Operation av förstorad adenoid (körtel bakom näsan). Erfarenheter efterlyses

Någon?

Finns det ingen som har gått igenom denna op. och som vill dela med sig av sina erfarenheter?

Min son operarades vid 2 år. Han snarkade mycket, hade apnéer och fick störd sömn. Han blev mycket bättre efter operationen.

Sonen opererades när han var 13 månader. Snarkningarna är helt borta, det tog någon månad efter op innan de försvann. Du får gärna inboxa om du har fler frågor. Jag vet hur nervöst det känns även om man längtat efter op.

Jag opererades när jag var 13 år. Tog bort mina halsmandlar samtidigt. Låg kvar på sjukhuset i 4 dagar har jag för mig. Blev jättebra för mig. Ingen sömnapnè, snarkningar eller halsfluss efter det.

Åh tack för era svar! Erfarenheter från flera tages tacksamt emot.

Sömnapnéer och snarkningar verkar ju vara vanliga bland dessa barn. Skönt att höra att dom bitarna har blivit bättre för er efter op. Vad gäller Tindra så har vi inte uppmärksammat några apnéer men snarkar det gör hon. Och sömnen har som sagt alltid varit väldigt störd. Har era barn haft några flera problem innan op. som har försvunnit efteråt? För oss är det svårt att veta vad som hör ihop med den förstorade körteln och vad som hör ihop med refluxen...
Jo förresten en annan fråga, fick ni åka hem redan på op. dagen eller övernattade ni? Lät länge att du, FruLiNi, stannade i hela 4 dgr efter din op. Det är planerat att Tindra ska få åka hem samma dag.

Vi fick åka hem samma dag. Det är ett lindrigare ingrepp att ta bort adenoiden än halsmandlarna. Men även halsmandlarna brukar vara dagkirurgi för barn idag. Ju yngre desto lättare är tiden efter har jag förstått.

Jag vill förvarna dig för att en del barn snedtänder på narkosen och kan bli arga/våldsamma när de vaknar. (jag hade själv velat veta det mer än fem minuter i förväg)

Sonen skrapade körteln vid 22 månaders ålder, tog även bort halsmandlar o rör i öronen sattes. Han var helt förstörd i 2 veckor, skrek nästan dygnet runt, blödde då o då, hade fruktansvärt ont!
 MEN.
Trots all smärta så var det värt det!

 Han hade andningsuppehåll under natten så han vaknade med gallskrik och panik, han dregglade så mycket så under vintrarna fick han frysskador på hakan som spred sig till ner på halsen och över kinderna, han var alltid sjuk, han kunde inte få fram ngt förståeligt i ordväg, han snarkade som en stor karl och sista månaderna spydde han upp maten för att halsmandlarna bara ökade i stl så han inte fick ner maten.

 Han slutade dreggla, han har inga andningsuppehåll, han är bara normalt sjuk, han pratar öronen av oss, han snarkar inte, han kan äta hyffsat men man ser att han fortfarande är lite feg med att svälja när han är förkyld.
 Vi har äntligen verkat få bukt på hans frysskador, har varit både kortison, mjukgörande och omtänkande.

 Dottern på 14 månader har reflux som hon medicineras för, men hennes körtel såg normal ut för ett halvår sen.

 Viggo låg kvar ett dygn på barnkliniken sen åkte vi hem, men han hade tre olika ingrepp i bagaget.

Ta bort adenoiden = snabbt enkelt ingrepp. Inte speciellt ont efteråt. Dagkirurgi.
Ta bort tonsiller = går också snabbt. Smärtor efteråt, en del mer en del mindre. Små barn mindre ont och lättare att komma igång med att dricka är min erfarenhet. Oftast dagkirurgi, ibland stanna över natt.

Hon kommer nog ha lite obehag från halsen efter gastroskopin men inga direkta smärtor.

Lycka till, det kommer gå fint

Vi hade egentligen en övernattningsplats på sjukhuset för sonen eftersom han bara var 13 månader. Vi behövde dock ej stanna eftersom han kom igång att äta o dricka snabbt och inte hade någon blödning. Han sprang runt o härjade i korridoren efter bara ett par timmar. Blödningsrisken vid adenoidop är väldigt liten.

