det inte alls för att lägga sskuld på dig, jag har haft en förlossningsdepression själv och jobbar fortfarande med dig. Eller så har det kanske bara börjat med något litet och snurrat vidare i en ond cirkel? Hur är det med trotsperioden? Har den varit eller är det kanske den hon är inne i nu? Ibland tycker jag att man kan vara lite väl snabb med att diagnostisera olika beteenden. Samtidigt ska man heller självklart inte ta för lätt på saker om man nu misstänker att någonting kan vara fel.

Dessutom det här med att du inte känner dig  kapabel till att älska din dotter som du BORDE: Hur borde man älska någon menar du?? Jag frågar bara för att jag har känt precis samma själv men det går ju inte att jämföra kärlek. Vi vet inte hur någon annan känner när den känner kärlek. Det är omöjligt. Jag förstår att det inte känns så roligt och att kärleken kanske inte är i fokus nu när det är så här men innerst inne vet alla att du älskar henne. Eller hur?

Ni kanske skulle gå till någon mer än logopeden för att prata om detta och eventuellt göra en utredning?

det har hänt rätt så mycket i våra liv det senaste året och förmodligen så har det påverkat henne en del

vi har flyttat hem ifrån morföräldrarna in till min sambo och iom det bytt stad.

sen har vi försökt ge henne en mer ordningsam vardag med regler och tider.

ja hon går på dagis men bara tre timmar om dagen iom att hon inte sover där och då vill inte personalen ha henne där fem timmar 3 gånger i veckan sen så är det svårt för mig att hitta nån lek kamrat till min dotter på fritiden alltså umgås hon knappt med andra.och sen håller läkare på och gör en utredning och förmodligen blir det så att jag försöker ta kontakt med BUP

sen tror jag att det inte skadar att lägga till att hon nästan inte pratar alls för utom sånt bubbelprat som logopeden kallar det för

glömde ett par grejer.ja hon befinner sig i en trotsperiod och sen det här med att jag känner att jag inte älskar henne som jag borde beror på att jag orkar helt enkelt inte ge henne den uppmärksamheten som hon borde fast jag går hemma hela dagarna

Hej!

Jag lider verkligen med dig. Jag förstår att du måste ha det jättejobbigt.
Men det finns bra hjälp att få. Vad bra att du tänker vända dig till BUP.
Annars kan du också vända dig till ditt BVC eller till Socialtjänsten.
De kan hjälpa dig att få verktyg som du behöver för att ordna upp den här besvärliga situationen.