Hej!
Min son tog bort körteln bakom näsan i höstas. Han har precis fyllt två nu. Hans körtel var ovanligt stor på så litet barn sa dem, men allt gick fint!
Jag fick följa med in när han fick lugnande, och hela vägen in på op där han sövdes. Han låg på brits, och jag såg honom i ögonen. Just detta ögonblicket är fruktansvärt. Det, och gå där ifrån. Det är bra att veta det innan. Det kan vara bra att förbereda sig på det.

Själva op tog 30 minuter, och sedan fick vi komma in och vara med när han vaknade. Han var yr och ledsen. När han hade ätit en glass och druckit lite saft, och han var "klar" igen, fick vi åka hem (efter ca 1½-2timmar). Försökte ta det lugnt hemma, med mycket vätska, kolla film osv. Fick nog något smärtlindrande någongång annars gick allt fint. Han hade liite liite näsblod också, och det är också vanligt.
Han är fortfarande lite täppt, men oftast mer än ok! Men det är möjligt att de ska ta mandlarna också när han blir äldre.

Allt kommer gå bra, både för dig och din son! Och du, det är ok att vara nervös!
Stor kram!

Min son opererades för ca 5 v sedan. rör i öronen plus körteln bakom näsan. Han är tyvärr inte bättre vad gäller sömnen, munandningen, ständigt trång och täppt i näsan, vaknar och skriker (apnée) på nätterna osv. Detta beror troligtvis på att man vid operation även upptäckte att nässkiljeväggen låg helt över ena näsgången så han kan bara andas med ena näsborren Detta har förmodligen hänt på dagis då han var med om en olycka i höstas och det kan inte opereras förrän i vuxen ålder.

förhoppningsvis blir öronen bättre iaf.

Op gick bra och ganska fort. Ena föräldern fick vara med ända till sövning. Det var väl det momentet som jag tyckte var värst. Fast han hade fått lugnande så skrek han och de fick hålla fast honom medan de tryckte masken över ansikte och mun och sövde honom. Men det är inget han minns idag.
han var trött efter opertation, lugnande och smärtlindring men vi kunde åka hem senare samma dag. Han var hemma från förskola lite över en vecka för att hinna hämta sig lite och inte dra på sig bakterier.

Tack så jättemycket för alla era informativa och omtänksamma svar. Jag pendlar mellan att känna panik inför tisdagen (då op. är planerad) och mellan att känna mig lugnad av det faktum att så många barn innan Tindra har gått igenom liknande ingrepp och att allt då har gått bra. Nu har jag själv ganska nyligen genomgått en stor och minst sagt traumatisk op. och jag misstänker att denna erfarenhet färgar mig väldigt och gör mig extra nojig..

En till störtorolig mamma här som undrar!

Min är idag 22 månader. En liten körtel, men stora problem. Andas bara med munnen, kan inte andas med näsan. Snarkar då och då. Mycket uppvaknanden med gallskrik och gråt. Kan hålla andan minst 4 sekunder. Dreglar som bara den. Dålig lukt från munnen vid sömn och uppvaknande. Låter alltid täppt utan förkylning. Dricker mycket vatten dag som natt. Tuggar med öppen mun och både fast/lös föda kan hamna i fel strupe. 

Halsmandlar lite förstorade så halva mandlarna vill de operera bort samtidigt som körteln. 

Kan säga att undersökningarna har gått så in i ?.. dåligt. Vet att man måste hålla i för att undersökning ska kunna gå till så smidigt som möjligt. Men när mitt barn sparkar och gallskriker och blir helt röd av kampen när sköterskan trycker fast huvudet och DESSUTOM håller i käken och täcker över munnen(!!!!) när läkaren ska undersöka öronen?.. Och samtidigt glider ner i min famn för att jag försöker hålla fast stadigt men inte så hårt och hon hennes huvud ansikte täcks av armar och händer?. Ja, då kallar jag det för tortyr! Jag ber om att få rätta till ställningen men blir inte hörd. Usch. Har fortfarande sådan ångest och mår dåligt för att jag inte lyckades avbryta undersökningen. Så där får det inte gå till! Lite pedagogik måste finnas när det gäller vård för barn. Känns sådär att de inte är barnspecialister.

Detta gör mig ännu mer nervös och orolig för hur det skulle kunna gå på operationsbordet när hon ska sövas och hon inte ligger still och slänger sig av panik?.. Vet ärligt inte hur jag bör göra. Något jag måste bolla med BVC och barnläkare!